EU ur ett profetiskt perspektiv

Midnattsropet nr 3 2016
Publicerar här ledaren ur senaste numret av Midnattsropet.
Nu måste vi öka sysselsättningen och gå in i EU. Vi måste ordna och fixa så att fler människor får arbete. Men det stora problemet är egentligen fördelningen av jordens resurser, det säger Bibeln.
Med de orden inledde Arne Imsen en ledare publicerad i Midnattsropet året innan Sverige gick med i EU (1994). Idag har utvecklingen gått mycket längre och vi ser ett EU, som inte bara tagit form, men som också är på väg att falla samman exakt på det sätt som profeten Daniel beskriver när han får se hur den mäktiga bildstod som representerar världsrikena pulveriseras och till slut försvinner. Dess yttre glans och makt var bara en förrädisk yta och kunde omöjligt bestå. EU är ett resultat av detta antikristliga rike och kommer att när tiden är inne rasa samman i sodomitisk korruption och ondska. Det räckte med att Storbritannien röstade om att lämna EU för att världsekonomin skulle hamna i kris. Brexit förmodas ge ekonomiskt förödande dominoeffekter framöver.

Det finns en säker källa när det gäller EU:s framtid, vars förutsägelser alltid slår rätt, och det är Guds ord – Bibeln. Bland annat skriver Johannes följande: ”Jordens kungar, som har horat med henne och levt i lyx, ska gråta och sörja över henne när de ser röken från den eld där hon brinner. Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger: Ve, ve, du stora stad! Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig” (Upp 18:9-10).

Vi publicerar här Arne Imsens ledare från ödesåret 1994, det år då Sveriges befolkning folkomröstade om medlemsskap i EU:


Det stora sveket

Fördelningssynderna, roffarmentaliteten, själviskheten, egoismen, skattesystemet är genomsyrat av materialism. Och det tvingar fram kontrollorgan och tvångsmedel som gör livet alltmer outhärdligt. Vad beror det här på? Inte beror det på homosexualiteten. Den är ju bara ett straff för en process som under årtionden har injicerat en fortgående och ökad egoism. Men vi har kallat det tillväxt. Hela nationen är offer för den här materialismen och egoismen, vilka föder fram sådana fenomen som den homosexuella rörelsen och den nya destruktiva partnerlagstiftningen som röstades igenom i riksdagen för en tid sedan. Det svenska kultursamhället är nu på snabb marsch mot avgrunden.

Det är helt uppenbart att homosexualiteten är ett aktuellt lyte. Det är en defekt i vår samtid, och det är ingen tillfällighet att vi har det så. Det finns en bakomliggande process som har lett fram till denna situation. En opinion som mer än någon annan bär skulden till utvecklingen, är kristenheten. Den har varit påskyndande på grund av sin renodlade materialistiska syn och sina materialistiska attityder. Man har en tendens att ständigt betona lustmomentet i det kristna livet. I Nya testamentet markerar aldrig de första kristna lustmomentet som något viktigt. De pekar fastmer på försakelsemomentet. I kristendomen handlar det faktiskt inte om moralisk resning eller filosofiska åsikter, utan där talas om Andens frukt. Det är alltså ett utslag av ett inneboende överflödsliv.

