-
I inget annat namn än i namnet Jesus finns frälsning! Den
bekännelsen proklamerade Petrus inför myndigheterna efter att han
tillsammans med Johannes hade tillbringat natten i fängelse för
just Jesu namns skull...
För
Jesu lärjungar – som på kort tid i Jerusalem hade förökats till
att omfatta fler än fem tusen personer – var det en självklarhet
att som ett vittnesbörd inför alla människor låta döpa sig till
Kristus. Bara under pingstdagen, samma dag som Guds ande föll över
församlingen, döptes fler än tre tusen personer. För första
gången i historien hade nu Jesu Kristi egen kropp – hans
församling – blivit synliggjord och tillgänglig för alla
människor, oavsett nationalitet. En ny skapelse framsprungen ur det
innersta av Guds eget hjärta hade fötts till liv genom Jesu död
och uppståndelse.
Budskapet
om vägen till frälsning handlar nu som då om att tro på Jesus och
att därefter låta döpa sig.
Enkelt, klart och med stor tydlighet berättar Nya testamentet för
oss om hur frälsningen är en gåva från Gud, given av nåd. Varje
människa som har tagit emot Jesus är frälst! Det finns ingen
teolog eller präst som med religiösa sakrament eller som i kyrkans
namn kan ändra på den sanningen.
Det
bibliska dopet är inte, som den traditionella kyrkan lär, ett
nådamedel som verkar på ett magiskt sätt genom en tillförordnad
prästs uttalade formler. Traditionen att i olika kyrkor begjuta små
barn ges inget som helst bibliskt stöd. Det var först kyrkofader
Augustinus på 400-talet e Kr, som efter mycket stridigheter lyckades
få läran om barndopet allmänt erkänd, något som var viktigt för
att bibehålla den dåtida statliga kyrkans makt över folket.
Av
vilken anledning skulle spädbarnsbegjutning överhuvudtaget vara
nödvändigt? Bibeln lär att barnen hör Guds rike till! Det är
först senare, när man växer upp och kommer till insikt om synden,
som omvändelsen blir en nödvändighet. Dopet är inte heller
grunden för det kristna livet. Grunden är och kommer alltid att
förbli Jesus – ingen annan!
Pingstdagens
budskap till alla dem som hade fått sina ögon öppnade och
överlämnat sina liv till Jesus var: omvänd er och
låt döpa er. Omvändelsen
föregick dopet, vilket följde som en naturlig konsekvens efter
pånyttfödelsen.
Paulus
skrev till församlingen i Rom, att dopet handlar om att bli döpt
till döden. Med andra ord är det en begravningsakt där man med sin
gärning vittnar om att Jesus dog för mig och att jag dör med
honom. Man begraver och gör sig av med allt som har med döden att
göra. Men triumfen är att Jesus lever! Döden kunde inte behålla
honom. Därför har alla som dött med Kristus också del i
uppståndelsen. Vi är bokstavligen förenade med honom genom hans
död och uppståndelse.
”Vi
är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att
också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från
de döda genom Faderns härlighet.” (Rom
6:4)
Det
bibliska dopet har under historiens gång gett upphov till många
blodiga förföljelser.
Förföljare har nästan uteslutande varit något så motsägelsefullt
som kyrkans egna män och dess företrädare. I Guds och påvars namn
har tusentals bibliskt troende dränkts, fått sina hem konfiskerade,
jagats i landsflykt, torterats på de mest grymma sätt etc. enbart
för att de låtit döpa sig till Kristus på det sätt bibelordet
lär.
Pingstvännen
Nathan Odenvik skriver i häftet ”Dopet i historisk belysning”
(Förlaget Filadelfia 1955) att
”det mest ödesdigra misstag, som kyrkofäderna någonsin gjort och
som haft de mest förlamande verkningar på hela kristenheten i alla
tider, var införandet av barndopet. Ingen åtgärd har haft sådana
olyckliga, djupgående konsekvenser som denna avvikelse från
Skriftens bud och lära.”
Jag
rekommenderar starkt pingströrelsens vänner att de allvarligt ser
på sin egen och döparrörelsernas historia och den kamp som under
seklernas gång varit för det bibliska dopet.
Länkar: Aletheia dopdebatt, www.aletheia.se
Kommentarer