"Nu har jag bara två barn kvar"

Theresa med foto på sin försvunne son.
Varje dag försvinner mellan tre och fem personer
i Dominikanska republken.
En tårögd och förtvivlad mamma sitter uppgivet i sitt lilla skjul i Batey Palavé samtidigt som hon vakar oroligt över sina barn. Tio-årige Jonathan är inte längre hemma. Han försvann spårlöst i torsdags kväll och det har redan hunnit gå fyra dagar utan att någon sett eller hört något från honom...
Jonathan var som vanligt ute i grannskapet och lekte med de andra barnen. Klockan var inte så mycket, men det hade hunnit börja mörkna.
Sista kontakten mamma Theresa hade med Jonathan var vid sjutiden. En halvtimme senare när hon skulle be honom komma in var han borta.

Samma kväll som Jonathan försvann gav sig familjen ut och letade. En morbror till familjen som bor i grannskapet gick ut klockan ett på natten. Det var oroligt och spänt i området och vanligtvis går ingen ut mitt i natten då det anses vara farligt. För morbrodern i fråga blir hela situationen för mycket att bära och han kollapsar, slagen till marken av en hjärtinfarkt. Två timmar senare är han död, och lämnar fru och sju barn efter sig. 


Sorgen är stor i området i Palavé där alla känner alla och där ingen riktigt kan vare sig förstå eller förklara de abrupta händelser som på ett ögonblick förändrade livsvillkoren för minst två familjer. Hur var det möjligt att pojken Jonathan kunde försvinna från ett område där mycket folk var i rörelse och att ingen verkar ha sett något? Till saken hör också att Jonathan är gravt hörselskadad och har svårt att göra sig förstådd.
- Sista tiden har han börjat prata mera och jag kunde skicka honom på enklare ärenden till colmadon för att handla, säger mamma Theresa när jag frågar om han brukar försvinna ut ensam.

Redan dagen efter försvinnandet anmäler Theresa händelsen till Palavés lokala polisstation. Hon åker även iväg till en av Santo Domingos tv-kanaler för att få hjälp att efterlysa Jonathan. Av polisen får hon ingen hjälp, vilket tyvärr är en alltför vanlig erfarenhet man får här i landet. Istället räknar man kallt med att de anhöriga ska utföra polisens arbete och börja söka efter ledtrådar.

Under hela lördagen råder febril aktivitet i Palavé. Många föräldrar uttrycker oro över hur ett barn bara kan försvinna utan att någon reagerar. Tillsammans med grannar och andra påbörjas en mer organiserad sökning i områdena kring Palavé. Bit för bit av den vida landsbygden berabetas under ledning av Esther. Esther har varit lärare till Jonathan i Comunidad Maranatas skola, där han gick i en specialklass för barn med handikapp. Esther som är uppväxt i Palavé känner också till områdena och människorna som bor där bättre än de flesta. Samtidigt åker vi runt till samtliga polisstationer och vägkontroller med foto på pojken, för att alla ska vara medvetna om vad som hänt, och larma om något misstänkt äger rum.
Idag har i stort sett varenda buss som kör sträckan Palavé - Santo Domingo en efterlysningsaffisch fasttejpad i eller utanpå bussen. Alla vi mött uttrycker stor oro och lovar hålla ögonen öppna.

Dock har det varit svårt att få polisen att reagera. Vi tillåts sätta upp våra foton på polisstationerna men inga uppgifter tas emot. Alla hänvisar till det stora polispalatset inne i stan där avdelningen för försvunna personer finns. För övrigt förväntar man sig att medborgarna själva agerar för att på bästa sätt sprida informationen om vad som hänt.

Vad som kan ha hänt Jonathan är det ingen som riktigt vågar prata om. Försvunna barn här i landet är alltför vanligt för att riktigt locka medias intresse. Dagligen informeras om mord, våld och andra maffialiknande uppgörelser och ofta är barn inblandade. Senast i dagens tidning skrevs det om inte mindre än fyra olika uppgörelser med dödlig utgång. Vem orkar då bry sig om att ett fattigt haitiskt barn är på villovägar?

