berno.se

Rätten att stå utanför

noreply@blogger.com (Berno) — Thu, 17 May 2012 06:53:00 +0000

Läs en angelägen och mycket aktuell appell av Arne Imsen, publicerad redan 1976 i Midnattsropet. Texten talar bland annat om konsekvenserna av kyrkans ekumeniska strävanden kring statens kassakista:

Rätten att stå utanför:

Faran idag – institutionerna
Låt oss se tillbaka på hur det var vid 1900-talets början, när kampen för de mänskliga rättigheterna kom igång på allvar. Då gällde striden sådana ting såsom mötesfrihet, organisationsfrihet, religionsfrihet och yttrandefrihet.
Hela denna kamp var uppburen av en oerhörd idealism. Man arbetade intensivt för att kasta av alla ok som trälbundit människorna. Det är intressant att se, att en av de starkaste inspirationskällorna i denna strid var de frikyrkliga församlingarna. Vi kan nämna Baptistsamfundet och Missionsförbundet. Även pingströrelsen kom att spela en viss roll på sitt sätt, trots att den från början tog avstånd ifrån politiskt reformarbete.

Då gällde alltså kampen mötesfrihet, organisationsfrihet, religionsfrihet och yttrandefrihet. Idag finns ingen anledning att gå ut och kämpa för det, eftersom målen redan ser ut att vara uppfyllda. Idag gäller inte kampen rätten att få tillhöra. Idag gäller det rätten att få lämna och stå utanför.
Faran kommer idag från ett annat håll än tidigare. Idag är privatkapitalismen inte det största problemet utan statskapitalismen. Det är inte de starka enskilda makthavarna som idag inger de största farhågorna utan de institutioner, som en gång byggdes upp för att tillvarata de svagares intressen. Institutionerna håller i snabb takt på att utplåna individerna. Det är idag ingen som ifrågasätter rätten att få tillhöra exempelvis en fackföreing. Det är accepterat. Fackföreningsavgiften kan vi t.o.m. få betalt genom arbetsgivarens försorg. Problemet är idag rätten att få lämna fackföreningen och stå utanför.

Det är snart lika omöjligt att komma ut ur kyrkorna också. Visserligen kan det ju bero på uppriktig omsorg om människorna, att försöka få dem att stå kvar så länge som möjligt. Ändå ifrågasätter jag om det alltid är så. Kanske ligger det också ett ekonomiskt intresse bakom att behålla medlemmarna. Varje enskild individ representerar ju idag ett ekonomiskt värde i och med att storleken av de statliga bidrag som delas ut till samfunden, bestäms av antalet medlemmar.
Man måste nog även räkna med att det finns ett politiskt intresse hos samfunden att behålla sina medlemmar. Ju större antal desto större styrka. Om man idag träder upp och uttalar sig i en fråga, måste man alltid representera någon grupp för att någon över huvudtaget skall lyssna. Blir det känt att man inte representerar någon annan än sig själv, kan man i bästa fall få uttala sig, men man betraktas som ganska ofarlig.

Inga protester
Egentligen måste man fråga sig om det över huvud taget går att upprätthålla yttrande- och religionsfriheten för sådana som vill stå utanför. På officiellt håll säger man naturligtvis, att alla ska ha samma rättigheter. Även de som kommer med kritik ska ha möjligheter att tala och verka. Det låter demokratiskt och tolerant. Verkligheten är en annan.
Om samhället säger att man får verka så mycket man vill men sedan kommer med så stora skatter och pålagor, att det inte blir medel över att verka för, är friheten utan innehåll. Har man inte pengar till lokalhyran eller annonserna, betyder yttrande- eller mötesfriheten ingenting, eftersom man inte har råd att ta friheten i anspråk. Vi har kvar formell rätt att verka. Den är dock kringskuren genom ekonomiska och administrativa ingrepp, som det alltmer totalitära samhället försatt oss i. Finns det då inga som protesterat mot utvecklingen? Det är klart att när exempelvis arbetsgivaravgiften infördes som en pålaga i församlingarna, trädde de kristna upp och motsatte sig kraftigt förslaget. Man ansåg det vara djupt orättfärdigt att beskatta ideellt arbete. Då svarade de styrande, som såg sin position hotad, med ett helt oväntat grepp. För de inkomster man fick in genom arbetsgivaravgiften, betalade man i gengäld ut en summa pengar i form av statssubventioner.
Samfunden mottog statssubventionerna utan större reservationer. Samtidigt tvingades man skapa nya institutioner, som skulle förvalta de från staten inkomna medlen. Därmed uppstod en ny maktapparat, som både direkt och indirekt kunde påverka samfunden i olika riktningar.
Så länge bidragen var små, har problemen inte varit så stora, men utvecklingen har gått vidare. Kraven på högre belopp har blivit allt större för varje år, och med större belopp har också ansvaret och betydelsen växt hos de förvaltande organen. Nya sidoorgan måste till och med nya samhällsfunktioner följer ytterligare makt och inflytande.
Samhället gräver sig således sakta in i församlingen. De organ som ska förvalta de resurser som samhället överöser de kristna är ett oerhört allvarligt tecken på en långt gången utveckling emot ett avancerat förvärldsligande.
Farorna med statssubventioneringen av samfundens verksamhet är stora. All kritik har dock konsekvent viftats undan. Man har förklarat att den dag samhället ställer krav med bidragen på kontroll och styrning, skall man säga nej tack. Därmed har man dock klart och tydligt givit till känna, att man inte lärt någonting av historien. Så enkelt är det onekligen inte.
Alla medel, oberoende av storleken, är beroendeframkallande och skapar allt eftersom de får fäste i folks medvetande en filosofi. Så småningom blir de inte bara accepterade utan också eftertraktade och nödvändiga.
Det är där man brukar göra sig skyldig till de värsta misstag, därför att vid det läget har man förlorat sina tidigaste referenser. Hela tiden förankrar man de nya besluten i det näst föregående. I den allra första början gällde inte problemet hur man skulle förhålla sig till samhället och de världsliga myndigheterna. Det började på det teologiska och ekumeniska planet. Man tyckte att det var mer anständigt och kärleksfullt att arbeta tillsammans än var för sig. Genom detta befryndades grupper och församlingar med varandra. Man tog av varandra och man lärde ut åt varandra.
När kontakterna var etablerade ledde det till nya ställningstaganden, som trappstegsvis blev alltmer samhällstillvända. De ekonomiska frågorna sköts fram. Det kunde börja ganska oskyldigt med ett kommunalt bidrag till en kyrka. Det var spontant. Samhället ville ge uttryck för sin uppskattning utav församlingens insatser. Nästa gång var det en ungdomsarbetare, som fick ett kommunalt bidrag. Därmed gick man ett steg längre. Så småningom blev det en rättvisefråga. Skulle den ena kyrkan få bidrag, var det självklart att andra kyrkor också skulle ha.

