Gud i en stenkoloss

Gud bor inte i hus gjorda med människohänder. Bibeln är mycket tydlig i den frågan. Som tidningen Dagen inleder sin artikelserie om kyrkobyggnader, så samlades de första kristna i hemmen. Men sedan stämmer inte det tidningen skriver längre. Finns ingen historisk koppling som säger att man började bygga lokaler med motiveringen att få plats med alla som kom. Det är en förvrängning av församlingens historia. Församlingen kan enligt bibeln aldrig kopplas till en speciellt för ändamålet invigd byggnad. Gud bor inte där, helt enkelt.

Var kommer då alla dessa stenkolosser ifrån som kallas katedraler, kyrkor, tempel, basilikor etc? Var finner de sina rötter? Inom judendomen fanns under gamla förbundets tid templet, prästerskapet och offren. Då Jesus kom satte han punkt för dessa tre, genom att uppfylla allt i sig själv. Han är templet som utgör det nya levande huset byggt med levande stenar "utan människohänder". Han är prästen som etablerade det nya prästadömet och han är det perfekta och slutliga offret. I Kristus finns fullkomningen av Gamla testamentets alla förebilder.

Hedendomen har liksom judendomen haft sina tempel, präster och offer. Kristendomen gjorde sig av med allt detta. I Nya testamentet förekommer det inte en enda bibelvers som talar om församling, tempel eller Guds hus som om det vore en byggnad. För de första kristna var församling , ekklesia, synonymt med dem som tagit emot Jesus som sin Frälsare och Herre. Första gången man kan läsa om hur ordet ekklessia refererar till en mötesplats är av Clemens av Alexandria ca år 190 efter Kristus. Clemens var också den första personen som myntade uttrycket "gå till kyrkan/församlingen". Men man kan inte gå till något man själv är! Då Clemens sa som han gjorde menade han ändå inte någon speciell byggnad, utan det handlade om att gå till någons hem för att samlas.

Genom hela Nya testamentets drygt 100 skrifställen handlar ekklessia om en samling av människor, inte en plats. Så fortsätter det att vara under drygt 300 år. Tidigaste spår som går att finna efter speciellt uppförda byggnader för kristna sammankomster är under kejsar Konstantins tid.

Från 400-talet och framåt började den romerska katolska kyrkan med statliga medel uppföra speciellt invigda byggnader, i en blandning av judiska och hedniska element med införande av profesionella präster. Ungefär samtidigt började man också att göra om Herrens måltid till ett mystikens offer.

Kristendomen är unik! Då den föddes var det den enda religionen på jorden som inte tillbad heliga objekt, som inte hade speciellt helgade präster eller helgade utrymmen, trots att man var omgiven av judiska synagogor och hedniska tempel, och trots att det mesta man kände till om religionsutövande var knutet till föremål och helgade platser. Den kristna tron föddes i hemmen, på öppna platser, inför domstolar och i fängelser och utefter vägarna.
Allteftersom församlingar växte i antal byggde man om boningshusen för att få plats med flera.

Även om det inte finns några spår efter kyrkobyggnader tidigare än under kejsar Konstantins tid, fanns det dock andra avsteg från den sunda tron. Redan under 200-talet kan man exempelvis finna hur bön för döda introducerades, vilket ledde vidare till att be till döda och även att samlas i närheten av gravarna. Så där kan man se att tredje århundradets kristna hade i huvudsak två mötesplatser: hemmen och begravnigsplatserna. Ännu fanns inga spår efter kyrkobyggnader.

Finns mer att skriva om hur kyrkobyggnader så småningom kom att flytta fokus från den verkliga församlngen och bli allt mer centralt i det romerska imperiet, men det hinns inte med i det här blogginlägget. Konstaterar bara att vigda kyrkorum är främmande för bibelns lära om församlingen. Bättre riva kyrkorna och vända åter till urkristendomens enkla, klara gemenskapsideal. Kyrkorna står i vägen för frälsningen.
Jag tror inte att man i den urkristna församlingen skulle ta sig till att spara reliker som exempelvis bitar av Jesu kors, med syftet att minnas Jesus. Tvärtom var man motståndare till allt som på olika sätt kunde dra uppmärksamheten bort från honom som är den enda värdig att få församlingens tillbedjan. Där är också kyrkorna ett stort hinder för människor att kunna se Jesus (exempel).
Den Gud som har gjort världen och allt vad däri är, han som är Herre över himmel och jord, han bor icke i tempel som äro gjorda med händer.

Så säger HERREN: Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad? Min hand har ju gjort allt detta, och så har allt detta blivit till, säger HERREN. Men till den skådar jag ned, som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord.

Länkar: Dagen 1 2 3 4 5 6
Apg 29: Gud bor inte i kyrkobyggnader
Gud bor i dig som tror på Jesus