Jesus gör allting nytt!

Varför är det så svårt att presentera evangelium för människor utan att bli inplacerad i ett religiöst fack? Hur kommer det sig att föreställningen om frälsta människor så mycket handlar om att de lever i ett tradigt slaveri, där man inte får göra saker man egentligen vill? Sanningen är ju den motsatta: Jesus är den absoluta och enda verkliga friheten för varje individ!

Det var innan vi mötte Jesus som livet var ett slaveri, inte efteråt. Ändå handlar den rådande bilden om kristenheten ofta mer om något så motsägelsefullt och väsensfrämmande för evangelium som lagiskhet, ceremonier och religiös träldom, än om Jesus själv. Sådant som bibeln uttryckligen varnar för som ting som drar våra blickar bort från nådens evangelium.

I den här artikeln, som är den första i en serie för att lyfta fram frälsningens stora hemligheter, ska vi se på en stor och väsentlig skillnad  mellan det Gamla och det Nya testamentet. Det förra fokuserar på lagen – det senare på nåden.

Är bibeln motsägelsefull? Många bibelläsare kommer fram till just den konklusionen att flera uppmaningar i Guds ord talar mot sig själva. Exempelvis säger Jesus i sin bergspredikan att om vi inte förlåter varandra, så kommer inte heller Fadern att förlåta oss våra överträdelser, alltmedan andra bibelord säger att alla våra synder redan har blivit förlåtna – en gång för alla. Frågan man ställer sig är om vi kan vara säkra på att vi är förlåtna eller inte. Hur kan vi veta om vi verkligen har förlåtit alla andra som vi vet eller tror har sårat oss – eller som vi har sårat?

En vers säger att det är våra missgärningar som skiljer oss från Gud, att vår synd döljer hans ansikte från oss. En annan vers proklamerar att det inte finns någon makt som kan skilja oss från Guds kärlek. Talar bibeln mot sig själv? Nej, är det givna svaret från många kristna, samtidigt som man medger svårigheter med att tolka budskapen.

Det finns andra verser som skapat osäkerhet och ovisshet hos troende. Exempelvis, om vi nu ska följa Jesus i allt och konsekvent göra som han undervisar i bergspredikan, borde det inte då finnas många enögda kristna och med avhuggna händer?Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! - - - Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig!” Vad menade Jesus?

En nyckel till att rätt förstå dessa och många andra bibelord är dels att förstå varför bibeln är uppdelad i två testamenten och förstå skillnaden mellan lagen och nåden. Dessa ska under inga omständigheter blandas ihop och ställas sida vid sida eftersom de har helt olika utgångspunkter och även riktar sig till helt olika mottagare. Gamla testamentet är uttryckligen ett budskap vänt till det judiska folket alltmedan det Nya testamentet vänder sig till alla folk.

Vi behöver läsa bibeln utifrån ett nådens perspektiv och inte med fokus på lagen och dess krav. Inte heller bör vi blanda ihop lag och nåd i försök att harmonisera de två budskapen med varandra. Faktum är att det förra omöjliggör det senare. Om du vill förstå din bibel så bör du ta reda på vad det verkligen betyder att den är indelad i två huvuddelar, något som inte tillkommit av en slump eller av någon författares försök att skilja på olika tider i historien. Skillnaden är långt mycket större än så. Att vi inte lever under det Gamla testamentet, men däremot i det Nya testamentet är mycket avgörande och har en större betydelse för ditt liv än du kan ana.

En persons sista vilja och testamente är avgörande för hur dennes tillgångar ska fördelas. Det är både en vilja och ett testamente som kommer till tals där testamentet verkställer personens vilja efter dennes död. Allteftersom tiden går kan personen ändra sitt testamente, och det är då alltid det senast daterade som äger giltig kraft. Det gamla blir verkningslöst, även om det kan tjäna som information och hjälp för att förstå hur personen tänkt.

Gamla testamentet är det förbund som Gud slöt med nationen Israel, en överenskommelse med den judiska nationen om hur de skulle leva som ett Guds folk. Även om andra folk funnit många välsignelser genom det judiska folket så är det viktigt att komma ihåg att Gamla testamentets skrifter inte var riktade till något annat folk än just det judiska.

Dessa är de stadgar och rätter och lagar som Herren fastställde mellan sig och Israels barn, på Sinai berg genom Mose.” (3 Mos 26:46) Lagen vi möter i Gamla testamentet blev således överlämnad till Israel genom Mose. Den var inte tänkt till något annat folk. Psalm 147:19-20 säger: Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. Så har han icke gjort för något hednafolk...”

Hela bibelns centrala budskap handlar dock om Jesus. I Gamla testamentet pekar många löften fram mot honom som skulle komma. I Nya testamentet möter vi uppfyllelsen av löftet: Jesus kom! Med Jesus kom också nåden.

Människorna som levde under det gamla förbundets tid skilde sig inte nämnvärt från oss, men deras förutsättningar var inte att jämföra med våra. De längtade efter att ha gemenskap med Gud, att leva i frid och harmoni, fria från orättfärdighet och annan synd som ständigt gör sig påmind. Då Mose kom ner från berget Sinai med Guds lag i sin hand, sa Gud till folket: Om I nu hören min röst och hållen mitt förbund, så skolen I vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min; Och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk.” (2 Mos 19:5-6)

Förbundet som Gud slöt med Israel var ett tvåvägsförbund. Folket måste göra sin del. Fyllda av entusiasm svarade folket med en mun: Allt vad Herren har talat vilja vi göra.” Vi behöver inte tvivla på att de verkligen menade vad de sa, men dilemmat var att de inte kunde uppfylla sin del av avtalet. Oavsett hur mycket de försökte så kunde de aldrig leva upp till de krav lagen ställde på dem.

