Maranata - kom Herre Jesus! - ett program från Radio Maranata (30 min)

- Om någon inte har Herren kär så bär han på förbannelse – Maranata

Maranata är ett uttryck vi finner i bibeln. Paulus skriver på det här sättet i samband med ordet Maranata: Om någon inte har Herren kär så vare han förbannad – Marana ta! Vilket betyder Du vår Herre kom, eller Herren kommer. Maranata är alltså ett utrop som är förknippat med denna längtan efter Jesu tillkommelse. Det är förbundet med detta hopp som Jesus själv gav till sina lärjungar och till alla som tror på honom. Han ska snart komma tillbaka. Hans tillkommelse är också världens enda hopp.

Det är ett uttryck som vi lever med och som vi alltid vill bära. Inte som en titel, men som en eld i våra hjärtan. Vi vill leva för hans tillkommelse, leva i hoppet, ty det skapar å sin sida ett oerhört aktivt och meningsfullt liv och en längtan efter att leva ett rättfärdigt liv. Det skapar också ett sinne som ser till människor i sin omgivning, att se till sin nästa såsom sig själv. Att leva i tillkommelsen är ett sunt kristet liv.

I den citerade bibelversen kan vi finna många viktiga sanningar som kan hjälpa oss att hålla ett rätt fokus här i livet. Dels så handlar det om Jesu tillkommelse, detta budskap som genomsyrar hela Guds ord. Det handlar om Konungen, om honom som ska träda fram och regera i rättfärdighet. Att Jesus ska komma tillbaka är något av det mest centrala vi har att förkunna. Han ska stiga ner på skyn; först för att hämta alla dem som tillhör honom, alla som har sagt sitt ja till honom. Bibeln skriver att alla dessa ska bli uppryckta på skyn honom till mötes. Dessutom ska alla som har dött i Kristus ska väckas upp från de döda för att tillsammans med alla levande möta Jesus på skyn. Då ska vi för alltid få vara hos Herren. Trösten varandra med dessa ord. Maranata – Herren kommer!

Paulus skriver att den som inte har Herren kär är under förbannelse. Att vara förbannad – anatema – är inget man önskar någon människa. Men här säger bibeln att den som inte älskar Herren är under förbannelse. Det är ett faktum att Jesus Kristus kom till denna jord som redan var fördömd på grund av synd och ondska. Han kom till en mänsklighet som var utanför Guds gemenskap. Det är syndafallets konsekvens över hela mänskligheten.

Vi kan inte vända och vrida på problemet och säga att Gud är orättfärdig och orättvis när han säger som han gör, utan det är ett konstaterande att hela världen befinner sig i den ondes våld. Till denna värld sände Gud sin ende son Jesus för att frälsa och befria från denna fördömelse. Paulus skriver till Galaterna en mycket viktig sats om att den som inte förkunnar ett sant evangelium, utan istället vill förvrida människornas sinnen och bedraga, han är under förbannelse. Syskonen i galaterförsamlingen hade blivit bedragna på det sättet att de uppmanades att uppfylla regler och riter för att bli frälsta. Paulus går till rätta med församlingen och skriver att han är förvånad över att de så hastigt har fallit från Jesus, och vänt sig till ett annat evangelium. Han fortsätter så här:
- Om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Det här är en direkt parallell till 1 korintierbrevet 16:22.

Kärleken är A och O i evangelium. Han älskade oss först, därför kan vi också älska honom. Han har utgivit sig själv och utgjutit sin kärlek över oss och gjort oss till mottagare av denna kärlek. Då vi har tagit emot Jesus så kan vi ge uttryck för denna sanna, gudomliga kärlek, tillbaka till honom. Först och främst så älskar vi Herren av allt vårt hjärta, all vår själ och av allt vårt förstånd. Det kan vara lätt att uttala så stora ord men sanningen är att i frälsningen så är Kristi sinne nerlagt i oss. Frälsningen är det största av alla under en människa kan vara med om. Vi är nya skapelser i Jesus och han förökar denna kärlek i våra liv.

I Uppenbarelseboken har vi sju sändebrev till lika många församlingar som Johannes, vilken satt fånge på ön Patmos, nedtecknade. Det var ord från Herren Jesus Kristus själv riktat till dessa församlingar. Den första församlingen som nämns är Efesus. Här möter vi en församling som har febril verksamhet. Hör vad Johannes skriver:
- Skriv till församlingens ängel i Efesus. Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand. Han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld. Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det. Du har funnit att de är lögnare. Ja, du är uthållig och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat.
Vilket oerhört betyg. Här handlar det om sanningssökare och sådana som vill stå för sanningen och kämpa mot det lögnaktiga. Men så kommer då detta skarpa svärd som tränger igenom och ser vad som bor innerst inne, vad som är grunden och de bärande motiven: Men det har jag emot dig att du har övergivit din första kärlek.
Allt annat fanns. Det man hade lärt sig om hur man skulle leva och verka. Hur man skulle evangelisera, sjunga, läsa bibeln etc. Man hade alla de här tjänsterna och funktionerna i församlingen, men det viktigaste – den första kärleken - hade gått förlorad.