Bönecirklar
Då började man undersöka hur man skulle finna permanenta lösningar. Man kom på att man kunde starta t ex studie-cirklar, ja, kanske till och med en bibelstudiecirkel eller en bönecirkel. Förr hade man bönemöten på lördagarna, men när det gick att få statsbidrag, startade man bönecirklar.
Så trappades samhällets inflytande över församlingarna upp mitt under det att många kristna gladdes över att samhället blivit så öppet, tolerant och vidsynt att man t.o.m fick anordna statssubventionerade bönecirklar.
För att få auktorisation åt varje nytt steg så refererar man alltså till det som redan är befäst. Så tar man varje nytt beslut som utgångspunkt för en fortsättning. Man går aldrig till början och prövar de reservationer man hade innan man första gången tog upp kontakterna med samhället.
När församlingen väljer att lösa sina ekonomiska problem genom ökade statsbidrag, växer ständigt antalet organisationer vid sidan av församlingen. Därmed tillkommer alltfler makthavare, som får möjlighet att styra utvecklingen. De problem man förr löste på knä, måste man nu lösa i politisk kamp med politiska motståndare. Samtidigt avlägsnar man sig oupphörligt ifrån pionjärernas grundsyn liksom ifrån dem som fortfarande håller fast vid de gamla värderingarna.
Tro inte för ett ögonblick att de som givit sig in i kampen om bidrag och inflytande kommer att vända om. De kommer att gå vidare på den inslagna vägen och bli allt beskäftigare och ställa allt orimligare krav. Det finns ingen väg tillbaka kollektivt. Det finns dock ett individuellt uttåg. Det är enda lösningen.

Därför är min förkunnelse idag: ”Gå ut till honom, utanför lägret!” Att gå ut ifrån organisationerna är enda vägen om man vill befrias från det solidariska ansvar, som vars och ens tysta och passiva medgivande innebär för utvecklingen.
Det finns inga utsikter till att man ska överge den inslagna vägen av samma skäl som katolikerna inte kommer att kunna överge Maria-kulten. Fastän skaror av katoliker blivit döpta i den helige Ande, kommer man ändå aldrig att överge Maria-kulten av så enkla skäl som de ekonomiska. Skulle den katolska kyrkan överge den, skulle massor av människor bli arbetslösa. Många skulle inte längre få avsättning för sina produkter. Omkring denna kult är nämligen uppbyggd en hel industri, som möjliggör existensen för massor av människor, inte minst präster. Det finns t ex präster, som har specialiserat sig på Maria-kulten och de kallas för mariologer.
Vi kan ta ett annat exempel på att kyrkorna inte kan överge den inslagna vägen, nämligen kyrkobyggena. Man ställer frågan idag: Är det kristet att bygga så dyra kyrkor? Frågan är fel ställd. Det är inte kristet, men absolut nödvändigt. Församlingarna har ju gått in på inomvärldsliga villkor och accepterat ett världsligt handlingsmönster.
Kan vi idag tänka oss en kyrka utan ett kulturprogram som uppfyller alla esteters krav? Var skall kantorn eller kyrkokören ta vägen utan ett sådant? Och var skall alla välutbildade pastorer ta vägen? De befinner sig ju mitt inne i karriären och måste ju leva. Även om de inte har så mycket av profetisk kraft, är de i alla fall psykologiskt, pedagogiskt, teologiskt och historiskt bildade. De tänker möjligen så här: ”Skulle jag gå ut i förvärvslivet, skulle jag tjäna mycket bra som lärare eller tjänsteman”. Då tycker församlingen att man naturligtvis måste ersätta sin pastor med likvärdig lön, eftersom han har så förnämliga kvalifikationer. Därmed påskyndas utvecklingen vidare mot ett alltmer utpräglat funktionärsvälde.
När så kyrkorna kommit till, måste naturligtvis också gudstjänstlivet fungera. I dessa fina utsökta kyrkor passar det inte med enkla vittnen och evangelister. Där måste man ha artister. Förr gick allting bra med enkla medel och enkla instrument. Idag måste det till människor med enorm kunskap. Det blir nödvändigt med en hel samling experter för att gudstjänsten skall fungera. En sådan gudstjänst, som är så dyr och kräver så mycket av specialister, klarar man till sist inte med enbart ideella insatser. Så har man blivit offer för utvecklingen och måste ha subventioner, för att klara sig.
Var ligger då lösningen till en förändring? Det första som måste till är prästernas avsättning. Driv ut musikdirektörerna och riv kyrkorna! Avväpna församlingen och prästerskapet alla politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och religiösa vapen, så att de blir ofarliga och maktlösa. Då kommer de inte längre att ha så mycket av prål, självmedvetenhet och makt att träda upp med. Gör slut på kommersialiseringen och politiseringen! Driv ut artisterna och krossa det professionella funktionärsväldet! Smula sönder hela organisationssystemet! Säg farväl till statsbidrag och subventioner!
Kryp fram på knä, och vi skall åter finna härlighetens Herre. Han lever, men han står utanför allt mänskligt byggnadsverk. Ett faktum är att han står utanför och klappar på etablissemangets dörr, därför att han inte kommer in. Vi måste gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek.
Dagen SR Världen idag Aletheia Stefan Swärds blogg Ulf Ekmans blogg Dagen Frälsningsarmén Aftonbladet Katolskt fönster KP Nyhetsflödet

En viktig dag för eleverna i skolan i Palavé

noreply@blogger.com (Berno) — Tue, 15 May 2012 20:26:00 +0000

Läs Karins inlägg om en skoldag i Palavé. Den här dagen var speciellt viktig för barnen som prövades för att se vilken klass eller skola de ska gå i nästa läsår.

Ska Haiti få sitt guld?

noreply@blogger.com (Berno) — Mon, 14 May 2012 15:16:00 +0000

Haitis nordvästra bergskedja sägs innehålla Guld
till ett värde av minst 20.000 miljoner dollar.

