Uppmanar Bibeln till aga?



Läs artikeln eller lyssna till programmet

Barnen har en central plats i bibelns budskap. Jesus tog dem till sig, trots att han var trött efter en lång vandring. Han deklarerade inför sina inte lika förstående lärjungar att barnen har rättigheter som inte ska tas ifrån dem: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte.
En del av föräldraansvaret är att lära barnen vem Jesus är, att ge dem en rätt och sund fostran. Vad säger då Guds ord om barnuppfostran?

Lagar och förordningar som är till för att skydda från att barn far illa, är ibland ogudaktiga och bidrar till att ta ifrån föräldrar inflytande över sina barn. Så har exempelvis ”agalagen” i sin utformning och tillämpning kommit att bli en form av angiverilag där barn ställs mot sina föräldrar. Det är inte staten som ska fostra barnen. Den ska gripa in då barn far illa.

Agalagen
Att ifrågasätta agalagen och dess syften är inte detsamma som acceptans att slå barn. Redan år 1957 kriminaliserades och straffbelades kroppslig bestraffning i svensk lag. När brottsbalken trädde i kraft 1965 och ersatte den gamla strafflagen, överfördes paragrafen från 1957 i oförändrat skick och det är fortfarande utifrån den lagen som man döms.

Införandet av den så kallade agalagen i föräldrabalken 1979 medförde således ingen förändring av rättsläget, eftersom ingen kan dömas utifrån agalagen då den saknar straffsats. Däremot bidrar den i sin utformning till att försvaga familjens sammanhållning genom att vara en samhällets pekpinne i uppfostrande syfte. Auktoriteten byter fokus från familj till samhälle. Genom lagens införande har samhället fått in ytterligare en fot i familjehemmet.

Aga i bibeln
Vissa bibelord som talar om fostran är i olika svenska versioner översatta med ordet aga. Dock tolkas ordens innebörd olika. Idag framställs vanligtvis aga som att slå barn. Exempelvis skriver Wikipedia: ”Aga är kroppslig bestraffning i uppfostrande syfte.” Bibeln ger oss en annan och betydligt djupare och bredare undervisning.
Då bibeln talar om aga och fostran så handlar det inte om att fysiskt eller kroppsligt slå. Det ord som är översatt med aga, är inte synonymt med våldsutövning. Gamla testamentets ord musar översätts ofta med aga, men bokstavligen står det för tuktan eller tillrättavisning. Ordet översätts också med fostran:
- Dåren föraktar sin fars fostran, klok är den som tar vara på tillrättavisning (Ords 15:5).
- Fostra din son medan det finns hopp, sträva inte efter att vålla hans död (Ords 19:18).
- Fostra din son, så ger han dig ro och ljuvlig lycka åt din själ (Ords 29:17).

Samma ord översätts även som förmaning:
- Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung. Med dem lär man känna vishet och förmaning och förstår kloka ord, man får förmaning till att handla vist, rättfärdigt, rättvist och rätt (Ords 1:1-3).

Femtio gånger återkommer ordet musar i en konkordans över hebreiska ord i Bibeln. Verserna handlar om tillrättavisning, förmaning, tukt, instruktion och fostran, men aldrig om att slå. Dock, vid tre tillfällen förstärks uttrycket med att ordet ris används i sammanhanget:
- Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid (Ords 13:24).
- Oförnuft häftar vid barnets hjärta, fostrans ris driver bort det (Ords 22:15).
- Låt inte pojken vara utan fostran, slår du honom med riset kommer han inte att dö. När du slår honom med riset räddar du hans själ från dödsriket (Ords 23:13-14).

Det här är bibelns “kontroversiella” texter, som verkar stå för fysisk bestraffning och som då och då lyfts fram som försvar till att slå barn i uppfostrande syfte. I de flesta kulturer har fysisk bestraffning historiskt sett varit vanligt och förmodligen var det också så under bibelns tid. Men rent textkritiskt finns det ingen sådan uppmaning i bibeln. Det bibliska fokuset ligger däremot på föräldrars respektfulla och nitiska engagemang i barnens uppväxt. ”Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal” (Ords 22:6).

Det hebreiska ordet musar står i grund och botten för uppfostran eller tillrättavisning. Detsamma gäller det grekiska ordet paideia som ibland översätts med aga i Nya testamentet. Termen är klassiskt grekisk, och omfattar ungdomens fostran och bildning. Ordet förekommer sex gånger i Nya testamentet:
- Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och förmana dem i Herren (Ef 6:4).
- Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet (2 Tim 3:16).
- Min son, förakta inte Herrens fostran och tappa inte modet när han tuktar dig (Heb 12:5).
- Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? (Heb 12:7)
- Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner (Heb 12:8).
- För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt (Heb 12:11).
Grunden för orden musar och paideia är alltså inte synonymt med kroppslig bestraffning.

Vid andra skriftställen står det hur Gud “agar” oss – fostrar, och tillrättavisar:
- Den som avvisar fostran föraktar sitt liv, den som lyssnar på tillrättavisning får förstånd. Vördnad för Herren fostrar till vishet, ödmjukhet går före ära (Ords 15:32-33).

… den Herren älskar tuktar han och han agar var son han har kär (Heb 12:6).
Ordet aga i Hebreerbrevet 12:6 är samma som används då Jesus talar om hur hans lärjungar ska gisslas och piskas av sina belackare. Det är också samma ord som används då Jesus själv blev gisslad. Dock står det här att det är Gud som agerar. Gud fostrar var son han har kär genom sitt ord och genom att låta oss genomgå prövningar av olika slag. Ord som översätts med "aga" har alltså ingen självklar uppmaning till föräldrar att fysiskt slå, utan betyder att fostra, tukta, tillrättavisa etc.

