Upprop för missionen i Haiti och Dominikanska republiken

Rapporter från missionsfältet av Veronica Vidén och Berno Vidén

Veronica:
Jag vill berätta om en kvinna som vi nyligen kommit i kontakt med. Under en ganska lång tid har vi vid flera tillfällen sett henne gående längs vägen mellan Las Palmas, där vi bor, och Palavé, dit vi åker varje dag och arbetar i församlingens skola. Hon går med en trasig tvillingvagn med två barn i, och då vi märkte att hon går otroligt långt varje gång, och att hon alltid har barnen med sig, väcktes vår nyfikenhet. På långt håll kunde man se att de lever under svåra sociala förhållanden.

Häromdagen när Nadja och jag var på väg hem från skolan fick vi se dem igen, och vi bestämde oss för att stanna och se om vi kunde prata lite med kvinnan. Hon befann sig ju helt uppenbart i en speciell situation. Kvinnan, som är haitier, blev jätteglad över att vi stannade, och hon förklarade på lite knagglig spanska att hon går den långa vägen var och varannan dag för att ta sig till platser där man lovat henne saker. Kläder, lite mat, ja allt som någon vill ge henne. Nadja och jag erbjöd oss att köra hem henne och hennes två döttrar, en bebis på sju månader och en liten flicka på två år, och hon blev väldigt tacksam. Hennes rygg värker ständigt, berättade hon, och då vi hjälpte henne, flickorna och vagnen in i vår minibuss kunde vi bara konstatera på smuts och lukt att dessa människor är i ett enormt stort behov av hjälp.

Under resan till hennes hem fick vi veta mer om hennes liv. Under jordbävningen i Haiti för några månader sedan dog hennes släktingar och även hennes man. De begravdes under rasmassorna, och María, som kvinnan heter, blev ensam kvar här i Santo Domingo med sina två döttrar. Hon är arbetslös, har ingen familj eller släkt, ingen som hjälper henne med flickorna (därav orsaken till att hon tar med sig dem på sina långa promenader) och är hänvisad till att tigga för att överleva. Hon bor i ett litet rum i hemskt skick som hon hyr för 500 peso i månaden, något hon har mycket svårt att betala.

Maria och hennes döttrar behöver akut hjälp. De lever under ovärdiga förhållanden, och när man kommer så nära inpå nöden vet man ibland inte vad man ska ta sig till. Man vill gråta, men man vet att det hjälper inte dem om vi endast visar medkänsla i tårar. Hungern finns fortfarande där, uppgivenheten av att inte kunna ta hand om sina barn, att inte kunna klä dem eller hålla dem friska. Minsta lilla som vi kan hjälpa med, som för oss kan verka obetydligt, kan vara enormt betydelsefullt och en stor hjälp för dessa människor som inte har någonting alls.

Berno:
Resorna till Haiti har blivit många sedan jordbävningen den 12 januari i år. Fortfarande lever över en miljon haitier i tältläger. Den 1 juni inleds orkansäsongen och enligt alla prognoser räknar man med att ca 15 namngivna stormar kommer att drabba Centralamerika det här året. Visserligen prognoser, men med tanke på situationen främst i Haiti är det oroväckande prognoser.

Uppe i bergsbygden Baptiste har Comunidad Maranata i dagarna fått nycklarna till ett hyrt hus. Tanken är att använda huset som bas för hjälparbetet i Haiti. Zebastian Vidén, Marceló Revolus och jag besökte bygden tidigare den här veckan då vi hade med oss material för att installera oss i huset. Dessutom kunde vi lämna en hel del mediciner till en lokal läkarstation som finns, något som blev mycket uppskattat.

Vi träffade även en ung flicka, 16 år, som andades väldigt tungt, ett problem hon haft sedan barndomen. På stående fot beslutade vi oss för att hjälpa henne eftersom hon kommer från en mycket fattig familj utan möjlighet att bekosta vård. Efter läkarkonsultation lyckades vi ordna så att hon skulle få hjälp med operation vid ett större sjukhus i Belader, ett större samhälle några mil därifrån. Tack vare offrade missionsmedel har flickan idag fått ett andningrsör inopererat och av rapporter vi fått går hon under medicinsk efterbehandling och mår redan bättre.

Under senaste besöket sammanträdde vi även med några läkare och en av direktörerna för sjukvården i området. Vi fick veta att de bland annat har stora behov av hjärtläkare och blodtrycksmediciner. Eftersom församlingens läkare dr. Doris Díaz är hjärtläkare kunde vi erbjuda oss att ordna speciella mottagningar då vi inbjuder speciellt patienter med hjärt- och blodtrycksproblem. Tillsammans med Doris planerar vi nu att ha en första mottagning i Baptiste i slutet av juni månad.

Förutom medicinska behov finns det i Baptiste många barn som alrig har möjlighet att gå i skola, något vi ser som en utmaning att hjälpa till med. Som ett första mål inriktar vi oss på att hjälpa minst tio barn med skolgång till hösten.

Behoven är stora och vi vädjar om förbön och ekonomisk hjälp till att hjälpa de mest behövande.

Var med och stöd missionen i Haiti och Dominikanska republiken genom att sätta in en gåva på Maranataförsamlingens pg 44 10 05 – 6.


Kommentarer