Vad skulle Lewi Pethrus tänka om Kd?

Apropå kd's tält pridefestivalen:
Kd idag: –Distriktsstyrelsen har enhälligt beslutat att vi ska ha ett eget tält.

1956 bildades lobbygruppen Kristet Samhällsansvar med Lewi Pehtrus som vice ordförande. Syftet var att lyfta fram kristna kandidater och värderingar inom svensk politik och i samhället. Lewi Pethrus gick sedan vidare och grundade KDS, Kristen Demokratisk Samling, ett kristligt parti med tydligt uttalad kristen prägel. En bidragande orsak till bildandet var att protestera mot att ämnet kristendom skulle skäras ned mycket kraftigt i skolans undervisning. Redan då fanns det flera varnande röster som påminde om vad exempelvis Pethrus själv sagt tidigare om vad kristendom och politik har gemensamt. Så här skrev Arne Imsen i sin bok Har Lewi Pethrus rätt?:
"År 1931 försvarade sig Pethrus inför frikyrkligheten därför att de anklagade pingströrelsen för att den inte ville syssla med politik. Nu skall du få höra, vad som då förkunnades. Så långt jag kan förstå, är detta den evangeliska synen. Pastor Pethrus sade då: 'Vi tror, att om människor blir frälsta, detta utövar ett så gott inflytande över samhället, att vi lika mycket som någon annan, ja kanske mer, är med i arbetet för förbättrandet av samhället. Det är en politik som ligger på vårt hjärta. Det är himmelrikets politik. Vi tror på det rike som skalla komma. Här är vi gäster och främlingar som alla våra fäder. Guds ord visar, att när Guds församling varit i en rätt ställning har den väntat Jesu tillkommelse. Och då har den alltid betraktat sig som en gäst och främling här på jorden.'"
Hur som helst blev kursändringen ett faktum, vilket så småningom ledde till att pingströrelsen fick sitt eget politiska parti, med uppdraget att vaka över kristliga värderingar i samhället. Budskapet om Jesu tillkommelse tystnade för att istället ges mer utrymme åt ekumeniska och sociala frågor. De frågor som först stod på KDS agenda, de som delvis handlade om sådant som inte hör hemma i ett politiskt parti för ett demokratiskt samhällsliv, men däremot i ett kristet församlingsliv, byttes snart ut för att vinna fler väljare. Partipolitiskt arbete och levande församlingsliv är två oförenliga världar.
Arne Imsen sammanfattar frågan så här i sin bok Fruktad Frihet (1970):
Kristendomens urkund, bibeln, är inget samhällsprogram utan ett frälsningsbudskap.
Vad som idag blivit av KDS är inte dolt för någon. Trots sin tidigare uttalade kristna prägel, har det aldrig varit ett kristet parti. Det finns nämligen inga kristna partier, något som sedermera blivit uppenbart för allt fler. Kds bytte namn till Kd, delvis för att tvätta bort sin kristna stämpel, vilket är en belastning om man vill vinna politiska poäng. Dessutom är Kd ett parti som idag öppet motarbetar de värderingar som låg till grund då KDS grundades, något bland annat senaste tidens händelser visar:

Kd håller seminarium på Pride 2010, något som tidigare varit otänkbart.
Kd-politiker deltar och inbjuder till hbt-festival i Göteborg.
Kd röstar solidariskt med alliansen för ny skollag som förbjuder medborgare att ordna alternativ undervisning med religiösa eller filosofiska motiv.
Kd vill öppna för närståendeadoption av barn i enkönade förhållanden.

För en kristen församling finns det endast ett parti värt att arbeta för - Nasaréens parti - och en folkrörelse med mandat att arbeta för, nämligen den som går mot Golgata. Den är mäktig, livgivande och lämnar spår efter sig, inte bara här i tiden, men också i evigheten.