Därför, när man börjar skramla med vapnen för att bekämpa homosexualiteten, så blir effekten akademisk och verkningslös - om det inte åstadkommer rakt motsatt verkan. Det spelar väldigt liten roll vad man säger eller hur man argumenterar. Retoriken kan vara intressant för stunden, men den betyder väldigt lite. Det som har betydelse, är hur de kristna själva lever. De blir ju inte salt genom att läsa tio budord, de blir heller inte salt genom att citera Paulus; det är fråga om gestaltningen av vad Paulus säger. Jag tror inte att man i de kristna leden är ett uns bättre än i det övriga profana samhället.
Även om man ännu inte har den här sektorn integrerad i församlingarna; i varje fall inte offentligt, så att det skulle finnas några homosexuella grupper, så har man andra ting som till grad och väsen är mycket mer avskyvärt. Man kan ju fråga sig om det kan bli mer avskyvärt än homosexualiteten.
Det är helt klart att exempelvis kulturmiljön har betytt en hel del för motståndet mot homosexualiteten. Det har varit både en offentlig och en inbyggd censur. Människorna har vant sig vid och har sedan födseln hört att det här är synd och det här kan man inte acceptera. Så börjar grundprinciperna undermineras och upplösas. Vi har så småningom fått förändrade attityder och förändrat uttryckssätt med en förnyad begreppsapparat. Men verkligheten är ju den att det är de kristnas undfallenhet och ovillighet att ta upp grundproblematiken, som har gjort att de nya värderingarna ganska ostört har kanaliserats in i samhället och uppmärksammats och blivit föremål för debatter och dialoger. Så småningom har man hittat ett fäste för det här budskapet. Det har förts vidare, och nu har vi det i den lagstiftande församlingen, som beslutar i överensstämmelse med den allmänna opinionen; det är ju logiskt och följdriktigt.

Vad har kristna hållit på med under de senaste trettio åren? De har gjort väldigt mycket på vitt skilda områden, men det de underlåtit att göra är katastrofalt. De har inte predikat Guds Ord! Varför har de inte predikat Guds Ord? Ja, de har ju sett det som en väldig mission att diskutera kvinnoprästfrågan. Även andra frågor som har med jämlikheten och fred att göra; frågor som i och för sig inte är betydelselösa, men det är diskussionsfrågor för samhällsdebatten. När man håller på i församlingarna år efter år med sådant, blir både tro, praxis och verksamhet perforerad av moderna teologier och teorier. Om man hade predikat Guds Ord, då hade det inte blivit en konfrontation mot homosexualismen först och främst, utan en konfrontation mot materialismen.

Då hade man inte nöjt sig med att plocka ut enskildheter, inte heller tagit upp någon strid med kvinnoprästproblematiken, som tycks vara så svår. Sådant är ju trots allt bara pseudodebatter. Det stora problemet för människan är egoismen och materialismen. Så ser vi ju faktiskt att den egoism som lever och utvecklas i olika opinioner, också ibland de homosexuella, på något sätt har förfinats och kristnats. Den har andra uttrycksmedel, men är till sin karaktär förljugen, och åstadkommer upplösning och kaos. Den process som ligger bakom den utveckling som lett till att homosexuellt samliv så fritt kan etableras, har inte de kristna lyckats hejda, eftersom de har underlåtit att med profetisk myndighet predika Ordet.

Vad gör predikanterna? Vi har ju sex tusen präster i det här landet, och tusentals frikyrkopredikanter. De ger sig in i debatten, och vill vara alerta. Men deras uppgift är ju inte att debattera samhällsfrågor i första hand, utan att proklamera och demonstrera Guds Ord. Predika i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, uppmuntra och trösta, tukta och näpsa. Det var ju vad förkunnarna skulle göra. Istället för detta som ju är deras egentliga uppdrag, så har de försökt att vara populistiska och ställa upp till förströelse och underhållning. De har visat sig vara väldigt uppfinningsrika för att försöka nå människorna och samla dem under sin predikstol.

Det sista jag hörde från en svensk kyrka, var att man hade ordnat en pub. Varför en pub, varför inte en bordell? De kan ju lika gärna öppna en bordell i sakristian! Eller kanske i gravkapellet. Vidrigheterna har inga gränser. I det läget träder en och annan förment radikal tidning fram, lyfter på pekfingret och vill tala om för de homosexuella och för riksdagen att vi måste tänka på lag och moral. Men man har ju själv öppnat dörrarna mot avgrunden, man har forcerat spärrarna, och det skulle inte förvåna mig om det blir en bordell i någon kyrka inom kort. Puben finns ju där. Så blir det ett litet fack för pedofiler, och så ett fack för homosexuella och små fack för andra grupper som älskar och behöver någon plats att älska, men naturligtvis också något objekt att älska. Det här är Sverige. Sodom. Vi måste inse detta. Det hjälper inte med försök att uttala sin indignation, eller ge sken av att man är rättfärdig, när man egentligen har sin del i byken.

