Tragiskt mord i Palavé, Santo Domingo

En 42-årig pappa mördades häromdagen i Palavé, ett stenkast från församlingens missionscenter. Läs ur Karin Vidéns hälsning om tragiken:

Vill i den här hälsningen även dela med mig av en mycket tragisk händelse som skedde i onsdags. Berno skulle som vanligt åka ut till Palavé och jag skulle åka med honom för att undervisa de två 14-åringarna. Så ringde en upprörd Esther: - Kom inte hit! En man har skjutits uppe vid gatan!
Vi hoppade dock snabbt in i bilen och for direkt. Då vi kom in i Palavé var det som att komma in i en krigszon. Kolsvart rök låg över samhället från de mängder av brinnande däck som placerats ut för att demonstrera mot den dödsskjutning som nyligen skett. Hela infarten var blockerad av upprörda, förtvivlade och arga människor, och samhället var som isolerat. Vi lyckades hitta en knappt framkomlig väg där vi tvingades gena över folks gårdar för att ta oss fram. Även de stora bussarna hade hittat samma väg ut ur samhället så det var smått kaotiskt stundtals.
Då vi till sist kom ut på huvudgatan igen efter att ha passerat demonstrationsområdet träffade vi Zebastian och Nicholas som båda hört alla de ca 20-30 skott som avfyrats och skyndat upp de ca 100 metrarna till gatan från bygget. Hela huvudgatan var nu fylld av människor och hela tiden strömmade fler till från alla håll. Vi var uppskattningsvis 2000 personer samlade ute på gatan där dådet skett och där änkan fanns i sitt hem, och atmosfären i området kokade.
Strax intill vårt tidigare skolhus som nu står tomt, finns ett försäljningsstånd av friterad mat som drivs av änkan efter den nu döde dominikanen José. Det som hänt var att José stod där en stund vid försäljningen mitt på dagen då ”El Medio Ambiente” kom, det är beväpnad personal från det vi kan kalla naturvårdsverket, tillsammans med en kapten. De kommer då och då och kontrollerar att folk inte tar sand från flodbädden till konstruktioner vilket är en mycket vanlig affärsversamhet här. De kände igen José som tidigare varit inblandad i sådan handel, och sökte få tag på honom trots att han nu var helt oskyldig. Han sprang och de sköt! Ännu några kastade sten mot dem och de sköt vilt omkring sig och minst två skott träffade Jośe som tog sig några metrar fram, raglade till och föll ner i gyttjan på den smala stigen bara 10 meter hemifrån.
En busschaufför som direkt var beredd att köra honom till sjukhus stoppades av förövarna och kaptenen sköt sönder ett av bussens däck. Snabbt lämnade de sedan Palavé och den då döende José liggande i leran på gångstigen.

Vi gick hem till änkan och den chocken och sorgen hon befann sig i kan inte med ord beskrivas. Den döde hade snabbt tvättats, fått rena kläder och lagts i en kista och mängder av människor passerade hemmet och uttryckte sin sorg och bestörtning. Alla kände ”Pié” som han kallades. Familjens yngsta barn bara fanns där mitt i allt ståhej, bleka och chockade, och kunde naturligtvis inte sammanfatta och förstå vad som hänt.
Jag stod tillsammans med en grupp förtvivlade kvinnor som grät, ropade och uttryckte sin bestörtning. En av dem var Georgina som är frälst och med i församlingen. Hon mötte den skjutne José på gångstigen strax innan han föll och var den som upptäckte att han var allvarligt träffad och blödde kraftigt.
Dödsskjutningen skedde mitt på dagen just då samhällets alla skolelever är på väg hem, och man berättade för mig hur alla ryckte till sig första bästa barn man såg och i panik rusade in i första bästa hus man såg öppet för att komma undan de vinande skotten. Veronica och Nahdja hade passerat platsen strax innan på väg hem.
Nere vid floden stod en lastbil som man antog används för att frakta sand. Den var nu ur funktion och skulle repareras. En reservdunk med diesel som fanns i den beslagtogs, och tanken fylldes med sand, och däcken sköts sönder.
Lite längre nedåt floden finns stora schaktmaskiner och där går öppet lastbilar tur-och-retur väl skyddat av korrupta höjdare i landet. Stora industrier är där illegalt uppbyggda med skydd av höga politiker och mäktiga affärsmän. Då agerar inte ”El Medio Ambiente” alls utan letar sina offer bland de fattiga.

Berno ringde olika media och Veronica som då var här hemma satt vid telefonen och ringde tidningar.
Till sist kom de, ett flertal media med kameror och mikrofoner, och vittnen fick uttala sig, däribland Georgina. Bara någon dag innan hade José fått erbjudandet att arbeta för borgmästaren i området och var så glad för att nu äntligen få möjlighet till en mer stadig inkomst, och borgmästaren Francisco Peña besökte nu änkan.

Upprörda kom vi hem på kvällen och jag satte mig att skriva ett ”öppet brev” till ”La Secretaría de Estado de Medio Ambiente”, samt ett stort antal olika media, och vår broder Felix aktualiserade fallet på sin nyhetssändning igår och några tidningar har skrivit, dock ganska tamt.
Igår eftermiddag begravdes José. Hela samhället vandrade i enad skara i begravninståget och borgmästaren var med. Så kom beskedet att den skyldige som gripits hade släppts eftersom han sagt sig ha skjutit i självförsvar. Utanför begravningsplatsen samlades busschaufförer och grävarbetare och skanderade: Vi kräver rättvisa! Bergravningsakten sköts upp så länge man kunde tills mörkret föll och människors frustration visste ingen gräns.
Änkan satt då kvar hemma och Veronica besökte henne i en stund då det var något lugnare i hemmet.

Två Youtube-klipp från tragedin:



Kommentarer