Budskapet stannar inte där utan fortsätter allvarligt: Tänk därför på varifrån du har fallit och omvänd dig och gör dina första gärningar. De första gärningarna var helt uppenbart annorlunda. De var baserade på en inneboende kärlek till Herren Jesus Kristus som gav sig uttryck i gärningarna. Om du inte omvänder dig ska jag komma över dig och ta din ljusstake från dess plats. Vilken tragik att leva hela sitt liv i en kyrklig tradition och göra allt man tycker och tror är rätt, men så upptäcker man då man står inför sanningen: - Kärleken har kallnat! Denna första kärlek som Gud gav en dag, det som frälste mig och gav mig det nya livet, har gått förlorad.

Det finns ingen människa som kan frälsa sig själv. Inte heller någon kyrklig tradition. Inga gärningar, inget uthålligt arbete, ingen trohet till någon ideologi eller teologi. Det är endast personen Jesus Kristus som kan frälsa. Låt honom få förvandla ditt liv och du blir uppfylld av hans kärlek. Han ger dig denna första kärlek som en gåva. Låt dig uppfyllas. Det håller igenom alla tider.

Paulus skriver till församlingen i Rom, Romarbrevet kapitel 8: - Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött. Ja än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest? Förföljelse eller hunger? Nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet; För din skull dödas vi hela dagen. Vi räknas som slaktfår, men i allt detta vinna vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat, ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus vår Herre.

Budskapet om Jesu tillkommelse är knutet till den kärlek han ger till hela mänskligheten. Det är inte att blanda ihop med världslig kärlek. Bibeln talar om en sann, äkta kärlek som kan befria människan: Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Den som går förlorad gör det på grund av denna förbannelse människan bär på, men Jesus har kommit och hans kärlek har utgjutits för att vi ska bli fria från förbannelsen, och för att vi ska kunna se framåt med tillförsikt mot denna hans tillkommelse.

I Uppenbarelsebokens sista kapitel lyser detta budskap igenom. Herren kommer. Det är ett kapitel befriat från synden. När vi läser bibeln så har vi först 1 Mosebokens två första kapitel, vilka har något gemensamt med bibelns två sista kapitel. De är befriade från synd. Allt däremellan är frälsningshistoria. Här i bibelns sista kapitel läser vi om alltings upprättelse, om hur Gud har gjort allting färdigt, om hur allt har fullbordats och om hur profetiorna har gått i uppfyllelse. Också allt som ska övergå världen har här gått i uppfyllelse. Vi läser ur Uppenbarelseboken 22:7: -
Se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok. - - - Han sa till mig: Försegla inte profetians ord i denna bok. Ty tiden är nära. Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig. Den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig. Se, jag kommer snart och har min lön med mig, för att ge var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste. Begynnelsen och änden.”

Johannes fick budskapet till sig tillsammans med uppmaningen att inte försegla denna profetians ord i denna bok. Varför? - Tiden är nära! Daniel, under Gamla testamentets tid, fick också ta emot liknande profetiska budskap. Han fick se in i framtiden hur världsrikena, ett efter ett skulle gå under. Han fick se det stora babyloniska riket, följande riken och hur det kulminerade i det romerska riket. Han fick även se hur det romerska riket skulle såras såsom till döds; det skulle gå under, men återuppstå i ändens tid. Som en avslutning fick han också se hur den gamle av dagar trädde fram och allt som fanns på jorden blev till ett intet. Ett evigt rike grundlades, som inte har någon ände – Gudsriket.

Daniel fick befallningen att gömma profetian under ett insegel. Den handlade om en avlägsen tid. Men nu har tiden gått och vi läste bibelns sista kapitel som beskriver nådens tid – våra dagar – på ett så oerhört sätt. Allt sedan den tid då Jesus vandrade här på jorden fram till idag, är en kort nådatid. Det är som att Gud har stannat klockan och här arbetar du och jag med att förkunna Herren Jesus och hans tillkommelse, att förkunna frälsning i hans namn och att tala om hans rike. Han som kommer snart, rättfärdighetens Konung, och som är svaret på mänsklighetens alla problem. Han kommer inte för att reformera något gammalt. Han skapar något nytt och gör oss till nya människor. Han ger oss ett evigt liv, vi som levde under fördömelse: - Om någon inte har Herren kär så bär han på förbannelsen.

Den som tar emot Jesu kärlek blir fri. Jesus gav sig in i djävulens domäner och låter sig föras bort som ett lamm för att slaktas. Då han hänger på korset utropar han innan han tar sitt sista andetag: Det är fullbordat! I ett nu så raseras alla mänskliga skuggbilder. Förlåten till templet rämnar uppifrån och ner. Det blir jordbävningar, mörker, en oerhörd manifestation som vittnar om att nu har himmelens Gud gett sitt offer. Herren Jesus själv gav sitt liv, och genom att tro på honom så får vi uppleva befrielse från fördömelsen. Se på Jesus och lev.

Om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och om du med ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, blir du frälst. Då har du fått ta del av hans kärlek. Då kommer det också att ropa inom dig: - Maranata, kom Herre Jesus!

Kommentarer