Guldålder för Haiti! Så låter tongångarna när experterna uttalar sig: - I bergen finns guld, men också silver och koppar.
Haitis huvudstad är täckt med skräp. Fälten vittnar om skövling av träd, som använts till bränsle. Fattigdomen präglar Haiti. Redan vid gränsövergången från Dominikanska republiken märks en markant skillnad då asfalterade vägar övergår i steniga landsvägar och hela atmosfären andas brist.
Frågan man nu ställer sig är om de guldfyndigheter som gömmer sig i Haitis nordvästra bergskedjor skulle kunna ändra på invånarnas levnadsvillkor. Enligt prospekteringsborrning som gjorts beräknas landets nordvästra berg innehålla värdefulla metaller till ett värde av 20.000 miljoner dollar.
Dominikanska tidningen Listin Diario skriver att: "om gruvföretagen är ärliga och Haiti har en bra regering, kan detta vara ett sätt att föra landet framåt."
Svenska Dagbladet skriver idag att korruption är mycket vanligt, och gör större skada än man tidigare trott. Cirka 70 procent av världens befolkning lever i samhällen med korruption. Haiti hör tyvärr till ett av de länder där korruptionen är mest utbredd.
Michel Lamarre, en haitisk ingenjör, trodde först inte på uppgifterna om att det kunde finnas guld i Haiti. Om det nu visar sig stämma skulle det kunna betyda att landet för första gången skulle ges möjlighet att bli självförsörjande och inte ständigt förlita sig på bistånd.

Många fina bilder från Santo Domingo med omnejd

noreply@blogger.com (Berno) — Mon, 14 May 2012 13:20:00 +0000

För den som vill se vardagsnära bilder och få kortare informationer om hur livet är i Dominikanska republiken, rekommenderar jag Karins blogg.

Hemundervisning - en fråga om mänskliga rättigheter

noreply@blogger.com (Berno) — Sat, 12 May 2012 19:19:00 +0000

Något Sveriges regering och riksdag medvetet förbisåg då man klubbade igenom nya skollagen, var att man samtidigt kriminaliserade ett antal hemundervisande svenska familjer. Trots att ett helt skolår ännu inte hunnit avslutas med nya skollagen som gällande, har redan ett femtontal familjer känt sig tvingade att fly Sverige. Frågan har flera gånger lyfts upp och redan innan riksdagen klubbade igenom lagen informerades regering och riksdag om de förödande effekter som skulle följa. Normala ordningar vid antaganden av nya lagar har i det här fallet frångåtts. Lagen skulle skyndsamt godkännas för att rädda regeringen från en kris.
Nu, ett par år efter att beslutet togs, skriver Annelie Enochsson och Tune Skånberg, riksdagsledamöter för Kristdemokraterna och Ruth Nordström, jurist, ordförande Riksorganisationen PRIM och ordförande Swedish Human Righs Lawyers, en debattartikel i GP där man varnar för hur skollagen åsidosätter mänskliga rättigheter. Artikeln avslutas så här:
I våra grannländer Finland, Åland och Danmark ställs krav på att eleven skall få kunskaper och färdigheter, snarare än på att de ska gå i skolan, alltså en läroplikt snarare än en skolplikt som i Sverige. Kanske är detta något för Sverige också att införa? För inte vill väl skolministern att Sverige skall fortsätta med att kriminalisera svenska barnfamiljer?

Ondskans gåta

noreply@blogger.com (Berno) — Tue, 01 May 2012 14:39:00 +0000

Maranata - Jesus kommer snart!

noreply@blogger.com (Berno) — Thu, 12 Apr 2012 07:19:00 +0000

Likhet inför lagen ett hot

noreply@blogger.com (Berno) — Tue, 10 Apr 2012 16:25:00 +0000

Pepsi testar smaker med aborterade fosterceller.

I USA-delstaten Oklahoma har ett nytt lagförslag nyligen presenterats som värnar om mänskliga rättigheter för alla, det ofödda barnet inkluderat. Lagen, Personhood Act, godkändes av delstatens senat i februari och även delstatens guvernör, republikanen Mary Fallin, förväntas underteckna den. Går lagen igenom innebär det att ett embryo direkt vid befruktningen får samma rättigheter som en redan född människa. Lagen ses som ett hot mot abortlagstiftningen, något svenska medier fokuserar på då nyheten sprids. Exempelvis rubricerar TV4 nyheten så här: Rätten till abort i Oklahoma hotas – embryo kan få samma rättigheter som en människa. Även Aftonbladet och flera andra tidningar skriver på samma motbjudande sätt om ”hoten” som följer en lag som värnar om livet! I samma amerikanska delstat Oklahoma debatteras läskedrycksjätten Pepsis moral vid framställning av nya smaksensationer. För att stimulera olika smaker i bearbetade livsmedel använder man sig av aborterade fosterceller för test och framtida produktion. Senomyx, ett kalifronien-baserat biotekniskt företag är ett företag som använder aborterade embryon för att skapa smaker som sedan används i produktion av livsmedel hos flera stora livsmedelsproducenter som exempelvis Kraft, PepsiCo och Nestle.
Vi lever i en grotesk värld där människovärdet degraderas i en rasande takt och där kommersen sätts i första rummet. Till och med aborterna värderas utifrån ekonomiska intressen. Under falska klyschor som”kvinnans rätt” och liknande dödas drygt 30 000 ofödda barn årligen bara i Sverige. Främsta orsaken är ekonomi i form av studier, karriär och självförverkligande.

Film från Haiti

noreply@blogger.com (Berno) — Mon, 09 Apr 2012 12:59:00 +0000

Se film från vårt arbete i Haiti. 564 barn får hjälp med skolgång.

Förbli i Jesus

noreply@blogger.com (Berno) — Mon, 02 Apr 2012 00:41:00 +0000

(Publicerad i Midnattsropet. Ladda ner tidningen som pdf här.)
Församlingen som Guds ögonsten är något av huvudtemat i hela skapelseberättelsen. Det Gud för evärdliga tider har bestämt för dig och mig är att vi ska få leva i hans härlighet, att vi ska få vara hans Sons älskade brud.