Lagen Gud gav dem åstadkom inte vad de hade hoppats. Tvärtom så uppenbarade den istället vilka de egentligen var; syndare – i behov av frälsning. De förstod kanske inte hur djupa problemen med synden var, men en sak är säker: Gud kände till allt. Han visste också att ingen på jorden levande människa helt och fullt ut någonsin skulle kunna leva upp till den lag Gud överlämnat.

Folkets problem var att de behövde få möta nåd (!), något Gud också visade genom förordnandet av prästerskapet och offertjänsten. Men även den tjänsten hade sina begränsningar och kunde aldrig befria folket från synd. De behövde få vara med om en inre förvandling, något de längtade efter...

Paulus skrev att syndens makt kommer av lagen. Att leva efter religiösa regler blir som att försöka släcka en eld med bensin. Det får motsatt verkan. På samma sätt går det för den som läser bibeln som en lagbok enbart för att försöka leva efter den. Lagen provocerar alltid fram syndfulla handlingar. Eller som Paulus skriver; synden uppväcker genom lagen all slags begärelse inom mig. Paulus skriver i Rom 5:20 att lagen blev given med ett syfte; för att fallet skulle bli så mycket större”. Ingen stolt nation, ingen egenrättfärdig människa klarar provet att utan skuld stå inför Gud. Paulus fortsätter: dock, där synden blev större, där överflödade nåden mycket mer.” Genom lagen kommer kännedom om synden, men också insikt om behovet av frälsning.

Israel sviker och avfaller gång på gång från Guds lag, men lika många gånger ser vi också hur Gud i sin långmodighet förlåter och upprättar. Vad Gamla testamentet också skriver om gjorde att folkets hjärtan fylldes av förväntan över att en dag skulle allt genom Guds eget initiativ förändras, en dag då stentavlorna skulle bytas ut mot livgivande ord skrivna på hjärtan:Jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder kropp och giva eder ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem.” (Hes 36:26-28)

Gud lovade att han en dag skulle lösa - inte bara judarnas - men hela mänsklighetens problem, och det från grunden! Vi behöver något helt annat än vad religiösa regler kan ge oss, och det visste förstås Gud redan från början. När tiden var inne kom också den förändring som i ett nu skulle ge alla människor en helt ny förutsättning att kunna leva ett liv i en obruten och harmonisk gudsgemenskap. Det gamla förbundets krav bleknar bort inför det nya förbund som Gud inom sig själv slöt, eller som Hebreerbrevets författare skrev:När han säger "ett nytt förbund", har han därmed givit till känna att det förra är föråldrat; men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna.” (Heb 8:13)

Förstå den enorma skillnaden som är mellan det gamla och det nya. Det är överhuvudtaget svårt att sätta ord på hur stor Guds nåd över oss människor är. Från att ha levt under fördömelse  orsakad av den synd som varje människa var förslavad under, gav han oss genom Jesus Kristus -  utan att ställa några som helst motkrav - fullständig befrielse från synden och ett helt nytt liv! Det är nåd! I samma kapitel som senaste citerade citat ovan, skriver författaren: Jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.” Det löftet har i Jesus blivit en verklighet.

Den stora skillnaden mellan Gamla och Nya testamentet är just nåden! Synden är försonad och det nya livet är en verklighet. Om du inte vill missa vad bibeln innerst inne handlar om bör du undvika att läsa den som en person som fortfarande lever under det gamla förbundet. Upptäck att även de gärningar som tidigare förväntades uppfyllas av det judiska folket naglades fast på korset. De krav som tidigare ställdes på folket uppfylldes till hundra procent av Jesus. Det gamla förbundet är - som vi läste tidigare - föråldrat. Som hedningar har vi dock aldrig någonsin levt under det gamla förbundet. Idag gäller det nya för såväl juden som hedningen. Gång efter gång benämner Hebreerbrevets författare det nya förbundet som ett bättre förbund än det gamla. På vilket sätt? Det är ett förbund grundat på nåd!

Jesus blev människa och ställdes under lagen. Han är den första och den enda person som har uppfyllt lagens alla krav fullt ut under sin tid här på jorden. Som sann Gud och sann människa var han lydig i allt och uppfyllde Guds fulla rättfärdighet i sin jordiska kropp. Det ingen av oss någonsin skulle klara gjorde han för oss - en gång för alla. Mot slutet av sin tjänst visar han det ultimata beviset på Guds utgivande kärlek genom att ge sitt liv på Golgata, där han i sin kropp bär hela världens synd. Jesu eget blod undertecknar och beseglar det nya förbundet, och det är egentligen här som det Nya testamentet, i ordets rätta bemärkelse, börjar!

100 procent nåd! Från början till slut handlar frälsningen om nåd. Till skillnad mot det gamla förbundet, där lagen överlämnades till folket att efterlevas, så är det nya förbundet ett helt färdigt verk, där människan helt enkelt är förmånstagare! Gud har i Kristus uppfyllt allt! Inget kan läggas till eller dras ifrån. Vad vi behöver göra är att tro på Jesus och ta emot det liv han ger.
Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.

Kommentarer