Vi kunde gå till historien och ta fram konkreta exempel på hur den här processen pågått och lett fram till katastrof och undergång. Det finns flera exempel än Sodom och Gomorra. Snart kommer också Sverige att höra dit. Det dröjer inte länge.
Homosexualiteten är, som så många andra ting, symptom. Inte orsaken. Den är ett uttryck för något långt allvarligare. Så länge vi inte inser detta, utan ensidigt försöker bekämpa symptomet, så kommer vi alltid att misslyckas. Diskussionerna blir fullständigt meningslösa. Här är det alltså fråga  om en process.

När man nu läser en bibeltext av denna karaktär, så måste vi förstå att det här är mer än historia, det är lika mycket profetia: ”Folket i Sodom var mycket ont och syndigt inför Herren.” Det står inte att de homosexuella i Sodom var mycket onda; om det nu fanns genuint homosexuella där. Det var folket. Paulus skriver till Timoteus: ”Men det må du veta att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma, ty människorna skall då vara ... ” Det är alltså inte struktur eller system; det är inte politiska förhållanden eller ekonomi, utan det är människorna som utgör grundproblemet.

Folket i Sodom var mycket ont och syndigt. Detta var inte något som man kunde testa och mäta med sociologiska eller statistiska instrument. ”Inför Herren.” Alltså är det här frågan om en helt annan dimension som man inte kan mäta med inomvärldsliga instrument. Det är en profetisk genomlysning, en röntgenbehandling av hela samhället. Då detta genomskådande avslutats, då konstateras det att folket i Sodom var mycket ont och syndigt inför Herren.

De var inte enastående eller unika, det ser vi ju när vi kommer till Uppenbarelseboken. Fastän man försvann som politisk eller geografisk faktor, så levde man kvar som andlig makt, och utvecklades och fortplantade sig i nya nationer och institutioner. Det här som var relativt regionalt och begränsat, det blir globalt och universellt. Hela jordklotet blir en stad; genomskinlig och mätbar. Det har naturligtvis med olika förhållanden att göra: inte minst kommunikationerna. Hela världen smälter ihop och blir som en stad.

Därför är det helt korrekt att säga så här. Folket i Sverige är mycket ont och syndigt inför Herren. Vi kan plocka fram många exempel som indikerar att så är fallet. Vi kan ju ta det som kanske mer än något annat skulle vara ett bevis på motsatsen - vårt bistånd. Jag vågar påstå att det markerar lika mycket egoism och materialism som välgörenhet. Så kan vi fortsätta göra analogier, och så upptäcker vi att Sverige är ett kvalificerat Sodom. På det moraliska området, när det gäller samlevnaden, ser vi att alltsammans rasar ihop. Vi befinner oss i en situation där det är mer eller mindre kaotiskt för allt flera människor.

Det är sådant vi nu med tydlighet kan registrera också med våra fem sinnen - om vi vill använda dem. Den naturliga fortsättningen måste förr eller senare bryta igenom alla fördämningar och spärrar. Herren sa: ”Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår.” Hur mår människorna egentligen? Hur mår folket i Sverige, hur mår barn och ungdom, hur mår de prostituerade, hur mår alkoholister och narkomaner, hur mår de förslavade, hur mår de arbetslösa? Det finns rop som skulle ha trängt igenom och skakat om i alla kyrkliga och religiösa miljöer; de borde vara väckelsesignaler som höll både pastorer och andra vakna natt och dag. De kristna skulle höra signalerna och ta dem till sig och dra de riktiga slutsatserna av dem.