Bibeln förklarar för oss att ända från apostlarnas tid lever vi i ändens tid, en kort tid kallad för församlingens tidsålder. De sista flyende minuterna av denna nådens tid lever vi i nu, en tid som är på väg att rinna ut. Bibeln är alltid väldigt angelägen om att påminna om hur kort och dyrbar tiden är. Vi tycker att nu har det gått en så lång tid som två tusen år, men tänk inte på det sättet. Gud är långmodig och vill att människor ska komma till kunskap om sanningen. Det finns en orsak till att församlingen fortfarande är kvar på jorden. Hon har ett uppdrag att fullfölja.
Johannes skrev: ”Nu är ändens tid”. Apostlarna talade om tidens korthet, men också om att församlingen lever i ändens tid, den församling vi får tillhöra, den som Herren Jesus Kristus själv upprättade på Golgata.
Vi läser i 1 Joh kap 2:28 och framåt:
- Ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.
Förbli i honom, står det. Paulus skriver till Kolosserförsamlingen om den kamp han har just för att de skulle få en rätt kunskap om Jesus. När han skriver till dem ligger den kunskapen som ett centralt budskap till syskonen. Det hade kommit in krafter, villolärare, som ville dra dem bort ifrån det mest centrala: att äga en rätt kunskap om Jesus. När vi har en sann kunskap om Jesus, lever vi också i en sann upprättelse. När vi har en sann kunskap om Jesus, och det blir en del av våra liv, då blir vi också allt mera lika honom. Vi får lära känna honom ännu mer för var dag som går.
Här säger Johannes: Förbli i honom. Detta är hemligheten till allt som har med församlingens liv och tjänst att göra; att förbli i Jesus. Johannes sätter här på sin spets hur viktigt det är att äga denna relation till Jesus, något som är knutet in i evigheten, den dag när han uppenbaras och vi ska träda fram inför honom med all frimodighet. Tänk att få stå där en dag och som Paulus utropa: Jag har fullbordat mitt lopp. Vi är framme nu! Målet är nått! Det gäller att förbli i Jesus.
Vi läser vidare:
- Om I veten att han är rättfärdig, så kunnen I förstå att också var och en som gör vad rättfärdigt är, han är född av honom. Se vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn, vilket vi ock äro. Därför känner världen oss icke, eftersom den icke har lärt känna honom. Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty då skola vi få se honom sådan han är. (1 Joh 3:1-2)

Förbli i honom. Vi lever i en svår och komplicerad tid, en tid då vi nås av förvillande och förförande budskap från alla möjliga håll, där Jesus förringas till att bli enbart en del i ett pussel som man sätter ihop. Men du, förbli i Jesus, jag kan inte nog understryka detta. Förbli i Jesus och det frälsningsverk han fullbordat en gång för alla. Det behövs inget mera, och det finns inget att lägga till i det som han har gjort. Vi måste läsa om Golgatadramat i Johannes 19, om dessa minuter som kom att förändra hela världshistorien. Från detta ögonblick kan vi tala om ett förr och ett nu som ingen annan händelse i världshistorien. Det finns många viktiga händelser att uppmärksamma, också i det profetiska skeendet. Skapelsen är en sådan. Men då vi kommer till den här punkten där Jesus upphängd på korset uttalar sina avgörande ord, då är vi framme vid en punkt då allting förändras. Han utropar: Det är fullbordat. Inte halvt eller delvis förändrat. Nej, det är fullbordat. Han har fullbordat frälsningsverket, och gjort precis allting nytt.
I detta frälsningsverk föds en ny skapelse – församlingen, en ny kropp som han har gjort färdig. Församlingen utan Jesus existerar inte, det är helt otänkbart. Jesus utan församlingen är också otänkbart. Vi är en kropp, vi är ett i honom. Tack gode Gud för Golgata. Tack gode Gud för frälsningen. Tack gode Gud att detta inte är ett människoverk som vi ska försöka sträva oss fram till. Man blir så trött av alla religioners försök att sträva sig fram till Gud, när allting står där färdigt. Hemligheten är att förbli i Jesus och se hur han har rest oss upp och gjort oss till ett folk, ett folk som är församlingen.
Psalm 22, skriven av David, beskriver försoningen på ett underbart sätt. Vad David kunde förstå av frälsningen vet jag inte, men det står om honom att han var en man efter Guds hjärta. David har skrivit oerhörda psalmer som gett oss visioner om Gud och vår Frälsare. Ändå fanns det ting som var fördolda för honom, hemligheter han aldrig kunde skåda in i, men som du och jag har fått uppenbarat. I denna psalm, kanske skriven tusen år före Jesu födelse, får vi en försmak av Golgatadramat:
- Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran. (v 2) - Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.- Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet. (v.7-8) Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig. (v 14) - De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad. (v 19)
Egentligen skulle vi läsa dessa texter parallellt med evangelierna. Bibeln är så överbevisande när den talar om för oss vem Jesus är. Den lämnar ingenting åt slumpen. Allt är förberett långt innan världens grund var lagd. Dessa verser vi nyss citerade talar om precis vad som skedde på Golgata, exakt vad som hände med Jesus. Dessa detaljer kunde vare sig David eller någon annan människa känna till. Inget ben skulle sönderslås på honom (v 18). Det gjorde man ju annars på alla som korsfästes. Men inte på Jesus. Rövarna som hängde bredvid fick sina ben sönderslagna, men inte Jesus. Inte något av det som har hänt under frälsningshistorien är en slump. Det är Gud, som långt innan världens grund var lagd, har full kontroll och ser till änden. Han har allt i sin hand. Här fick David vara den röst som basunerade ut till folket att det kommer en befriare. Det står längre fram, sista versen i denna psalm:
- De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet för det folk som skall födas, att han har gjort det.
Vad är det han har gjort? ”Det är fullbordat”, utropade Jesus. Det är så många som vill förringa försoningen, men det folk som skulle födas, föddes på Golgata.

