Sverige
präglades under 1900-talets början av dynamiska väckelserörelser.
Under det så kallade reformationsåret, till minne av Luthers
reformation, verkar både den Romerska katolska kyrkan och det
Lutherska världsförbundet vilja radera bort den delen av historien.
Med hjälp av kyrkopolitiska manifestationer och pompa och ståt
inbjöds påven till Lund och Malmö för att tillsammans med
Sveriges biskopar och andra kyrkliga företrädare inviga
reformationsåret. Nu är det dags för nästa steg.
Den
tidigare så föraktade och bibelförankrade Pingstväckelsen har
under några decenniers tid neutraliserats till oigenkännlighet.
Rörelsen äger idag knappast någon beröringspunkt med sina egna
tidiga rötter. Det tidiga budskapet var Kristuscentrerat och
uppmanade till uttåg från Statskyrkan och dess falska
frälsningslära. Synen på barndop, ordinerat prästerskap,
nattvard, konfirmation etcetera gjorde det omöjligt för en
övertygad pingstvän att vara en del av Svenska kyrkan. - Utanför
lägret! ljöd parollen.
Pingstväckelsen
växte numerärt och från att ha varit en andlig maktfaktor med
Kristus och församlingen i fokus, med ett tydligt budskap om
församlingens hållning till samhälle, partipolitik och synen på
Jesu snara tillkommelse, förvandlades den successivt till en
integrerad del av det omgivande samhället. Anpassningsförmågan
gick hand i hand med politiska framgångar och kyrkoreligiöst
inflytande. Med god hjälp av lockande statsbidrag blev man snart en
erkänd kulturell enhet med taburetter i ekumeniska sammanhang och en
plats i den ekumeniska organisationen Sveriges kristna råd.
Den
29 maj 2017 är det annonserat ”högtidsgudstjänst” i Uppsala
domkyrka då ärkebiskop Antje Jackelén och pingströrelsens ledare
Daniel Alm ska ”dialogpredika”. Arrangör är Sveriges kristna
råd som i sin presentation av mötet kallar pingströrelsen för en
”efterreformatorisk kyrka” vars relation till moderkyrkan behöver
bättras på. Mötet är ”ett viktigt steg på försoningens väg”.
Cirkeln
sluter sig. Väckelserörelsen som bröt med Svenska kyrkans makt har
profilerat sig som kulturkyrka och avancerat långt i sitt återtåg
in på den stora världskyrkans arena. Kyrkan före, under eller
efter reformationen spelar inte längre någon roll. Allt sammansluts
i en enhet där tiden före
reformationen, då den Romerska kyrkan regerade, hägrar mest.
Vad handlade då reformationen
om och vilka avgörande frågor ledde till att även den Lutherska
kyrkan kom att betecknas som en kyrka man borde ta avstånd ifrån?
Först och främst var det troheten mot Herren Jesus Kristus och
bibelordet. Man verkar ha glömt att det fanns ett stort avfall och
ett enormt maktmissbruk som orsak för de samvetsgranna
väckelserörelser som växte fram. Förföljelsen från kyrkans sida
mot läsare och vederdöpare var grym men som både historia och
nutid lärt oss; förföljelsetider är väckelsetider.
I och med att kyrkan förlorade
politisk makt tappade man också kontrollen över folket. Metoderna
fick bytas ut. Istället för förföljelse lockades nu frikyrkorna
tillbaka till moderkyrkan. Det stora ekumeniska mötet i Stockholm
1925 var historiskt. Redan då var inriktningen mycket liberal och
anpassningsbar.
Under kyrkans tidiga historia
var det uteslutet att en präst skulle kunna lära ut något utanför
kyrkans bekännelseskrifter. Där var Nathan Söderblom banbrytande.
Han var inte bara en förgrundsgestalt inom den ekumeniska rörelsen.
Han var också befriad från Skriftens auktoritet. Han förnekade
Jesu gudom och såg på bibelns under som religiösa begrepp. Fysiska
under som Jesu jungfrufödelse och hans uppståndelse från de döda
ansågs vara sagor.
Pastor
Alms predikokollega Jackelén har som bekant samma liberala syn på
bibliska sanningar. Svenska kyrkan bryr sig inte nämnvärt om
teologi utan det viktiga är enheten mellan kyrkorna och
religionerna! Ta
exempelvis det här uttalandet
av ärkebiskopen: ”Det
är självklart att muslimer och kristna ber till samma Gud. Jag tror
att vi i framtiden kommer att inse att vi har mer gemensamt med
troende i andra religioner än med dem i vår egen tradition.”
Väckelsens
pionjärer har dött för de bibliska sanningar som nu redigeras bort
i enhetens namn. Det är inte för intet som bibeln allvarligt varnar
för det berusande skökovinet, det som gör att avfallet prisas och
drar oss bort från en rätt kunskap om Jesus Kristus. Låt dig inte
bedras av ekumenikens fagra ord. Det finns ingen biblisk uppmaning om
att försonas med kyrkliga institutioner.
Kommentarer