Sssccccchhhhhhhh... säg inget om Jesus

Vad är bäst att förlita sig på. New Age-flum eller ett personligt möte med Jesus Kristus? Meningarna går isär när landstingspolitiker diskuterar frågan i media. Bakgrunden är ett vittnesbörd i ett LP-möte som berättar om hur några kvinnor tog sig ur sina missbruk då de tog emot Jesus som sin frälsare. En landstingspolitker, Gudrun Brunegård, bloggade rakt upp och ner om förvandlingen och drog sig inte för att berätta om Jesus som lösningen. Det fick hennes politiska motståndare Jessica Rydell att se rött:
– Det är skrämmande att ett landstingsråd lyfter religionen som en lösning, det är väl flum om något.
Gudrun kontrar med att ifrågasätta de behandlingsmetoder med starka band till nyandlighet som Miljöpartiet förespråkar.

I Sverige är det vanligtvis tabu för exempelvis sjukvårdspersonal att säga något om Jesus. En sjuksköterska som vittnar för en patient kan räkna med disciplinåtgärder. Trots att tron på Jesus bevisligen har hjälpt så många människor i de mest hopplösa situationer.

Ett annat område som blir mer och mer religionsfientligt är skolan. Rektorer vågar snart inte arrangera skolavslutningar i kyrkorna. Det kan ju finnas någon av barnens föräldrar som skickar in en anmälan till Skolverket. En ledarblogg på Dagen återger en debattartikel som publicerades i SvD den 26 juni författad av några präster som ifrågasätter Skolverkets policy, att det verkar vara en minoritets högljudda protester som blivit vägledande i frågor om religiösa inslag i skolan.
Om det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse, skriver Skolverket, kan skolavslutning ske i kyrkan.

På bibelns tid försökte man tysta Petrus och hans vänner när de vittnade om Jesus, varvid de svarade:
"Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört."

Kommentarer

Anonym sa…
Skulle du själv känna dig helt tillfreds med att lärarna på ditt barns skola bestämde att skolavslutningen skulle hållas i en moské med en imam som på ett självklart sätt välsignar alla barnen? Eller att man låter en voodoomästare eller asatroende spela en framträdande och auktoritär roll?

Om inte, kanske du kan förstå lite hur det känns för oss icketroende?
/Hillevi, Jönköping