Jag skulle kunna fortsätta att måla upp Kristus. Det underbaraste som finns är att få dricka det levande vattnet av honom. Soldaterna, hans fiender stack upp hans sida, och ut från Honom strömmade blod och vatten. Vilka motsägelser. Hans död ger oss dessa levande källor att ösa ur. Han gav sitt liv, vi får dricka, äta, mättas av Jesus.
Vi ska kort påminna om några av dessa trons hjältar som bibelordet lyfter fram, de som vandrade i gemenskap med Gud, och längtade efter det som vi har fått se. Jesus talade om att Abraham längtade efter att få se hans dag – han fick se den. Det fanns saker och ting som dessa gamla testamentets gestalter aldrig kunde skåda in i, något som var långt mera än de hade. Vi läser om Adam, Hanok, Abraham, Mose, David och Jesaja. Tänk alla dessa underbara profetior Jesaja presenterar. Det finns väl ingen som har målat upp Jesu lidande och utgivande som Jesaja har gjort. ”Han blev slagen för våra missgärningar, näpsten blev lagd på honom...” Tänk alla dessa redskap som Gud har använt under frälsningshistorien för att peka fram emot Honom.
Men du och jag har fått ännu mer, då vi har fått skåda in i den hemlighet som låg fördold hos Fadern och Sonen. Det som ingen av dessa stora män kunde skåda in i - de visste ingenting om församlingen och ingenting om Kristi hemlighet. Mose var betrodd i hela Guds hus: ”Jag talar med Mose, öga mot öga. Han är betrodd i hela mitt hus.” Han talade också med andra som fick föra fram hans budskap, men när det gällde Mose så var han Guds nära vän, men ändå var det ting som Mose inte fick se. Det fanns en hemlighet som var så värdefull och så stor, att den inte skulle uppenbaras förrän den tiden var inne.
Jag ska en stund ta er med in i detta enorma skeende som har sin kulmen i Golgata, ursprungsplatsen för församlingens liv. I 1 Mos 2 läser vi: ”Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.”
På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort. Skapelsen är avslutad. Jorden är full av liv. Allt står där färdigt, precis som Gud hade gjort det. Och Gud sade själv att allt var gott. När Gud skapar något, då är det perfekt. Tänk dig hur det är när människor bygger och utvecklar; i vår tid talas mycket om uppdateringar. Det går några månader, så kommer en bättre version, och sedan en ny uppdatering. Sedan kommer något som ska vara ännu bättre, och bättre och bättre. Men så är det inte med Gud. Gud säger sitt ord, och så står det mest perfekta där, färdigt. Han skapar med sitt ord. Sedan kan det komma någon och försöka göra det bättre, men det finns det ingen som kan. Vår Skapare har gjort himlar och jord på ett sätt som ingen än i dag kan förstå hur allt kommit till. Man skapar sina teorier och försöker på alla sätt genom forskning att förstå. Miljarder satsas för att utforska universum med vintergatorna, men människan når aldrig fram till full insikt. Hon kommer till korta, men Gud gjorde allt färdigt med sitt ord. Nu, på sjunde dagen, är skapelsen avslutad, och det finns ett syfte med hela denna skapelse. Gud skapade människan och satte henne på jorden. Vi läser:
- Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat.
Gud placerade människan i lustgården som Herren hade planterat. Det var en plats, avskild från den övriga skapelsen. Där fanns nu människan, och fick ett uppdrag från Gud att bli hans medarbetare. Gud sa: - Nu ska du ge namn åt alla djur och växter. Adam gick där och såg djuren komma parvis: ”Du ska få det namnet, och du det namnet.” Djuren hade varandra. Gud hade skapat tigerhanen och tigerhonan. Han hade skapat tjurar och kor, alla dessa djur, par med möjlighet att föröka sig och bilda familj, med möjlighet att växa och bli till välsignelse. Adam såg nu alla dessa förunderliga skapelser av Gud, och var med i verket där. Men själv var han ensam, utan någon möjlighet att ge uttryck för den inre känsla Gud själv lagt ner i honom. Gud skapade ju människan till sin avbild, och inom gudomen finns en oerhörd, utgivande kärlek. Där gick Adam med sin passion och längtan att få ge utlopp för sin inneboende kärlek. Vem skulle han ösa den över? Gud säger:
- Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.
Adam, jag vill ge dig någon som du kan dela din passion med, som du kan ösa din kärlek över. Här börjar det hända något som talar om denna Guds utgivande kärlek:
- Då lät HERREN Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.
Gud lät en tung sömn falla över Adam, och så utförde han ett kirurgiskt ingrepp på Adam; öppnade hans sida. Jag kan föreställa mig hur hela skapelsen stannar upp inför detta stora ögonblick. Vad är det som händer? Vad är det som sker? Här står en färdig skapelse. Gud låter Adam falla i en djup sömn, och öppnar hans sida. Så plockar han sedan ut en del av Adams eget liv, och bygger därav en kvinna. Vilken oerhörd bild! Vilken sanning om hur Gud förbereder människan för en sann gemenskap. Kvinnan skapas. Adam vaknar så småningom upp ur denna djupa sömn och får se något som övergår allt det han tidigare skådat av skönhet. Han får se kvinnan och hela hans hjärta börjar vibrera. Adams inneboende passion börjar få utlopp, och då han får se kvinnans skönhet, börjar han att ösa sin kärlek över henne. Han ger och ger och ger och säger, det som står i vers 22:
-... och förde henne fram till mannen. Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.» (1 Mos 2:22-23)
Adam älskade henne över allt. Kvinnan älskade också sin man. Var fick hon sin kärlek ifrån? Hon besvarade hans utgivande kärlek. Hon existerade på grund av honom. Utan Adams liv skulle kvinnan inte ens finnas till. Hon fanns inom Adam innan hon uppenbarades och hon återspeglade hans liv.
Vi förstår att hela den här berättelsen handlar om något som är så mycket större än det som här skedde i lustgården mellan Adam och hans hustru. Hon fick bära hans namn; var kött av hans kött, hon utgick från honom. Vi kan tala om gudomen och evigheten, men det är områden vi bara kan närma oss på ett ytligt sätt, och aldrig fullt ut förstå. Jo, en dag ska vi se, och en dag ska vi förstå, då när vi kommer in i denna härlighet, denna evighet som Herren har kallat oss till.

