Hela Baptiste består av 52 regioner med 30 000 invånare utspridda i bergsbygden, men den centrala byn är liten och allt präglas av stor fattigdom. De flesta lever i enkla små hus utan elektricitet. Den huvudsakliga inkomstkällan är det man kan odla på sin lilla jordbit. Två dagar i veckan är det marknadsdag och då ser ma

Under mina besök i Baptiste har jag sett en enda TV-apparat, och när den är påslagen samlas mycket folk utanför huset för att se. Dagstidningar verkar inte finnas alls. Nyheter får man mestadels via gammal traditionell radio. Baptiste har också ett center med en dator med internetuppkoppling som är öppet ibland och en egen mast för mobiltelefoni, vilket är den huvudsakliga vägen till kommunikation.
Syftet med den här resan var dels att besöka den baptistförsamling vi haft kontakt med sedan några månader tillbaka och dels för att förbereda för framtida hjälpinsatser. Enligt information vi fått från våra haitiska vänner har uppskattningsvis mellan 600 och 800 av de haitier som lämnat Port au Prince efter jordbävningskatastrofen tagit sin tillflykt till Baptiste. I de flesta fall handlar det om personer som varit bosatta i huvudstaden för att kunna försörja sina famljer på landsbygden. Nu då de förlorat allt i katastrofen blir de istället en större belastning för dem de skulle hjälpa.
Den 21 februari var det en speciell helgdag i Haiti och församlingen vi besökte hade inbjudit till högtid. Vi kom dit på lördagen och inne på gården hos församlingen fann vi stora grupper med kvinnor och män som förberedde maten. Där fanns allt från nyslaktade getter och kor till rotfrukter, bönor, sallader och frukter. Enligt gammal god tradition så offrar församlingens vänner i natura och deltar på det sättet med att ordna en festmåltid för alla som kommer. Tillredningen av maten pågick i två dagar för att ordna med allt så att alla som avslutning på högtiden skulle kunna äta tillsammans. Den här helgen v
Under lördagen va
Broder Marc

Vi kommer snart att återvända till Baptiste med hjälpsändningar. Vi är vana vid att möta fattigdomen här i Santo Domingo men den nöd vi sett i Haiti är mycket svårare. Utifrån efterforskningar vi gjort på plats råder det stor brist på basvaror som ris, bönor, olja, hygienartiklar, rengöringsmedel etc. Det finns också stora behov av mediciner.
För att bättre lära känna folket och kunna nå fram till de mest behövande planerar vi att hyra ett hus i Baptiste, vilket skulle ge oss möjlighet att stanna där lite längre perioder. Vid senaste besöket tittade vi på ett par olika hus men det var inget av dem som vi fastnade för. Marceló, som fortfarande är kvar i Baptiste, ringde mig tidigare idag och sa att han hittat ett annat hus som kanske skulle passa oss bättre.
Under senaste besöket fick vi bo på i ett rum på byns läkarmottagning. Mitt i natten vaknade jag av att en kvinna skrek om och om igen. Efter en stund hördes också hur en man talade med kraftig stämma. Kort därefter hördes hur en nyfödd bebis skrek. Det hade varit förlossning, nästan vägg i vägg där vi bodde.
Ett akut behov för arbetet i Haiti är ett kraftigare fordon som klarar av att köras på de dåliga vägarna. För de resor vi hitintills gjort in i Haiti har vi antingen abonnerat fordon med förare eller tagit oss fram kollektivt. För att effektivit kunna transportera hjälpsändningar med mat och mediciner upp till Baptiste är vi i behov av ett mer terränggående fordon.
Allt det jag skrivit om ovan är en stor utmaning för församlingens mission i Karibien. Vi förstår att då skördens Herre öppnar nya dörrar så är det viktigt att vara lyhörd och gå. Under flera års tid har vi arbetat i Palavé och fått nära kontakt med flera haitiska vänner som funnit sin hemvist i församlingsgemenskapen där. Det i sin tur har lett oss till Baptiste och det verkar som att tiden nu är inne för missionen att ta ännu ett steg, att gå vidare.
Maranatahälsningar, Berno
Kommentarer