Det finns en öppen dörr

En grupp barn ställdes av ISIS-soldater inför ett val; konvertera till islam eller dödas. Barnen svarade: ”Nej, vi älskar Jesus.” Stunden efter var de dödade av jihadisterna.  

2014 har varit ett år då förföljelsen mot kristna eskalerat. Otäcka skildringar från främst muslimskt präglade länder har oavbrutet nått oss. Hela samhällen har utplånats i en grym och besinningslös slakt på alla som inte hängivet gett sin hyllning till sharialagarnas agitatorer. Hundratusentals människor jagas på flykt från sina hem och lider under svåra umbäranden i smutsiga bristfälliga flyktingläger. Fanatismen representerad av dem som ser Jihad som världens enda lösning är gränslös och skapar skräck också långt in i västvärldens sekulariserade länder. Tidigare i år publicerade Svenska Dagbladet en artikel som beskrev hur 80 procent av alla som idag utsätts för religiös diskriminering är kristna; ”Sju egyptiska kristna avrättade i Libyen”, ”Bombattack mot kyrka på Zanzibar”, ”Kristna i Raqqa i Syrien tvingades ingå pakt om underkastelse under islamistiskt styre”.

Även om islamska länder dominerar angreppen så förföljs kristna också i många andra länder som Nepal och Indien, eller i kommunistländer som Nord-Korea, Kina och Vietnam.

Ett mäktigt scenario mitt under svåraste förföljelser är att tron på Jesus som Herre och Messias växer sig allt starkare. Vi lider med dem som blir förföljda men märker kanske inte att just dessa som får utstå mest umbäranden för Jesu skull äger en mer övertygande bekännelse som skördar mer frukt än vad hela Sveriges samlade kristenhet förmår att åstadkomma. Ta till exempel Nepal, detta för evangelium tidigare hermetiskt tillslutna land. För bara några decennier sedan fanns där knappt någon frälst människa. Förföljelsen mot de kristna har där varit mycket svårare än vad den är idag men samtidigt vittnar de troende om hur förföljelsen har gjort dem starka och hur det finns en frimodighet hos kristna att vittna och be för andra. Idag omvänder sig fler nepaleser till Kristus än någon annan folkgrupp på jorden.

Det finns många länder och platser som politiskt och religiöst sett är stängda för evangelium. Hör; det är på dessa platser flest personer tar emot Jesus till frälsning! Tänk på det nästa gång du beder om väckelse. Bibelns budskap om sådd och skörd har inte förändrats. Församlingens lott här på jorden är att vara ett utsäde som med nödvändighet behöver falla i jorden, dö och därmed bära gudomlig frukt. Oavsett vilken regim som härskar så har evangelium en öppen dörr och en framkomlig väg. Det är nämligen en Guds kraft till frälsning, ett under över alla under, då en människa får höra om Jesus och börjar att tro på honom. Ingen ISIS-makt eller kommunistisk regim förmår att hejda den kraften.

Uppenbarelsebokens tre första kapitel riktar sig speciellt till sju församlingar i Mindre Asien. Sändebreven som Jesus förmedlar via sin budbärare beskriver dock inte bara tillståndet i de nämnda församlingarna utan det är också ett profetiskt budskap som berör alla församlingar på jorden i alla tider. Där beskrivs avfallet, förlusten av den första kärleken, självgodheten, förförelsen och materialismen, men också ståndaktigheten, troheten mot Jesus, bedrövelsen under smädelser och som en konsekvens av sann efterföljelse; förföljelse! Det är enligt Nya testamentet ett oundvikligt scenario. Paulus skrev: ”Så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få lida förföljelse (2 Tim 3:12).” Förföljelsen är inget självändamål men en konsekvens för Jesusnamnets skull.

Efter sändebreven i Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel följer en underbar beskrivning av en ögonblickshändelse, om en dörr som står öppen till självaste himlen. Händelsen äger rum exakt då församlingen fullbordat sitt uppdrag på jorden i tiden. ”Kom hit upp!” säger rösten Johannes får höra, och i nästa ögonblick befinner han sig framför Guds tron i höjden.

För inte så länge sedan publicerades en ögonvittnesskildring från terrorns Irak. En grupp barn ställdes av ISIS-soldater inför ett val; konvertera till islam eller dödas. Barnen svarade: ”Nej, vi älskar Jesus.” Stunden efter var de dödade av jihadisterna. En annan pojke bara 3 år gammal var på väg hem från söndagsskolan med en barnbibel i sin hand. Islamska terrorister slet från honom bibeln och tände eld på den. Då pojken ville ha tillbaka sin bibel höll de honom över elden och ropade; ”du envise, otrogne”. I den stunden är jag övertygad om att himlen öppnades och Jesus själv stod upp för att ge dessa barn sin hyllning.

Bibeln lär att djävulen vet att hans tid är kort och att han därför vredgas. Men fortfarande en liten tid finns det en öppen dörr för evangelium. Tappa inte bort missionsuppdraget! Något vi idag ser inför våra ögon är att missionsfälten som vi av tradition offrar till och reser ut till, de kommer nu till oss. Inte minst genom flyktingströmmarna. Även Sverige är ett missionsland av stora mått.

Då Jesus talar om den yttersta tiden säger han: ”Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull. - - - Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst (Matt 24:9,13).” Då församlingen har fullbordat sitt uppdrag här i tiden kommer Guds basun att ljuda och den himmelska rösten säga: Kom hit upp! Den dagen kommer att vara ensam i sitt slag, en dag då alla martyrer tillsammans med alla dem som älskat hans tillkommelse, i tacksägelse ska stå inför tronen och mottaga segerkransen ur Jesu egen hand.