I 2 Kor 11:2 läser vi:
-... för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru.
När vi läser om Adam och hans hustru, kan vi se bilden om hur Gud förbereder församlingen för att ställas fram inför honom som en ren jungfru. Vi är renade i hans blod och i Honom är vi nya skapelser. Vi är hans kropp, men vi ska bli hans brud. Vi ska möta honom på skyn och då ska vi träda in i den himmelska härligheten. Men långt, långt innan skapelsen, innan universum existerade, långt innan det fanns något förutom gudomen; långt innan änglarna existerade, fanns gudomen med den totala enheten mellan Fadern och Sonen. Fadern och Sonen har alltid varit och kommer att förbli ett, som Jesus sa i Johannes evangelium. Han sa också :
- Liksom jag och fadern är ett, ska också ni bli ett i mig.
Fadern älskar Sonen över allt annat, och han öser sin kärlek över honom. Fadern är källan, ursprunget för denna utgivande kärlek, och vi kan se hur Sonen tar emot denna kärlek av sin Fader. Men så har vi detta dilemma som vi också mötte hos Adam innan han fick sin hustru. Sonen bär också denna oerhörda passion inom sig, att få ge sitt liv, och att få ge ut av sin kärlek; att få ösa ut denna sin kärlek över någon. Det här är stort.
Långt innan världens grund var lagd samtalar gudomen. Tänk om man kunde få höra detta samtal. Bibeln har gett oss vissa uttryck som kan hjälpa oss förstå en del. Paulus har skrivit om vad som från evärdliga tider var bestämt hos Fadern, vad som har blivit fullbordat inför våra ögon och det vi fått ta emot.
Vad är det man beslutar där i höjden? Det handlar inte om något tvång eller något mekaniskt. Det handlar om Guds vilja och om att hans vilja skulle ske. Det står så här:
Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag - öppna öron har du givit mig - brännoffer och syndoffer begär du icke. Därför säger jag: ”Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.” (Ps 40:7-8)
Gud uttrycker sin vilja – jag vill! Och när Gud säger jag vill, då är det inte bara ett ord, som när du och jag säger att vi vill göra något, något som vi kanske aldrig kommer att göra. Nej, när Gud uttalar sin vilja, har det samma betydelse som att han utför sin vilja. Det är en handling. Det är något av ordets betydelse i grundtexten. Jag vill – jag handlar. Det harmoniserar med Guds hjärta. Jag vill! Jag vill att min Son ska ha en brud, en hustru, över vilken han kan ösa sin kärlek, över vilken han kan vara utgivande och ge allt för. En som han kan älska över allt annat. Utifrån detta börjar hela Guds skapelseverk. Himlar och jord skapas. Ljuset, havet, bergen, djuren, växterna. Allt skapas med detta syfte att Gud har en plan för sin Son. Gud har en plan för församlingen. När man talar om detta, ser man hur församlingen verkligen är pärlan i hela verket, hur församlingen som Guds ögonsten blir något av huvudtemat i hela skapelseberättelsen. Det är vad Gud för evärdliga tider har bestämt för dig och mig. Att vi ska få leva i hans härlighet, och vara hans Sons älskade brud.
Vi är upprättade och nya skapelser i Honom. När vi lyfter blicken, får vi ge varandra ny kraft, och påminna varandra om vilka vi är i Jesus. I Uppenbarelseboken finns ett ord som styrker detta påstående om Guds vilja:
- Du, vår Herre och Gud, är värdig att mottaga pris och ära och makt, ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja, kom det till och blev skapat.
Jag vill, sa Gud. Sonen sa: Jag går! Att utföra din vilja o Gud är min lag. Min lust, det är församlingen.
Allt annat som är utanför detta som har med Guds härlighet, hans eviga gudom och de eviga tingen att göra; universum, jord, himlar allting, allt dyrbart som finns, är lagt under förgängelsen. Allt har ett slut, men inte bruden. Hon består för evigt. Gud lade allt annat under förgängelsen:
- Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss. Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns uppenbarelse. (Rom 8:18-19)
Vad är Guds barns uppenbarelse? Det är Jesus! Det vi fått skåda in i och bli en del av. Hela skapelsen trängtar och längtar efter att förstå det du och jag har. Det står också:
- Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder.
Ändå finns det hopp. Också här ser man Guds plan för dig och mig. Människan vill ha det oförgängliga, men många vet inte var de ska söka. Människan söker alltid efter att kunna leva så länge som möjligt och hon våndas för döden och det okända. Många är livrädda för att se gamla ut, att bli gammal och skröplig. Man vill hela tiden ha något som är bestående. Bibeln har svaret för människan. Vi sitter med facit i hand! Allt är lagt under förgängelsen. Det är inte Satan som har lagt skapelsen under förgängelsen, även om han har fördärvat jorden på många sätt. Han vill inte ha det så som det ser ut på vår jord. Han är ett bevis på ett stort misslyckande. Han vill inte att det ska vara krig och elände. Han ville skapa ett lyckorike där han får vara herre, där han får vara den som människor ska tillbedja. Han steg upp och ville detronisera Gud och fick sitt straff. Han är den som förvillar folken. Men han har inte lagt skapelsen under förgängelsen, utan det har Gud gjort för att allt är besmittat av synd.

Himlar och jord ska förgås, men så finns det en ny skapelse, som är tagen ur den nye Adams sida, som är byggd av Gud. Det som är taget ur Jesu sida ger evigt liv. Det var oerhört då Gud plockade ett revben ur Adams sida, men tänk på vad Jesus gjorde, då han steg ned i dödsriket. Jesus själv sa: - Om inte vetekornet faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Jesus gick ända ner i dödsriket. Men döden kunde inte behålla honom. Han utplånade synden, den synd som för evigt skulle skilja oss från Gud. Han uppfyllde lagen. Det finns inte längre något religiöst ok eller religiös träldom över våra liv, för vi är fria i Jesus.
Det största Jesus gjorde var att han besegrade döden. Vet du vad det betyder för oss? Hans brud, hans kropp, församlingen ska aldrig någonsin smaka döden. Vi fruktar inte döden, eftersom den är besegrad. Jesus steg ned och tog nycklarna från döden och dödsriket. I Johannes läser vi något som bara Jesus kan lova:
- Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden. ( Joh 8:51 )
Här har vi kommit till den punkten när döden är besegrad och då är tiden inne för att Kristi hemlighet ska kunna uppenbaras. Hans kropp är köpt fri från död och förgängelse. Det gamla är förgånget, något nytt har kommit. Golgata är platsen för församlingens födelse, platsen där allt fullbordades!

Benny Hinn - världsmästare i religiös galenskap - lanserar 'Touch-box'

noreply@blogger.com (Berno) — Sat, 31 Mar 2012 19:03:00 +0000

En spraydust från en Touch-Box sägs göra susen.

Vem har inte förvånats över uppfinningsrikedomen då det handlar om att skapa uppmärksamhet och att göra sig ett namn inom religiös business? För inte så länge sedan lockades mötesbesökarna till mirakelmöten där det uppgavs regna guldstoff från himlen - rakt ner i lokalen, och märkligt nog vallfärdade folk dit för att ta del av 'välsignelsen'.

Benny Hinn upphör inte förvåna.

Senast i raden är det Benny Hinn som återigen hamnar i rampljuset genom att lansera det absolut optimala, nämligen en äkta 'Touch-Box'. Boxen är tänkt att installeras i kyrkan eller lokalen där förbönsmöten hålls. Med den speciella smörjelsen Benny Hinn anses vara utrustad med har han personligen bett med handpåläggning för varje enskild 'Touch-Box' som säljs via hans eget Ministry. Boxen som monteras i taket eller i lämpligt läge för bästa spridning i lokalen, är dessutom utrustad med exklusiv helandeolja från Israel, vilken sprids med hjälp av den inbyggda spraymekanismen. Lokaler som rymmer fler än 500 personer uppmanas att installera fler än en 'Touch-Box' för bästa effekt.

Priset för en Benny Hinn Touch-Box är ännu inte offentligt, men utrustningen lär inte vara billig. För den som investerar i denna välsignelse utlovas dock dubbel välsignelse tillbaka. Är det inte underbart? Touchhhhhhh!!!!

Länkar: Aletheia, Apg29, Dagen.