Att tolka in en allmän uppmaning till att slå barn i de verser som talar om riset är inte relevant. Även om det kan ha varit en mer vanlig metod då än idag så betyder inte det att vi har att anamma den kulturen. Däremot finns det en röd tråd genom hela bibeln som talar om nödvändigheten att i kärlek och med nit fostra, undervisa och vänja den unge att vandra på en rättskaffens väg, och att det i första hand är ett föräldraansvar.

Riset
Förutom ovan nämnda citat så står det om riset i bland annat följande verser:
- Vishet finner man på den klokes läppar, riset är till för den vettlöses rygg (Ords 10:13).
- Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårars rygg! (Ords 26:3)
- Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset, eller med kärlek och en mild ande? (1 Kor 4:21)

Syftet med riset här verkar vara att tämja den vettlöse och dåren. Då Paulus frågar om han ska komma med riset kan vi med säkerhet säga att han inte tänkte slå syskonen i församlingen, men däremot förmana och tillrättavisa.

Vi har redan sett hur bibeln uppmanar oss att fostra och lära, men i Ordspråksboken 13:24 står det att den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid. Det är dock tunt att med denna vers som stöd mena att uppfostran ska ske med slag. Däremot ger det en bild. Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dåren. Ordspråksboken definierar dåren på många sätt. Dåren sprider förtal och har falska läppar (Ords 10:18), är oförnuftig (17:12), bör tiga (17:28), är svekfull och upprepar sin dårskap (26:11). Bildspråket Salomo använder är att det behövs en mycket speciell förmaning för dåren; riset är till för dåren.

För att återvända till Paulus så kan vi i verserna innan han skriver om riset (1 Kor 4:14-21) läsa hur han genom undervisning, tillrättavisning och förmaning framstår som en fadersgestalt för församlingen i Korint, i utgivande och vädjande tonfall: “Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet” (1 Kor 4:15).

Öga för öga, tand för tand
Under Gamla testamentets tid tillämpades dödsstraff. Principen “öga för öga” beskriver hur rättvisa skulle skipas:
- Men om det sker en olycka ska liv ges för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke (2 Mos 21:23-25).
- Du ska inte visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot (5 Mos 19:21).
Vissa straff verkställdes genom att stena den som begått brottet. Lagen krävde att ondska på det sättet skulle fördrivas.

Men Jesus sa: “Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond. Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom - - - Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende. Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga” (Matt 5:38,39, 43-45).

Jesus och sedermera apostlarna gav en ny och djupare mening åt Gamla testamentets texter. De citerade ofta Skriften och använde dess rika bildspråk för att undervisa. Då Nya testamentet skriver om tuktan och tillrättavisning ger den en fostrande undervisning som lär oss sann ödmjukhet och en utgivande kärlek.

Budskapet Gamla testamentet ger oss är sant och avgörande viktigt. Jesus underströk att inte en prick av lagen ska förgås. Men yttre form och förutsättningar ändrades i och med Jesus. Ett talande exempel är bibelns undervisning om offer. Den gammaltestamentliga offertjänsten var repeterande förebilder som vi också idag har stor hjälp av att studera för att förstå dess innebörd. Men då Jesus offrades blev det uppenbart att det är honom det handlar om. Gamla testamentet är fullt av förebilder, skuggbilder, till det nya och äkta, nämligen Jesus själv, och hans försoningsoffer på Golgata. Det lagen inte kunde åstadkomma gjorde Jesus. Inga fler offer behöver ges.

Då Ordspråksboken skriver om fostran används riset för att förstärka bilden (23:14). Ris kan översättas med “käpp”, att slå någon med en käpp. Motsvarande uppmaningar om fostran i Nya testamentet kan översättas: Varna, tukta, kontrollera, tillrättavisa, disciplinera, lära, undervisa. Fasthet och tydlighet har inte med våld att göra.

Det finns många syften med biblisk fostran. Ett är att lära oss att vara ståndaktiga genom lidande. Nya testamentet säger att vi ska tacka Gud då vi får lida för vår tro, att det inger styrka. Här har vi alla ett ansvar att förbereda varandra på vad det innebär att ta sitt kors på i Jesu efterföljd, speciellt föräldrar som önskar lära sina barn sann Gudsfruktan. Det är inte lätt att i dagens samhälle fostra utifrån bibliska principer. Lagar och förordningar som är till för att skydda från att barn far illa, är ofta ogudaktiga och bidrar istället till att ta ifrån föräldrar inflytande över sina barn. Så har exempelvis ”agalagen” i sin utformning och tillämpning kommit att bli en form av angiverilag där barn ställs mot sina föräldrar. Det är inte staten som ska fostra barnen. Den ska gripa in då barn far illa.

Avslutningsvis kan vi konstatera att bibeln varken uppmanar till eller avråder från att använda riset. Fokus ligger istället på ansvaret att ge en kärleksfull fostran. Omdömesgilla föräldrar måste utan statens inblandning frimodigt med en god fostran kunna vägleda sina barn på Herrens väg. Men bibelns uttryck som felaktigt översatts med ”aga” uppmanar inte implicit till kroppslig bestraffning av barn.

Bibelns fokus ligger på att barnen hör Guds rike till, och Jesu uppmaning: låt barnen komma till mig och hindra dem inte. Han tog upp dem i famnen och välsignade dem. Här har vi som föräldrar ett oerhört ansvar och en viktig uppgift. Idag behövs det mer än någonsin att överföra denna Guds utgivande kärlek till våra barn.

Kommentarer