En grupp barn ställdes av
ISIS-soldater inför ett val; konvertera till islam eller dödas.
Barnen svarade: ”Nej, vi älskar Jesus.” Stunden efter var de
dödade av jihadisterna.
2014 har varit ett år då förföljelsen
mot kristna eskalerat. Otäcka skildringar från främst muslimskt
präglade länder har oavbrutet nått oss. Hela samhällen har
utplånats i en grym och besinningslös slakt på alla som inte
hängivet gett sin hyllning till sharialagarnas agitatorer.
Hundratusentals människor jagas på flykt från sina hem och lider
under svåra umbäranden i smutsiga bristfälliga flyktingläger.
Fanatismen representerad av dem som ser Jihad som världens enda
lösning är gränslös och skapar skräck också långt in
i västvärldens sekulariserade länder. Tidigare i år publicerade
Svenska Dagbladet en artikel som beskrev hur 80 procent av alla som
idag utsätts för religiös diskriminering är kristna; ”Sju
egyptiska kristna avrättade i Libyen”, ”Bombattack mot kyrka på
Zanzibar”, ”Kristna i Raqqa i Syrien tvingades ingå pakt om
underkastelse under islamistiskt styre”.
Även om islamska länder dominerar
angreppen så förföljs kristna också i många andra länder som
Nepal och Indien, eller i kommunistländer som Nord-Korea, Kina och
Vietnam.
Ett mäktigt scenario mitt under
svåraste förföljelser är att tron på Jesus som Herre och Messias
växer sig allt starkare. Vi lider med dem som blir förföljda men
märker kanske inte att just dessa som får utstå mest umbäranden
för Jesu skull äger en mer övertygande bekännelse som skördar
mer frukt än vad hela Sveriges samlade kristenhet förmår att
åstadkomma. Ta till exempel Nepal, detta för
evangelium tidigare hermetiskt tillslutna land. För bara några
decennier sedan fanns där knappt någon frälst människa.
Förföljelsen mot de kristna har där varit mycket svårare än vad
den är idag men samtidigt vittnar de troende om hur
förföljelsen
har gjort dem starka och hur det finns en frimodighet hos kristna att
vittna och be för andra. Idag omvänder sig fler nepaleser till
Kristus än någon annan folkgrupp på jorden.
Det
finns många länder och platser som politiskt och religiöst sett är
stängda för evangelium. Hör; det är på dessa platser flest
personer tar emot Jesus till frälsning! Tänk på det nästa gång
du beder om väckelse. Bibelns budskap om sådd och skörd har inte
förändrats. Församlingens lott här på jorden är att vara ett
utsäde som med nödvändighet behöver falla i jorden, dö och
därmed bära gudomlig frukt. Oavsett vilken regim som härskar så
har evangelium en öppen dörr och en framkomlig väg. Det är
nämligen en Guds kraft till frälsning, ett under över alla under,
då en människa får höra om Jesus och börjar att tro på honom.
Ingen ISIS-makt eller kommunistisk regim förmår att hejda den
kraften.
Uppenbarelsebokens tre första
kapitel riktar sig speciellt till sju församlingar i Mindre
Asien. Sändebreven som Jesus förmedlar via sin budbärare beskriver
dock inte bara tillståndet i de nämnda församlingarna utan det är
också ett profetiskt budskap som berör alla församlingar på
jorden i alla tider. Där beskrivs avfallet, förlusten av den första
kärleken, självgodheten, förförelsen och materialismen, men också
ståndaktigheten, troheten mot Jesus, bedrövelsen under smädelser
och som en konsekvens av sann efterföljelse; förföljelse! Det är
enligt Nya testamentet ett oundvikligt scenario. Paulus skrev: ”Så
skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få
lida förföljelse (2 Tim 3:12).” Förföljelsen är inget
självändamål men en konsekvens för Jesusnamnets skull.
Efter sändebreven i Uppenbarelsebokens
andra och tredje kapitel följer en underbar beskrivning av en
ögonblickshändelse, om en dörr som står öppen till självaste
himlen. Händelsen äger rum exakt då församlingen fullbordat sitt
uppdrag på jorden i tiden. ”Kom hit upp!” säger rösten
Johannes får höra, och i nästa ögonblick befinner han sig framför
Guds tron i höjden.
För inte så länge sedan
publicerades en ögonvittnesskildring från terrorns Irak. En
grupp barn ställdes av ISIS-soldater inför ett val; konvertera till
islam eller dödas. Barnen svarade: ”Nej, vi älskar Jesus.”
Stunden efter var de dödade av jihadisterna. En annan pojke bara 3
år gammal var på väg hem från söndagsskolan med en barnbibel i
sin hand. Islamska terrorister slet från honom bibeln och tände eld
på den. Då pojken ville ha tillbaka sin bibel höll de honom över
elden och ropade; ”du envise, otrogne”. I den stunden är jag
övertygad om att himlen öppnades och Jesus själv stod upp för att
ge dessa barn sin hyllning.
Bibeln lär att djävulen vet att hans
tid är kort och att han därför vredgas. Men fortfarande en liten
tid finns det en öppen dörr för evangelium. Tappa inte bort
missionsuppdraget! Något vi idag ser inför våra ögon är att
missionsfälten som vi av tradition offrar till och reser ut till, de
kommer nu till oss. Inte minst genom flyktingströmmarna. Även
Sverige är ett missionsland av stora mått.
Då Jesus talar om den yttersta tiden
säger han: ”Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man
skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt
namns skull. - - - Men
den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst (Matt
24:9,13).” Då församlingen har fullbordat sitt uppdrag här i
tiden kommer Guds basun att ljuda och den himmelska rösten säga:
Kom hit upp! Den dagen kommer att vara ensam i sitt slag, en dag då
alla martyrer tillsammans med alla dem som älskat hans tillkommelse,
i tacksägelse ska stå inför tronen och mottaga segerkransen ur
Jesu egen hand.
Kommentarer
Önskar alla er syskon
Herrens Välsignelse i ett överflödande rikt och fullt mått,
samt en God och Fridfull Julhögtid!
Kram!