Haiti - en stor utmaning för missionen

Maranataförsamlingens mission i Dominikanska republiken fyller 30 år. 1980 besökte Stina Fridolfsson för första gången en dominikansk troende syster i Santo Domingo, något som blev startskottet för det missionsarbete som idag vuxit fram främst i huvudstadens västra delar, sista åren även i bateyen Palavé. 
Det har varit många händelserika år med fokus på barnmöten, skola, läkarmottagningar, katastrofhjälp i samband med cykloner och åtföljande översvämningar, fängelsemission etc. Ett signum som en av landets större nyhetskanaler satte på församlingens mission var att den kommit att bli en fana i kampen för orättfärdighetens offer, vilket är både uppfordrande och angeläget. Mission är varje levande församlings hjärteangelägenhet, och trots år av motgångar och kamp kan vi idag se hur varje frö som sås bär en underbar frukt för Guds rike. Att få se hur människor som befinner sig i totalt hopplösa situationer, genom enkla medel och omsorg från utgivande medmänniskor, kan få ett helt nytt liv med innehåll värt att leva för, är verkligen stort.

Det har nu gått ganska precis ett år från det att församlingens mission Comunidad Maranata började söka sig in i Haiti, något Midnattsropet tidigare rapporterat om. Senaste tiden har arbetet där helt naturligt kommit att fokuseras kring koleraepidemin som intill skrivande stund krävt fler än 2 000 dödsoffer och runt 75 000 smittade, trots att det inte gått mer än drygt 40 dagar sedan epidemin bröt ut i Artibonitedalen inne i centrala Haiti. Enligt prognoser kan så många som 400 000 haitier komma att insjukna under det närmaste året.
Baptiste, bergsbygden som ligger på 1200 meters höjd, inbäddad mellan ännu högre bergstoppar, har enligt uppgift än så länge klarat sig från epidemiskt utbrott. Det kan bero på att vattenförsörjningen där tar andra vägar än längre ner i landet där de flesta är beroende av den kolerasmittade floden Artibonites vatten. Trots det är oron stor och man väntar inte på om smittan ska drabba Baptiste, utan när.
Skolan i Mont-Léon församlingen stödjer ekonomiskt
Förutom de 22 barn i Baptiste MR rapporterade om i förra numret, vars skolgång Comunidad Maranata helt och hållet bekostar, har vi nu haft möjlighet att bidra med hjälp till ännu 297 elever i två olika skolor i de till Baptiste närliggande platserna Mont-León och Totoye. Gemensamt för dessa två skolor är att de saknar elementär utrustning som läromedel, skrivböcker och skolbänkar. Dessutom saknar skolorna både golv och väggar.
Dr. Katthy tar emot mediciner.
Under koleraepidemins första dagar besökte vi Baptiste med en hjälpsändning bestående av kollegieblock och skrivmaterial till alla de ovan nämnda eleverna, och mediciner till en av bygdens läkarstationer. Doktor Katthy är känd för att ta hand om de mest fattiga eftersom han inte tar betalt för besöket, utan endast en lägre summa för mediciner. Då vi kom dit där han också bor med sin familj, fanns en hel del människor utanför hans mottagning och vi kunde erfara ett djupt allvar i luften. Han bjöd in oss, gav oss näs- och munskydd mot lukten, och förklarade för oss att han hade misstänkta kolerapatienter.
Där inne i ett smutsigt mörkt rum låg tre personer i mycket dåligt skick av vad vi kunde se. Katthy förklarade att de kommit från andra platser och insjuknat I Baptiste. Vi skyndade tillbaka till vår lilla hyresbostad och hämtade vätskeersättning, antibiotika och annat som vi köpt in, samt nya lakan som vi fått att förmedla till behövande.
Läkaren tog tacksamt emot och blev mycket lättad över hjälpen. Medicinerna som överlämnades blev direkt till hjälp för flera av de patienter som av olika orsaker sökt hjälp den här dagen.

I skrivande stund basunerar dagstidningens nätbilaga ut hur ännu ett kolerafall nu har konstaterats här I Santo Domingo, och totala antalet sjuka här i landet är nu sju personer.
En av Santo Domingos mer erfarna epidemiläkare, doktor Ramona Severino, som vid tidigare tillfälle besökt församlingen i Sverige, har på ett konstruktivt sätt bidragit med att informera och lotsa oss i hur vi i nuläget på bästa sätt kan prioritera hjälpsändningar till Haiti. Hon arbetar på ett av landets största sjukhus där hon är samordningsansvarig vid epidemiska sjukdomar. Så sent som den 22 november kunde vi skicka en större sändning med dropp, vätskeersättning och mycket andra mediciner till den koleradrabbade huvudstaden. Mottagare var doktor Evelyn som vi lärt känna sedan tidigare hjälpsändningar. Hon arbetar i ett av de stora tältlägren i Port au Prince. Just nu förbereder vi för nästa hjälptransport till Baptiste som planeras till början av december.

Haiti har kommit att bli en stor utmaning för församlingens mission. Behoven är så enormt stora att till och med stora internationella hjälporganisationer som Röda Korset, UNICEF, Läkare utan gränser etc. tvingas inse sina begränsningar. 1,3 miljoner haitier bor fortfarande under presenningar och i tältläger uppsatta efter jordbävningen för elva månader sedan. Över 90 procent av befolkningen tjänar mindre än sju svenska kronor om dagen. Den rusande koleraepidemin skördar allt fler offer och Läkare utan gränser varnar för vad som kommer att hända, om man inte lyckas att hejda utbrottet. Scenariet beskrivs i media som apokalyptiskt, vilket inte är att ta till överord.
Vad kan då den numerärt lilla och ekonomiskt underlägsna missionen Comunidad Maranata uträtta i Haiti?
Som Kristi sändebud får vi använda det han och församlingen har utrustat oss med. Vi tror att på samma sätt som Jesus lyfter fram änkans skärv som något föredömligt, får vi sprida det vi fått och uppleva hur Gud leder varje steg, till varje människa i behov. Vi kan inte hjälpa alla, men däremot betyder den hjälp vi får förmedla oerhört mycket för dem vi når fram till.
Mission handlar inte i första hand om pengar, men däremot om hjärtats inställning. Jesus sa om änkan som offrade sina dyrt förvärvade ören att hon gav mer än alla dem som la ner stora gåvor i templets offerkista. På samma sätt välsignar Gud den gåva som ges, inte av ett överflöd vi inte behöver, men av vårt dagliga bröd.

Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka. Dela vad du har i sju delar, ja i åtta, ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.

Karin Vidén på besök hos poliodrabbade Claudine (tv)
i Baptiste. Han fick polio för några år sedan och har sedan
dess inte kunnat gå. På bilden syns några av de hjälpmedel
han fick för att kunna träna upp motoriken i de
kroppsdelar han fortfarande kan röra. Hjärtat på bilden
är omslaget till teckningar skolbarnen i Palavé skickade
med som en speciell hälsning. Till höger syns Claudines lillebror.
Det du ger för att lindra någons lidande, är att samla skatter i himlen, vilka aldrig någonsin kommer att förgås.

Kommentarer