Baptiste - en haitisk bergsbygd

Under senaste veckoslutet hade några av oss förmånen att få vara i Baptiste, den haitiska bergsbygd vi nämnt lite om tidigare. Det var Michelot, Marceló och jag som reste dit i en skumpig överlastad sk linjebuss. Efter ca 5 timmars färd kom vi fram till gränssamhället Elias Piña, där ett par motorcyklar tog oss vidare till passkontrollen några kilometer längre fram. Som organiserad hjälporganisation behövde vi inte betala den annars obligatoriska visumavgiften och väl inne på haitiskt territorium var det min funktion som församlingsherde, här pastor, som befriade från den haitiska visumavgiften. Efter ytterligare en timmes motorcykelfärd uppför slingriga bergsvägar kom vi till sist fram till Baptiste.

Hela Baptiste består av 52 regioner med 30 000 invånare utspridda i bergsbygden, men den centrala byn är liten och allt präglas av stor fattigdom. De flesta lever i enkla små hus utan elektricitet. Den huvudsakliga inkomstkällan är det man kan odla på sin lilla jordbit. Två dagar i veckan är det marknadsdag och då ser man mest hur kvinnor och barn kommer bärande på sina skördar av bananer, kaffe, ärtor, citrusfrukter etc. för att sälja. Många av dem har flera timmars väg att gå med sina varor och efter en lång dags marknad har man i bästa fall fått ihop tillräckligt med pengar för att klara sig några dagar till.

Under mina besök i Baptiste har jag sett en enda TV-apparat, och när den är påslagen samlas mycket folk utanför huset för att se. Dagstidningar verkar inte finnas alls. Nyheter får man mestadels via gammal traditionell radio. Baptiste har också ett center med en dator med internetuppkoppling som är öppet ibland och en egen mast för mobiltelefoni, vilket är den huvudsakliga vägen till kommunikation.

Syftet med den här resan var dels att besöka den baptistförsamling vi haft kontakt med sedan några månader tillbaka och dels för att förbereda för framtida hjälpinsatser. Enligt information vi fått från våra haitiska vänner har uppskattningsvis mellan 600 och 800 av de haitier som lämnat Port au Prince efter jordbävningskatastrofen tagit sin tillflykt till Baptiste. I de flesta fall handlar det om personer som varit bosatta i huvudstaden för att kunna försörja sina famljer på landsbygden. Nu då de förlorat allt i katastrofen blir de istället en större belastning för dem de skulle hjälpa.

Den 21 februari var det en speciell helgdag i Haiti och församlingen vi besökte hade inbjudit till högtid. Vi kom dit på lördagen och inne på gården hos församlingen fann vi stora grupper med kvinnor och män som förberedde maten. Där fanns allt från nyslaktade getter och kor till rotfrukter, bönor, sallader och frukter. Enligt gammal god tradition så offrar församlingens vänner i natura och deltar på det sättet med att ordna en festmåltid för alla som kommer. Tillredningen av maten pågick i två dagar för att ordna med allt så att alla som avslutning på högtiden skulle kunna äta tillsammans. Den här helgen var det över 1 000 personer som deltog i måltiden, vilket var en stor upplevelse och erfarenhet att delta i.

Under lördagen var det också dop nere i floden. För att komma dit fick vi gå några kilometer genom landsbygden utefter upptrampade stigar. Solen kändes mycket påträngande när vi sakta vandrade fram. Naturen vid floden är mycket vacker och rik på kulörer av all växtlighet och nere vid vattnet sitter oftast grupper med kvinnor och tvättar kläder. Den här dagen var flera hundra personer samlade för att delta då ett 50-tal nyfrälsta vänner skulle döpas till Kristus. Under tiden som dopkandidaterna gick ner i vattnet ljöd den vackra haitiska sången.

Broder Marceló äger en bit mark utanför byn. En dag då vi vandrade i området berättade Marceló att många av barnen som bor där aldrig har möjlighet att gå i skolan, mest beroende på att skolgången kostar alldeles för mycket i form av avgifter, skrivböcker, uniformer etc. Som en hjälp till dessa familjer erbjöd oss Marceló att ta över en bit av hans tomt för att där bygga en skola, vilket skulle vara en stor hjälp för många av de fattiga familjer som bor i området. Enligt uppgift så är det över 25 procent av Baptistes barn som inte har möjlighet att gå i skola.

Vi kommer snart att återvända till Baptiste med hjälpsändningar. Vi är vana vid att möta fattigdomen här i Santo Domingo men den nöd vi sett i Haiti är mycket svårare. Utifrån efterforskningar vi gjort på plats råder det stor brist på basvaror som ris, bönor, olja, hygienartiklar, rengöringsmedel etc. Det finns också stora behov av mediciner.

För att bättre lära känna folket och kunna nå fram till de mest behövande planerar vi att hyra ett hus i Baptiste, vilket skulle ge oss möjlighet att stanna där lite längre perioder. Vid senaste besöket tittade vi på ett par olika hus men det var inget av dem som vi fastnade för. Marceló, som fortfarande är kvar i Baptiste, ringde mig tidigare idag och sa att han hittat ett annat hus som kanske skulle passa oss bättre.
Under senaste besöket fick vi bo på i ett rum på byns läkarmottagning. Mitt i natten vaknade jag av att en kvinna skrek om och om igen. Efter en stund hördes också hur en man talade med kraftig stämma. Kort därefter hördes hur en nyfödd bebis skrek. Det hade varit förlossning, nästan vägg i vägg där vi bodde.

Ett akut behov för arbetet i Haiti är ett kraftigare fordon som klarar av att köras på de dåliga vägarna. För de resor vi hitintills gjort in i Haiti har vi antingen abonnerat fordon med förare eller tagit oss fram kollektivt. För att effektivit kunna transportera hjälpsändningar med mat och mediciner upp till Baptiste är vi i behov av ett mer terränggående fordon.

Allt det jag skrivit om ovan är en stor utmaning för församlingens mission i Karibien. Vi förstår att då skördens Herre öppnar nya dörrar så är det viktigt att vara lyhörd och gå. Under flera års tid har vi arbetat i Palavé och fått nära kontakt med flera haitiska vänner som funnit sin hemvist i församlingsgemenskapen där. Det i sin tur har lett oss till Baptiste och det verkar som att tiden nu är inne för missionen att ta ännu ett steg, att gå vidare.

Maranatahälsningar, Berno