Världen står i brand - Jesus kommer!

Födslovåndor. Det talar Jesus om i bland annat Matteus 24 och Lukas 21. Från år 1948 och framåt, då Israel efter nästan tvåtusen år i exil återigen blev en nation, har vi om och om igen genom olika händelser världen över påmints om att tiden för Jesu andra tillkommelse är nära. Då judarna i slutet av 1800-talet började återvända till sitt land och återigen bli ett samlat folk, uppfylldes flera bibliska profetior och därefter har den eskatologiska tidslinjen accelererat.
Vi ser idag med oro på hur klimatets förändringar påverkar våra liv, hur miljontals människor befinner sig på flykt från konfliktområden och hungersnöd. Naturkatastrofer blir allt vanligare, såsom jordbävningar, orkaner och andra fenomen. Varje dag dör 15 000 barn under fem års ålder på vår jord, de flesta på grund av sjukdomar som går att förebygga, som diarré och malaria. Undernäring och avsaknad av rent vatten bidrar till mer än hälften av dödsfallen. Tragiskt nog går denna ”tysta katastrof” ofta obemärkt förbi, eftersom media sällan uppmärksammar dödsfallen annat än i årliga statistiska rapporter.
Men den globala oro och rådlöshet vi nu erfar, orsakat av viruset COVIID-19 saknar motstycke i modern historia. Under hela min livstid från 60-talet och framåt, har jag aldrig upplevt någon liknande panik. Ministrar och experter i land efter land uttalar sig med osäkerhet och står rådlösa inför coronavirusets framfart. Desperata åtgärder vidtas i försök att hindra epidemin, som nu är en pandemi. Hela nationer sätts i karantän och reserestriktioner blir allt vanligare. Genom internet kan vi i realtid följa mycket av det som händer på jordens mest avlägsna platser, och hela skeendet andas villrådighet. Jesus sa: ” … och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet” (Luk 21:25-27).
Rubriken till den här artikeln lyder: “Världen står i brand – Jesus kommer”, och vi kan fråga oss vad dessa två uttryck har gemensamt. För att förstå det behöver vi gå till Bibeln och se på Jesu undervisning då han talar om Människosonens dagar – alltså de dagar då han ska komma tillbaka. I samband med det presenterar Jesus händelser som berör alla nationer och alla människor på jorden. Inte bara en isolerad företeelse i ett diktatoriskt land med förföljelse, eller i ett fattigt land med svår torka och hungersnöd. När Jesus talar om den yttersta tiden så är det ur ett globalt perspektiv. Han talar om hur människorna på jorden ska fyllas av ångest, nöd och förtvivlan. Jesus jämför vår tid med födslovåndor:
– När Jesus sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom, kom de fram till honom och frågade: “Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?” Jesus svarade dem: “Se till att ingen bedrar er. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många. Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser. Men allt detta är bara början på födslovåndorna (Matt 24:3-8).
I coronavirusets spår ser vi hur land efter land tar till desperata åtgärder med stora ekonomiska konsekvenser. Mitt i allt detta är dock församlingens uppdrag i tiden konstant. Oavsett om vi lever i orostider, eller i andra tider, så är församlingens uppdrag ett och detsamma. Det styrs inte av de olika tidstecknen vi möter. Det styrs inte av om det är krig här eller där, av flyktingströmmar, av olika katastrofer runt om på vår jord. Nej, församlingens uppdrag är ett och detsamma och det handlar om att förmedla Guds rättfärdighet och att sprida Guds kärlek. Att förkunna budskapet om försoning, evangelium om Jesus som dog på Golgata för att bära mänsklighetens synd. Församlingens uppdrag gäller så länge det heter idag. Idag är frälsningens dag.

