En annan tid i en annan värld?

Läs Emanuel Johansson hälsning från missionsfältet till påskkonferensen på Bällsta:

Från ett varmt och soligt Dominikanska Republiken hälsar jag och de andra här till påskkonferensen hemma. Med önskan om en välsignelserik helg ger jag här några glimtar från församlingens missionsarbete.

Nu är vi inne i påskhelgen med en extra satsning i Palavé. Församlingen där behöver mycket stöd. Många som är nyfrälsta och har låtit döpa sig tar nu sina första steg i vandringen tillsammans med Jesus. Många av dem har försörjningssvårigheter. En del kommer från trasiga familjeförhållanden. Många av dem är papperslösa och saknar den hjälp som samhället kan ge. Många har sorg efter nära och kära som gick bort eller blev hemlösa i jordbävningskatastrofen. Det är lite av den verklighet våra syskon i församlingen ute i Palavé lever i.

Men trots det så är det inte det som man får mest intryck av när man delar församlingslivet. Det är istället hängivenheten i sången och ivern att få vara med som slår igenom. Det är god uppslutning i mötena och en stund innan förbereds den lilla lokalen med stolar som ställs ut, grindarna öppnas och alla hälsas välkomna. Innan mötena börjar så sitter man och sjunger, ber eller samtalar. När mötet är igång är ivern stor att få dela med sig. Det blir många sånger på kreol och för att alla som vill ska få vara med får många vänta till nästa möte för att få dela med sig. (fotot: barnvälsignelse i Palavé)

Förra helgen fick jag vara med till bergsbyn Baptiste i Haiti. Det var en upplevlse man sent glömmer. Var det kanske en annan tid i en annan värld? Vet inte, men helt klart är att det var en annan plats. Kvinnor som lagar mat vid koleldar utanför sina hus, barn som bär hem vatten på sina huvuden, män som är på väg till sin jordlott på häst. När man går omkring på stigarna omkring samhället Baptiste tar det en stund att vänja sig vid det som där tillhör det dagliga livet.
När jag var där blev det också klart för mig varför missionen här nu fått Baptiste på dagordningen. Var och varannan av de vi träffade på i Baptiste har anknytning till syskon i församlingen i Palavé. På grund av svårigheter med papper och den stränga migrationspolicyn mellan Haiti och Dominikanska Republiken är det ofta omöjligt för familjer att besöka varandra på olika sidor om gränsen. Ett konkret exempel fick jag vara med om då vi träffade Danielas (en nybliven mamma i Palavé) pappa. Jag ock Sebastian gick förbi utanför hans hus och hälsade på honom. Inte kunde vi förstå vad han sa på Kreol men så kom vi på att jag hade bilder från barnvälsignelsen i Palavé i min kamera. Jag tog fram bilderna och visade mannen. Den nyblivne morfarn sken upp och strålade av glädje. Det kändes märkligt att på detta sätt få förmedla en hälsning om hans nyfödda barnbarn som kommer växa upp med stora svårigheter att få lära känna sin morfar. Var med och bed för Baptiste!

På lördag är det förutom möte på kvällen också begravning med minnesstund ute i Palavé. En man på 35 år med nära anknytning till syskon i församlingen blev i måndags hastigt sjuk med b.la feber. Någon dag senare lämnade han jordelivet. Mannen som vi inte kände, fick möjlighet att omvända sig de sista dagarna av sitt liv. Detta blev en stark påminnelse om hur skört en människas liv är och att vi inte har något löfte om morgondagen. Det gäller att ta vara på de nådestillfällen vi får både till att omvända sig och till att tjäna Gud.

Här i Las Palmas är inte uppslutningen till mötena densamma som i Palavé. Men när människor som genom åren på något sätt fått anknytning till comunidad maranata av olika anledningar söker upp församlingen förstår man vikten av att hålla ut i arbetet här.

Till sist vill jag skicka med en sång som en hälsning härifrån. Man blir gripen av att höra många av de gamla väckelsesångerna sjungas på kreol. Den här sången sjöng några syskon i Palavé för en tid sedan och jag slog upp den i särlaregn när jag kom hem. Sång nr 409 i Särlaregn: "Ja, på korset de äro nagalde där. O hur mycket min frälsare bar."

På försoningens grund kan vi arbeta vidare, det är nåd att få vara med!

Gud Nåd och Frid!