Något man minns med skräck i Palavé är den pojke som försvann för fyra år sedan och sedan hittades under bron vid infarten till samhället. Kroppen var tömd på blod och organ saknades, förmodligen tagna för att användas inom svartkonst. Det är också vanligt att barn rövas bort för att sedan användas inom prostitution och illegala barnarbeten.

Nu är vi alltså inne på fjärde dagen efter försvinnandet och det var med tunga steg jag besökte mamman utan att ha några hoppingivande nyheter med mig. På jordgolvet var några slitna plaststolar utplacerade och under några ögonblick såg det ut som det var förväntansfulla blickar jag mötte. Samma slags blick jag sett hos en annan morbror till Jonathan dagen innan, då vi efter ett tips åkte till en bensinstation några kilometer från Palavé. En kvinna hade ringt och sagt att de hade en vilsen pojke där som hon tyckte stämde in på beskrivningen. När vi kom fram till macken såg morbrodern en pojke i en liknande blå tröja som Jonathan brukar ha på sig, men det var inte han. På macken visste de inte om någon försvunnen pojke överhuvudtaget. Falskt alarm.

Mamma Theresa berättar under besöket att familjen inte har några ovänner som kan tänkas ligga bakom bortrövandet. De är mestadels hemma på kvällarna och går de någonstans så är det till en näraliggande kristen församling för att vara med på mötena.
- Nu har jag bara två barn kvar, hinner hon säga innan rösten tar slut. Stämningen utstrålar en blandning av hopplöshet och övergivenhet. Vi samtalar en stund, om vad som gjorts, vad nästa steg blir osv. Regnet öser ner och hamrar som en ödessymfoni då det obarmhärtigt slår mot plåttaket. Ingen idé att säga något, orden drunknar i regnet. Men blickarna, sorgen, den tunga bördan, går inte att ta miste på.

Under besöket  framför jag hälsningar från troende vänner i olika länder som är med och beder. Mitt i alla svårigheter är det trots allt en tröst att få lägga hela situationen i Guds händer. Han är aldrig långt borta. En dag ska också alla varför få sitt svar.

Kommentarer

Anonym sa…
Dette er helt utrolig å lese Berno.....du må hilse familien at vi er med i bønn, om at Gud må styrke dem på en spesiell måte som bare Gud kan. Vi er i sjokk over denne forsvinningen. Har hørt far dere før om bestialske handlinger påført små uskyldige barn. Måtte Gud forby at noe slikt er hent med denne lille uskyldige gutten. Livet er brutalt og enda verre er det når det rammer uskyldige fattig små barn. kan ikke tenke på om det er skjedd noe som er ført til lille Jonathan død. Men slike hendelser har jo ført til ikke bare død, men lemlestelse og bestialske mord på barn i forbindelse med hekseri og voodopraktisering. Husker godt det barnet som ble funnet under broen som flere organer var blitt fjernet ifra. Ikke til å forstå. Og det uforståelige innbefatter også polisens mangel på respekt for livet til disse fattige menneskene i Batajen, som lever på en knivsegg hva livet utfordringer byr . Og når alt går galt, så er det ingen
hjelp å få.........
Vi er i bønn, og Gud må gjøre en inngripen i denne saken.....hils alle våre venner i Palave og spesielle hils Inger til familien som sitter i umenneskelig tragedie i savnet av sin uskyldige sønn og hans Morbror. Hadde vi stannat kvar en ve KA så hadde vi sjel klart varig med å søla etter Jonathan. Huske ikke helt om vi fikk hilse på hans familie, men husker godt hva du fortalte om Esther som var den som kjente Palave best ac de som bodde der. Takker Gud for at Esther og. Alle dere andre utsetter dere for fare i søket etter Jonathan. En broderlig og familiehilsning fra Heidi og Dag Sandslett i "Barn hjelper Barn" i Norge.........Kjære Gud ...la oss finne Jonathan i live.....!!!!!!!!!!!!!!
Berno Viden sa…
Tack Heidi och Dag för den hälsningen. Tror inte ni har träffat just den här familjen men de är mycket fattiga. Vi ger fem så mycket hjälp vi kan i den svåra situationen. Bästa hälsningar i Kristus / Berno