Det är något av denna globala förtvivlan vi lever under och möter idag. Bara de senaste månaderna har gett oss så många alarmerande händelser som verkligen borde få oss att reflektera. Vad är det som händer på vår jord? Vad händer med klimatet och vad innebär smältande glaciärer? Vad händer med skrämmande virus som sprider sig? Flyktingströmmarna som drar över jorden och aldrig tycks sina? Tvärtom beräknas det finnas flera hundra miljoner flyktingar inom en snar framtid. Vad händer med alla dessa stängda gränser som människor möter överallt – människor i nöd? Dels handlar det om människor som lider, men vi ser också hur Jesu ord om det kalla, råa samhället alltmer tar form, när han i samma kapitel som ovan säger att “kärleken hos de flesta ska kallna”.
Jesus stannar inte där utan han fortsätter med att fokusera på församlingens uppdrag i den yttersta tiden: ”Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma” (v 14).
Mitt i detta globala kaos så har Gud en uppgift för församlingen, nämligen att genom liv och lära påminna om mänsklighetens enda hopp. Jorden står i brand – Jesus kommer! För många är budskapet om Jesu tillkommelse skrämselpropaganda och fantasier, men för den som har fått lära känna Jesus så vet vi att hans tillkommelse är den enda garanten för framtid och hopp. Det är Jesus som har vunnit seger över synden och döden, över hat och ondska. Han och ingen annan är Segerfursten från Golgata.
Tiden är kort. Låt säga att vi har ett enda tillfälle att nå ut med evangelium eller att göra något för Jesus. Vad skulle vi prioritera? Hur skulle vi använda tiden? Skulle vi börja diskutera politiska lösningar? Nej, det blir som skuggboxning i sammanhanget. Skulle vi börja debattera olika teologiska inriktningar och fastna i olika meningsskiljaktigheter när vi vet att tiden är kort, och hela världen står på randen till en global katastrof? Vad skulle vi göra med tanke på den enorma undervisning som Jesus har gett oss angående vår tid på jorden? Hur skulle vi handskas med den?
Vi människor har en benägenhet att fastna i olika teologiska inriktningar där den ene ska tycka si och den andre så. Det kan handla om eskatologi, om när Jesus ska komma eller på vilket sätt han ska komma. Det finns olika teorier om Jesus ska komma före, under eller efter det som bibeln kallar för vedermödan. Ska han stiga ner på skyn och sätta sina fötter på Oljeberget, eller ska vi vara med om en uppryckelse innan? Och när kan den ske? En del menar att Jesus inte kan komma idag, att det måste dröja minst sju år. Andra att han inte kommer alls.
Bibeln proklamerar dock att Jesus kommer snart! Apostlarna väntade Jesus under sin livstid. “Vi som då leva kvar”, skriver Paulus. Petrus använder samma uttryck när han talar om de som gör spe av budskapet om Jesu tillkommelse. Det finns någonting väldigt konkret och direkt som apostlarna gestaltar, och som också du och jag bör äga, nämligen det korta perspektivet. Ett Maranatarop: – Kom, Herre Jesus!
Vi våndas likt alla människor över klimatets förändringar, farsoter, terrorismens framfart, förföljelsen mot kristna och mycket annat. Men vi är bärare av evangelium, bärare av det enda budskap som har lösningen på den hopplöshet människor befinner sig i. Det är ett budskap med en tydlig signal: Jesus kommer!
Jesu andra tillkommelse är mänsklighetens enda hopp. Förlorar vi den visionen och det budskapet så kan vi lika gärna ägna oss åt något annat. Då kan vi hålla på att sträva här i tiden och tillsammans med vår omgivning med hopplöshet se hur vi allt mer närmar oss slutet – men utan att ha någon lösning.
Bibeln säger att himmel och jord ska förgås. “Men”, står det vidare: “Mina ord” – alltså Guds ord – “ska aldrig förgås”. Det står fast, evigt, permanent. Guds ord är bestående.
Många tolkar budskapet om Jesu tillkommelse som något skrämmande, som något man är rädd för. Man hoppas och tror att det inte ska vara sant att han ska komma tillbaka. Hur är det möjligt att ett sådant budskap som i sig är garanten för frid på jorden, har kunnat förvanskas så att människor skräms av det? Finns det då fundamentala brister i undervisningen som leder till att människor istället för att dras närmare Jesus för att uppleva honom så ljuvlig och så fantastisk som han är, nås av ett budskap om att ”min Herre kommer inte så snart” – och därmed distanserar sig bort ifrån honom, mer mån om det inomvärldsliga och nuvarande man lyckats bygga upp omkring sig. ”-Tänk om Jesus kommer snart”, och så blir man rädd. Men budskapet om hans tillkommelse är fortfarande ett hoppets budskap, ett tröstens budskap för den som väntar honom – Maranata.
Tänk om Jesus inte skulle komma? Ja, då har vi verkligen anledning att oroas. Då har vi anledning att vara förfärade. Hur kommer utvecklingen på jorden då att fortlöpa? Var kommer vi att hamna någonstans när allt går utanför all mänsklig kontroll? Men Bibeln säger att snart en dag ska allt lidande få sitt slut. Snart en dag ska Gud torka alla tårar. Snart kommer Fridsfursten, rättfärdighetens Herre. Snart kommer han, och han ska sätta sig på tronen och regera i rättfärdighet.

Ett exempel på hur mäktigt evangelium är och hur det kan ge människor hopp i den mest hopplösa situation ger oss en grupp kristna kineser i Wuhan. Mitt under de svårigheter staden befinner sig i, delar de ett hoppets och tröstens budskap från Gud. Med skyddsmasker och gula skyddsdräkter på sig ger de sig ut på gatorna för att vittna om Jesus. Som resultat av detta har myndighetspersoner som under normala omständigheter sänds ut för att stänga olika församlingar och kyrkolokaler, nu i den här situationen vänt sig till de kristna evangelisterna för att få hjälp att söka Gud. Genom nöd och lidande har man fått sina ögon öppnade och insett sitt behov. Dessa kristna gör vad en kristen bör göra i en sådan här situation; de förkunnar evangeliet och vittnar om en verklig frid och ett verkligt hopp som kommer från Jesus Kristus. De gör det inför stadens icke troende som lever i panik och hopplöshet. På det här sättet har de gula dräkterna förvandlats till den mest vackra färg i kinesiska Wuhan. Dessa kristna har vunnit respekt som de inte haft tidigare, och det på grund av att de riskerat sina liv för att betjäna sina medmänniskor, rapporterar Impacto evangelístico, en latinsk nättidning.
Jesus säger i bibelns sista kapitel: “Och se, jag kommer snart.” Vidare längre fram står det: “Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära. Den orättfärdige ska fortsätta göra orätt och den orene fortsätta orena sig, och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig. Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar.” Ännu längre fram står det: “Anden och bruden säger: Kom! Och den som hör det ska säga: Kom! Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten.”
Vilket oerhört budskap vi har att förkunna! Låt oss hålla fast vid detta. Ropa ut att Jesus kommer snart. Fokusera ditt liv kring det som är väsentligt och bestående. Låt ditt liv få vara en hoppets lovsång som genljuder med himmelsk härlighet och auktoritet. Jesus kommer snart.

Kommentarer