
Från ett varmt och soligt Dominikanska Republiken hälsar jag och de andra här till påskkonferensen hemma. Med önskan om en välsignelserik helg ger jag här några glimtar från församlingens missionsarbete.
Nu är vi inne i påskhelgen med en extra satsning i Palavé. Församlingen där behöver mycket stöd. Många som är nyfrälsta och har låtit döpa sig tar nu sina första steg i vandringen tillsammans med Jesus. Många av dem har försörjningssvårigheter. En del kommer från trasiga familjeförhållanden. Många av dem är papperslösa och saknar den hjälp som samhället kan ge. Många har sorg efter nära och kära som gick bort eller blev hemlösa i jordbävningskatastrofen. Det är lite av den verklighet våra syskon i församlingen ute i Palavé lever i.
Men trots det så är det inte det som man får mest intryck av när man delar församlingslivet. Det är istället hängivenhet

Förra helgen fick jag vara med till bergsbyn Baptiste i Haiti. Det var en upplevlse man sent g

När jag var där blev det också klart för mig varför missionen här nu fått Baptiste på dagordningen. Var och varannan av de vi träffade på i Baptiste har anknytning till syskon i församlingen i Palavé. På grund av svårigheter med papper och den stränga migrationspolicyn mellan Haiti och Dominikanska Republiken är det ofta omöjligt för familjer att

På lördag är det förutom möte på kvällen också begravning med minnesstund ute i Palavé. En man på 35 år med nära anknytning till syskon i församlingen blev i måndags hastigt sjuk med b.la feber. Någon dag senare lämnade han jordelivet. Mannen som vi inte kände, fick möjlighet att omvända sig de sista dagarna av sitt liv. Detta blev en stark påminnelse om hur skört en människas liv är och att vi inte har något löfte om morgondagen. Det gäller att ta vara på de nådestillfällen vi får både till att omvända sig och till att tjäna Gud.
Här i Las Palmas är inte uppslutningen till mötena densamma som i Palavé. Men när människor som genom åren på något sätt fått anknytning till comunidad maranata av olika anledningar söker upp församlingen förstår man vikten av att hålla ut i arbetet här.
Till sist vill jag skicka med en sång som en hälsning härifrån. Man blir gripen av att höra många av de gamla väckelsesångerna sjungas på kreol. Den här sången sjöng några syskon i Palavé för en tid sedan och jag slog upp den i särlaregn när jag kom hem. Sång nr 409 i Särlaregn: "Ja, på korset de äro nagalde där. O hur mycket min frälsare bar."
På försoningens grund kan vi arbeta vidare, det är nåd att få vara med!
Gud Nåd och Frid!
Kommentarer