Vi försöker fixa det här med artificiella metoder. Nu måste vi öka sysselsättningen; in i EU, ordna och fixa någon ny institution för att allt flera människor ska få arbete. Problemet som det egentligen handlar om, är bristen på fördelning av resurserna, det säger bibeln. Fördelningssynderna, den kvalificerade roffarmentaliteten, själviskheten, egoismen, skattesystemet - alltsammans är genomsyrat av materialismen och egoismen. Detta tvingar fram samhälleliga kontrollorgan och tvångsmedel som gör livet allt mer outhärdligt.

Vad beror det på? Inte beror det på homosexualiteten. Den är ju bara ett straff för en process som under årtionden har indikerat en fortgående och accelererande egoism. Vi har kallat det för tillväxt och denna välfärd har i mycket stor utsträckning inneburit andra folks ofärd. Hur skulle detta få fortsätta? Hela nationen är offer för denna materialism och egoism som föder av sig sådana fenomen som den homosexuella rörelsen, vilken indikerar kultursamhällets snabba marsch mot avgrunden.
Varför kan inte predikanterna säga det här, och göra någonting som visar att de menar vad de säger? De borde klä sig i säck och aska, och sluta upp att vara alerta, vänliga, trevliga, inställsamma och populistiska. Då vi börjar predika Ordet som det står, blir det reaktion ifrån regering, riksdag och alla andra myndigheter. Då kommer det att bli kalabalik som i Efesus. Men det kommer att leda till de besattas befrielse, de sjukas helande och att de nedtryckta blir upplyfta. Vi får då vara med om upprättelse och gottgörelse för alla de skaror som idag biter sig på naglarna i ångest för att de inte vet vad de ska ta sig till med för att överleva eller härda ut i sin tvårummare. De vet egentligen inte om de orkar betala hyran i nästa månad, för de sitter och väntar på kronofogden för att bli vräkta. Allting är tänkbart i den här miljön, därför att vi blivit offer för vår välfärdsfilosofi som i sig inkluderar allt det egoismen och materialismen står för.

Ropet från Sodom, det är ropet från de förtryckta, det är ropet från de kränkta, det är ropet från de våldtagna, de våldtagnas offer, alla misshandlade och felbehandlade. Det är ropet från dem som just nu upplever att den förmenta och utlovade välfärden med hast slår över i ofärd för hela nationen. De som har lite mer att ta av, de kommer att klara sig litet längre, men det är bara en tidsfråga innan också de faller ner och upplever avgrundskrafterna och ondskan krypa in under skinnet.

Herren kommer att sätta stopp för denna fasansfulla utveckling, och han måste göra det. Det är ett uttryck för hans barmhärtighet att hejda den fortsatta utvecklingen. Han har hört och de levande kristna har hört ropet från Sodom och Gomorra, ropet från Stockholm, Göteborg, Malmö; ropet från Sverige. Det blir starkare och starkare, det blir outhärdligt till sist, därför att synden förstärker ropet och gör det alltmer genomträngande. Därför, säger Herren, ”vill jag gå dit ner och se om de verkligen i allt har gjort efter det rop som har kommit till mig. Om så icke är, vill jag veta det”.

Här är inte fråga om någon utredning, någon doktorsavhandling. Det är Herren som prövar och testar. Det borgar för att slutresultatet blir sanningsenligt. Också vi kommer att ge Gud rätt. Vi kommer att säga: ”Herre, det är en barmhärtighetsgärning att undanröja detta släkte om det inte vill göra bättring
och ta emot ditt nådeserbjudande till frälsning.” Vi måste fatta ett beslut och välja om vi ska marschera rakt in i antikrists famn, eller omvända oss till Herren Jesus Kristus och bli frälsta ut ur det kommande totalitära väldet. Måtte vi låta oss frälsas! 

Kommentarer