Fortsätt kampen!

noreply@blogger.com (Berno) — Sun, 25 Mar 2012 20:20:00 +0000

Läste en recension av Arne Imsens bok Fortsätt Kampen som jag varmt vill rekommendera. Den finns på Gun-Britt Johanssons blogg. Citerar:

Han avslutar med att säga, "Syskon mitt rop till er allesammans, sista ropet den här kvällen från djupet av mitt hjärta är: Fortsätt kampen. Tre gånger upprepas denna vädjan med påminnelse om uppdraget, temat och målet, med påminnelse om strid och triumf. Var brinnande!
Jag tycker det är fantastiskt att få tillgång till de här orden. Trots allt vad han upplevt av förföljelse och tråkigheter. Här finns bara seger och försoning. Syskonen, församlingen, kampen, segern. Den som är nära döden är också nära livet, hur många gånger får vi se och höra bevis på detta?

Boken finns att beställa hos Maranataförsamlingen och kostar endast 59 kr. Specialerbjudande: Beställ senast den 15 april och vi bjuder på frakten. Ange "Fraktfritt" i beställningen

Upprop för Haiti

noreply@blogger.com (Berno) — Tue, 20 Mar 2012 00:31:00 +0000

Bister verklighet för många haitiska kvinnor

noreply@blogger.com (Berno) — Mon, 19 Mar 2012 11:22:00 +0000

Så här ser den bistra verkligheten ut för många haitiska kvinnor:

Midnattsropet - Maranata - du vår Herre kom!

noreply@blogger.com (Berno) — Sat, 17 Mar 2012 16:31:00 +0000

Läs som pdf eller textfiler.

Radio Maranata rapporterar från missionen i Haiti

noreply@blogger.com (Berno) — Mon, 05 Mar 2012 04:26:00 +0000

http://maranata.do/audio/20120305-0800.mp3
Ett nytt program med uppdaterad information om vad vi gör i Haiti.

Youcef Nadarkhani uppges ha avrättats i Iran - uppdateringar från Gateway Pundit

noreply@blogger.com (Berno) — Sun, 04 Mar 2012 02:55:00 +0000

UPDATE: I made a few calls to Iranian activists and friends but so far no one can confirm this report.

UPDATE: There is no evidence that Nadarkhani was executed. Please continue your prayers for his release.

Yocuef, som fängslades och dömdes av en domstol i Iran för att vara en kristen, har förmodligen avrättats, trots internationella vädjaden om att skona hans liv. Enligt thegatewaypundit.com/ har uppgifterna ännu inte gått att bekräfta. Fortsätt att bedja för familjen, Youcefs hustru och deras två barn.
Några länkar till tidigare artiklar om Youcef:
Apg 29, Världen idag, berno.se,

Snart kommer Jesus!

noreply@blogger.com (Berno) — Tue, 21 Feb 2012 02:46:00 +0000

Enligt Inblicks artikel kan Jesus ännu inte komma,
ett budskap som går emot Bibelns syn
på Jesu andra tillkommelse.

Bibeln har en återkommande påminnelse som går rakt igenom hela Nya testamentet: Tiden är kort! Sanningen om Jesu snara tillkommelse behöver ropas ut mer idag än någonsin tidigare. Då präster och andra skribenter, som exempelvis i Inblick, påstår att Jesus nog inte kommer så snart, är det viktigt att påminna om hur fel de har. Det finns ingenting av den tonen i Bibeln. Tvärtom: I en stund då ingen väntar det, skall Människosonen komma. Det står om ett ögonblicksverk, då alla Guds barn ska förvandlas och lyftas upp på skyarna, honom till mötes. Budskapet om Jesu andra tillkommelse återkommer närmare 400 gånger i Nya testamentet, och genomgripande med det korta perspektivet: "Se jag kommer snart; håll fast det du har så ingen tager din krona." Paulus väntade Jesus under sin livstid: "Vi som då leva kvar... "
Läs mer här: Om Jesus skulle komma idag.

Bedragen av framgång och pengar

noreply@blogger.com (Berno) — Mon, 13 Feb 2012 15:35:00 +0000

Haiti nästa

noreply@blogger.com (Berno) — Thu, 02 Feb 2012 13:55:00 +0000

Här får poliosjuke Claudine sin efterlängtade rullstol.

Idag reser vi till Baptiste och Mont-Leon i östra Haiti för att besöka de områden vi på olika sätt stöder. Bland annat ska skolan i Mont-Leon besökas där inte mindre än 354 elever får sin skolgång garanterad tack vare Maranataförsamlingens mission. Mediciner ska överlämnas till två av bygdens läkarstationer och mat och annat ska förmedlas till många familjer. Be till Gud för församlingens mission i Haiti. Ett stort tack till alla gåvogivare. Vad du gör mot en av dessa mina minsta...

Hör sång, vittnesbörd och appeller från Santo Domingo

noreply@blogger.com (Berno) — Sat, 28 Jan 2012 18:57:00 +0000

Totalitär Stat

noreply@blogger.com (Berno) — Wed, 25 Jan 2012 14:54:00 +0000

Ett totalitärt samhälle är det ingen som vill ha. Ändå är det så det svenska samhället håller på att utvecklas. Staten arbetar genom regeringen på att få en mer eller mindre total kontroll över samtliga medborgare. Som bekant är det ekonomiska vapnet ett av de starkaste man tar till för att kuva medborgarna. 2011 anses vara ett svart år för många utförsäkrades situation. Handikappade och svårt sjuka tvingas sälja sina bostäder för att överleva. Våra omdömen ifrågasätts ständigt av myndigheterna.

En målgrupp för Statens intresse är barnen. De ska utan kompromiss genomgå just de utbildningsanstalter regeringen beslutar om. Ingen ska tillåtas att ordna sin undervisning på annat sätt, trots att det är en mänsklig rättighet inskriven i Europakonventionen och FNs allmänna stadgar. Sverige är unikt på det sättet att man som enda demokratiska land år 2010 beslutar om införandet av en ny Skollag, vilken i ett nu kriminaliserar alla de familjer som exempelvis hemundervisar sina barn. Redan har över tio familjer gått i politisk exil och lämnat Sverige för att kunna fortsätta hemundervisa. Andra familjer har än så länge stannat kvar och tagit upp kampen mot Goliat.

Media har under senare tid lyft fram olika situationer som uppstått. Länkar här till några läsvärda artiklar som visar på hur en familj i Uppsala hotats med vite på 180 000 kronor, hur en annan familj utsätts för sociala utredningar etc. Det finns egentligen många fall att lyfta fram, men av hänsyn till ett innevarande läsår och för den nödvändiga studiero familjerna behöver, låter jag bli. Det är inte rättvist att ansvarstagande föräldrar och barn som absolut inte vill byta ner sig och överge hemundervisningen som skolform, ska jagas av myndigheter. Men så ser Sverige ut idag, anno 2012.

