Med hjälp till Haiti

Tid för bloggen är något jag inte haft på länge, men med tanke på vad vi möter i Haiti måste jag göra ett undantag för att informera något om situationen och vad vi gör där. För Haiti verkar 2010 vara ett år, då alla plågor som kan tänkas drabba ett folk, har drabbat landet; jordbävningen den 12 januari som skördade ca 250 000 människoliv, 1,3 miljoner haitier lever sedan dess i slitna tältläger som flyktingar i sitt eget hemland, en hel sommar rik på tropiska regn som orsakat svåra översvämningar och också skördat flera människoliv, landets skolor har knappt kommit igång ännu trots att vi snart är inne i november månad, bristen på rent vatten, mat, arbeten, svårigheter med uppröjning och bortforsling av de miljontals ton rasmassor som finns i Port au Prince, konflikter, brottslighet osv. Och nu till råga på allt har för första gången på över 100 år en koleraepidemi brutit ut och förvärrat situationen avsevärt. På mindre än två veckor har 337 liv skördats och inte mindre än 4 750 personer har insjuknat i koleran. Ute i Karibiska havet ligger en orkan och växer till sig. Enligt prognoserna kommer den att slå till mot Haiti på tisdag. Vad det kan innebära är för tidigt att säga, men en överhängande fara är att kolerasmittan kan bli svårare att kontrollera.

Världssamfundet har samlat in och utlovat miljardbelopp för Haitis återuppbyggnad, men än så länge har uppskattningsvis bara 7 procent av hjälpen slussats in i landet. Orsakerna därtill är många, exempelvis en icke fungerande infrastruktur och brist på administration. Konflikter om vem som äger vilken mark där nya hus ska byggas är ett annat problem. Korruptionen och förskingring av donerat material förekommer också flitigt. Det är inte ovanligt att exempelvis här i Dominikanska republiken hitta skänkta förnödenheter av olika slag till försäljning ute på stadens gator. Till och med Röda Korsets förpackningar med liksäckar, gummihandskar och alkohol går att köpa till en billig penning.

Situationen är mycket komplicerad och återuppbyggnaden av Haiti kräver en transparent skickligt genomförd logistik, befriad från korruption och andra sidointressen, något som i dagsläget kan verka vara en utopi.

Det är lätt att stirra sig blind på det stora komplexa problemet och tycka att det lilla man kan göra inte är värt något. Alla kan hjälpa någon, vilket de insatser vi haft förmånen att genomföra (bildspel) visat. Comunidad Maranata var tidigt ute med att skicka hjälpsändningar till Port au Prince efter jordbävningen i januari. Hjälpen var som en droppe i havet men för dem vi nådde fram till betydde den mycket. De fem resor vi gjorde med akuthjälp till olika tältläger var möjliga tack vare de gåvor som samlats in från missionens vänner i Sverige, Norge, Danmark, Frankrike med flera platser.

Genom församlingens missions Comunidad Maranata i Dominikanska republiken arbetar vi målmedvetet med mer långsiktig hjälp, något jag vill dokumentera i det här inlägget genom att visa en del bilder. En plats vi besökt sedan snart ett år tillbaka heter Baptiste, en by som ligger långt uppe i en bergskedja nära gränsen till Dominikanska republiken. Under förra veckans besök kom vi riktigt nära den plåga som härjar i Haiti; koleran:
I Baptiste finns en läkare som heter Katthy. Han har mottagning flera dagar varje vecka i sitt hus, och i folkmun kallas han för "de fattigas läkare". Kvinnan på bilden är en av dem. Hon kom till hans mottagning med samma symptom som för kolera. Dr. Katthy visade oss på ytterligare några patienter som han menade drabbats av kolerabakterien då de befunnit sig på annan ort. Skyndsamt såg vi till att han fick vätskeersättning, antibiotika och andra nödvändiga mediciner.Claudine är en sjuårig pojke som bor i Baptiste. För några år sedan drabbades han av polio vilket resulterade i att han därefter inte kunde gå, och aldrig kommer att kunna göra det. Idag sitter han med förstelnade leder oförmögen att röra benen och vänstra armen. På bilden syns han tillsammans med en del av sin familj samt Berno och Karin.Tack vare gåvor som kommit in kunde vi åka till svenska IKEA i Santo Domingo där vi fick tag på en bekväm stol, ett passande bord och redskap som kan hjälpa Claudine att träna upp den hand han fortfarande kan röra. Dessutom tog vi med oss leksaker, färgkritor, torrmjölk och lite annat till familjen. Då vi återvände dagen efter mötte vi en glad Claudine som stolt visade oss vilka motoriska framsteg han redan gjort med handen. Det var glädjande att se.En och en halv timmes promenad vidare upp i bergen på leriga stigar och över floden utan bro, ligger Mont-Leon. Där ute i bushen finns en skola med 221 elever. Skolan saknar golv, väggar och det mesta av vad vi anser vara nödvändig utrustning för att driva skola. De föräldrar som har sina barn där måste betala en årlig avgift på ca 100 kronor samt själva bekosta skrivböcker, läromedel, uniformer osv. Vi besökte platsen och träffade en del av föräldrarna som vädjade om hjälp.Två veckor senare var vi tillbaka med skrivmaterial till alla barnen och löften om att missionen åtar sig att betala samtliga elevers årsavgift, ett besked som blev en stor lättnad för deras familjer. Vad vi därutöver kan göra är att samla in medel till takplåt, väggar och golv, för att ge barnen en något drägligare studiemiljö.Under besöket delade vi ut hjälp till flera skolor tillsammans med löften om att snart återkomma. Var med du också, först och främst genom förbön, men även genom att ge en gåva till missionen i Haiti. Maranataförsamlingen i Stockholm förmedlar din gåva, pg 44 10 05-6.