Ny skollag kriminaliserar svenska föräldrar

I samband med att Utbildningsdepartementet presenterat förslag till ny skollag publicerade tidskrfiten Midnattsropet en artikel skriven av Karin Vidén (publiceras nedan). Idag skriver två riksdagsledamöter i GT/Expressen om hemundervisning och vädjar om att Sverige ska få en modern mer liberal tolkning på paragrafen för hemundervisning enligt modell från många andra länder.


Ny skollag kriminaliserar svenska föräldrar


Text: Karin Vidén

Utbildningsminister Jan Björklund presenterade den 15 juni Utbildningsdepartementets skollagsberednings förslag till ny skollag, Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet. Förslaget är sänt på remiss till ca 140 instanser vars svar ska inkomma senast den 1 oktober 2009. Regeringsproposition om ny skollag planeras läggas våren 2010 och lagen kan börja gälla den 1 juli 2011. Den nya skollagens 28 kapitel omfattar utbildning från och med förskola till och med vuxenutbildning.
Hemundervisande föräldrar över hela landet väntade med spänning och stort intresse på att lagförslaget skulle släppas till offentligheten för att få del av eventuella nya formuleringar och ändringar i den lagparagraf i skollagen man idag anger som stöd för sin hemundervisning, nämligen 10 kap 4 §:
Ett skolpliktigt barn skall medges att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag, om det framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter.

I det nya förslaget är det 22 kap 18-19 §§ som är aktuellt för hemundervisningen och lagtexten lyder enligt följande:
18 § Ett skolpliktigt barn får medges rätt att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag. Medgivande ska lämnas om
1. verksamheten framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt föreskrifter i denna lag,
2. behovet av insyn i verksamheten kan tillgodoses, och
3. det föreligger synnerliga skäl
Den tredje punkten är ny och innebär en skärpning. För ett medgivande måste synnerliga skäl föreligga vilket innebär att bestämmelsen ska tillämpas med stor restriktivitet.
19 § Medgivande enligt 18 § får lämnas för upp till ett år i sänder. Under dess giltighetstid ska det prövas hur verksamheten utfaller. Medgivandet ska återkallas, om det kan antas att förut- sättningarna enligt 18 § inte längre föreligger.
Dessutom framgår att frågor enligt 18 och 19 §§ prövas av barnets hemkommun och att tidigare möjlighet att vända sig till styrelsen för utbildningen har utmönstrats ur lagen.

Av förslagets motivtext framgår att
-undervisningen i skolan ska vara allsidig och saklig och därigenom utformas så att alla elever kan delta, oberoende av vilken religiös eller filosofisk uppfattning som eleven och hennes eller hans vårdnadshavare har. Mot denna bakgrund är det skollagsberedningens uppfattning att det i dag inte finns något behov av en bestämmelse i skollagen som ger utrymme för hemundervisning pga religiös eller filosofisk uppfattning hos familjen. Sammantaget innebär detta att den nu föreslagna ändringen inte kan anses stå i strid med Sveriges internationella förpliktelser.
Att skolan skall uppfylla allsidighet och saklighet är utopiskt och faller på sina egna direktiv i de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning i det offentliga skolväsendet där också fristående skolor ingår, och där det bl a klart framgår att grunden för skolans undervisning om livets uppkomst och utveckling skall vara den vetenskapliga teorin om evolutionen, och att denna vetenskapliga grund inte skall ifrågasättas av trosföreställningar.
Finansieringen och fortsatt tillstånd sätts upp som diktatoriskt varnande pekfinger mot allt eventuellt lärostoff som anses gå utanför av Skolverket bestämd vetenskaplig grund. Denna styrning av kunskapsförmedling kan inte tolkas som annat än översitteri, kränkning och lagbrott på hög nivå.

Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar.
(FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna)
Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. (Europakonventionen)

Av skollagen framgår att skolplikten motsvaras av en rätt att få utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Det är denna rätt som också är
-föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse,
en rätt som Sverige 1952 reserverade sig mot, men som regeringen 1995 med följande motivering ändå antog:
-Under hänvisning till att dagens skolundervisning skall vara objektiv och eleverna således inte tvingas bevista en undervisning som strider mot föräldrarnas övertygelse samt till att gällande skollag ger möjlighet att fullgöra skolplikten genom fristående skolor eller genom hemundervisning, föreslår kommittén att den svenska reservationen återkallas.
Sverige har alltså undertecknat den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och dess tilläggsprotokoll från 1952, vilket i förlängningen betyder att hemundervisningen är i lag skyddad. Ändå envisas skolmyndigheter, kommuner och länsrätter med att motarbeta och förbjuda enskilda föräldrars initiativ att nyttja den lagliga rätt som finns att hemundervisa, och har istället fullständigt missat sitt uppdrag att genom medgivanden och engagemang uppfylla lagen i överensstämmelse med Europakonventionen. Lagförslaget anger att
-bedömningen om synnerliga skäl föreligger, ska utgå från elevens intressen.
FN:s konvention om barnens rättigheter (Barnkonventionen) innehåller dock inget i sina 54 artiklar som på något sätt strider mot den rättighet föräldrar har att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Snarare tvärt om. Artikel 14 i Barnkonventionen säger:
1. Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
2. Konventionsstaterna skall respektera föräldrarnas och i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.
3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.