Hemundervisningen är internationellt sett en framgångsrikt och starkt växande rörelse - även i Sverige. Ju fler föräldrar som får upp ögonen för de fördelar som finns med att hemundervisa, desto fler kommer också att kämpa för den rätten.

Världen idag: "Kommunal mobbning pågår"

noreply@blogger.com (Berno) — Fri, 20 Jan 2012 18:10:00 +0000

Rekommenderar varmt de artiklar tidningen Världen idag publicerat idag. Ledaren hittar du genom att klicka här. Övriga artiklar finns endast i papperstidningen eller på webtidningen. Alternativt klicka på bilden ovan.

Haiti 2012

noreply@blogger.com (Berno) — Tue, 17 Jan 2012 16:07:00 +0000

Port au Prince - dagarna efter jordbävningen.

Ett av hundratals tältläger.

Kort historik: Comunidad Maranata arbetar sedan drygt två år med olika projekt i Haiti. Ungefär två veckor innan den ödesdigra jordbävningen raserade landets huvudstad Port au Prince den 12 januari 2010, beslutade Comunidad Maranata att påbörja ett arbete i Baptiste med närliggande områden, en bergsby i landets östra delar. Att församlingen valde att arbeta just där beror till stor del på att flera av församlingens medlemmar i Santo Domingo har sina rötter där. Det hela började med ett besök i Baptiste, december månad 2009.

Två veckor senare nåddes församlingen av besked om att en kraftig jordbävning omvandlat stora delar av Haitis huvudstad till ruiner. Ett ögonblick som för alltid kommer att finnas kvar i församlingens minne är den kväll man var samlade till möte i Batey Palavé i Santo Domingos utkanter, den plats där Comunidad Maranata har sin möteslokal. De flesta av församlingens haitiska vänner nåddes av besked om att de förlorat anhöriga i katastrofen. Stämningen var verkligen ödesmättad.

I och med att inriktningen att arbeta på Haiti var klar kunde Comunidad Maranata direkt efter jordbävningen förbereda flera hjälptransporter med mat, vatten och mediciner. En buss chartrades med chaufförer som var vana att resa i Haiti och kontakter togs med lokala läkare och församlingar. Under de närmaste veckorna gjorde Comunidad Maranata inte mindre än fem hjälpresor in till Port au Prince. Utöver akuta förnödenheter utrustade man också ett av tältlägren med ett dieseldrivet elverk.

Mediciner överlämnas till haitiska läkare som arbetar bland de jordbävningsdrabbade.

Några av de barn som beretts plats på ett tillfälligt anordnat barnhem.

Sean och Nicholas levererar ett dieseldrivet elverk till ett av Port au Princes tältläger.

Missionens initiala arbete i Haiti blev således mycket dramatiskt. När den mest akuta situationen lagt sig återgick man till att besöka Baptiste.

Några av barnen i skolan i Mont-Leon.

Ganska snart möttes missionärerna av de många behov som finns representerade i Baptiste med omnejd. Många hembesök gjordes och redan under första året åtog sig missionen att ombesörja skolgången för många barn. En plats som på ett speciellt sätt kom att läggas på församlingens hjärta är Mont-Leon, en by som ligger ca fem kilometers gångpromenad upp i bergen från Baptiste sett. Omgående kunde man ombesörja så att samtliga 267 elever som då fanns i en av bygdens skolor fick studera avgiftsfritt läsåret 2010-11. Under innevarande läsår finns i samma skola fler än 300 elever, vilka alla får sina omkostnader täckta av Comuinidad Maranata.

Missionen har även hjälpt många andra familjer på olika sätt med mat, mediciner och annat. En situation som drabbat bygden hårt är den tragiska koleraepidemin som genom FN's trupper från Nepal gjorde sin entré i landet. I dags dato har över en halv miljon haitier drabbats och man räknar snart med långt över 7 000 dödsoffer. Comunidad Maranata har försett två lokala läkarmottagningar med mediciner och vätskeersättning vid flera olika tillfällen.

2012: För innevarande år finns planer att fortsatt stödja skolan i Mont-Leon. Tack vare gåvor som kommit in är över 300 barns skolgång garanterad läsåret ut. Alla får sina kostnader täckta och skolans åtta lärare har sin lön betald.
Ett stort behov som finns i Mont-Leon är en ny skolbyggnad. I dag arbetar man utomhus under plåttak och på jordgolv. Under en samling tillsammans med många av bygdens föräldrar presenterades behoven men också planer på var en skola skulle kunna byggas. Comunidad Maranata's förhoppning är att kunna bistå med hjälp till detta skolbygge med åtta undervisningssalar, sjukstuga och toaletter.

Inne i själva Baptiste, regionens huvudort, fortsätter missionen att bistå de två läkarmottagningar som finns med mediciner. Ett akut behov under 2011 har varit koleramediciner och vätskeersättning. När regnperioden börjar framåt våren räknar man med ett nytt uppsving av antalet kolerapatienter och innan dess vill vi ha försett de läkare som arbetar där med så mycket mediciner som möjligt.

Flera av bygdens familjer får fortsatt stöd av Comunidad Maranata i form av mat, mediciner och andra hjälpmedel för de sjuka. På bilden syns Claudine som drabbades av polio när han var två år. Tack vare den hjälp missionen kunnat förmedla har han fått livsgnistan tillbaka. Tidigare satt han mest apatisk på en pinnstol från morgon till kväll. Nu har han fått pedagogiska hjälpmedel för att träna upp sin motorik med de kroppsdelar som han har möjlighet att använda. Han har också återfått lusten att börja läsa och räkna. Det finns i Baptiste många liknande fall av barn som på olika sätt drabbats av sjukdomar och fattigdom men som man också med förhållandevis små medel kan hjälpa till ett bättre liv.

Grunden för Comunidad Maranata's arbete är Jesus Kristus och den rättfärdighet han lär och representerar. Då Jesus initierade sin jordiska tjänst gav han också programförklaringen, då han inför folket i sin hemby proklamerade: "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet och till att predika ett nådens år från Herren."
Församlingens stora utmaning idag är att ge praktiska uttryck åt detta budskap - mitt i en orättfärdig och ond värld.

Apropå den ekonomiska krisen i EU

noreply@blogger.com (Berno) — Thu, 29 Dec 2011 23:15:00 +0000

Då det ekonomiska sammanbrottet i Europa var i en begynnande fas, höll Jan Egil Hafsahl från Norge år 2008 ett föredrag om situationen, sett från ett bibliskt och profetiskt perspektiv. I dessa dagar, då chefsekonomer och analytiker över hela världen målar upp sin bild, är detta föredrag mer aktuellt än någonsin tidigare. Lyssna till det angelägna budskapet.