I Midnattsropet nr 2-2008 under rubriken På grund av tro och övertygelse nämndes något av lagförslagets innehåll, bl a hur elever ska tvingas delta i lektioner som kan strida mot religiös övertygelse. Trots att deltagandet kan innebära en djup kränkning inte bara för eleven utan också för föräldrarna ska ingen hänsyn visas. Rätten till befrielse från olika lektioner av religiösa och kulturella skäl eller på grund av elevens inställning eller hemmiljö ska helt avskaffas. Man menar i lagförslaget att alla elever har rätt till den undervisning som föreskrivs i läroplanen och att om föräldrarna inte delar uppfattningen om vad eleverna ska lära sig innebär inte det att de ska kunna förvägra eleverna denna undervisning. Det är därför, menar man, som skolplikten är lagreglerad. Utvecklingen visar tydligt att skolplikten är en förlegad företeelse i ett demokratiskt samhälle, en skolplikt som kuvar barn och föräldrars rättigheter och möjligheter till fria val.
Undervisningsplikt däremot, som fungerar bra i andra länder, är den plikt som mer stämmer överens med internationella lagar och bestämmelser, en plikt där olika undervisningsformer är av samma värde. Hemundervisning är inget föräldrarna ska behöva kämpa sig till för att få beviljad i ett rättssamhälle, den är en fullgod undervisningsform bland andra.

Orsakerna till att välja hemundervisning för sina barn kan vara många och skiftande. Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet, visar sig dock vara ett hårt slag emot just individens kunskapsval, valfrihet och trygghet. Utvecklingen i vårt land är alarmerande med en skolpolitik som genom lagstiftning i demokratins namn avväpnar enskilda medborgare deras fri och rättigheter. Artilleriet man använder är enkla små ord och formuleringar som i sin användning mot den enskilde slår hårt och obarmhärtigt. De vackra orden däremot, de där fina duperande orden som allsidighet, objektivitet, mångfald, dialog m fl, som i offentligheten lyfts fram för att presentera en framgångsrik svensk skolpolitik, ”en skola i världsklass”, visar sig i verkligheten vara innehållslösa då en mamma och en pappa ställs inför ”skranket”, inför myndigheter på olika nivåer för att försvara sin rätt att tillförsäkra sina barn utbildning och undervisning.
Citerar Midnattsropet nr 5- 2008 under rubriken Hemundervisning- en nagel i ögat på det totalitära utbildningssytemet:
-Då en grupp föräldrar tillhörande Maranata på 70-talet började hemundervisa sina barn och verkligen gick i bräschen för denna kamp för föräldrars rättigheter i vårt land, stod kommunfolk och skolfolk helt frågande och visste inte hur de skulle hantera situationen. Detta var något helt nytt!
Tidningarna skrev, ministrar hade åsikter och det var periodvis ett väldigt liv ute i bygderna, men dessa föräldrar höll fast vid sin övertygelse att hemundervisningen var viktig.

Hemundervisning är så mycket....och måhända är det just detta ”mycket” som kontrollapparaten inte klarar av, en undervisningsform vid sidan om institutionen, en undervisning där familjer gör något bra tillsammans.
Att som skolmyndighetspersoner på olika nivåer möta föräldrars goda initiativ med misstro, ovilja och förbud är ingen bra förutsättning för ett gott samarbete mellan hem och skola, men det är tyvärr vad många hemundevisande föräldrar får utstå; en skolpolitik som driver dem in i civil olydnad pga religiös eller filosofisk övertygelse, i Sverige anno 2009.

Kommentarer

En fråga... Det framgår inte riktigt av lagförslaget om alla tre punkterna måste uppfyllas. Full insyn är ju ett begrepp som är tydligt, och likaså "fullgott alternativ" - men "särskilda skäl" är ju ett gummibegrepp. Vem ska sätta prejudikaten här? Det borde ju i sanningens namn vara föräldrarna som bäst kan bedöma om familjen har "särskilda skäl".
Hur som helst, magkänslan säger mig att "särskilda skäl" betyder "skäl som inte är baserat på överbevisningen om att hemskola är bättre än statlig skola".
Berno sa…
"Synnerliga skäl" innebär besvärliga geografiska omständigheter, utlandsvistelser och liknande. Det kan t.ex. handla om fall då en elev flyttat hit
från något grannland men väljer att gå kvar i grannlandets skola
under återstoden av en termin eller att en elev deltar i en filmin-
spelning eller dylikt. Bestämmelsen bör också kunna aktualiseras
när elever gör längre resor. I bestämmelsens lydelse ligger att den
ska tillämpas med stor restriktivitet."

"Av i dag gällande skolförfattningar framgår tydligt att under-
visningen i skolan ska vara allsidig och saklig och därigenom
utformas så att alla elever kan delta, oberoende av vilken religiös
eller filosofisk uppfattning som eleven och hennes eller hans
vårdnadshavare har. Mot denna bakgrund är det Skollagsbered-
ningens uppfattning att det i dag inte finns något behov av en
bestämmelse i skollagen som ger utrymme för hemundervisning
p.g.a. religiös eller filosofisk uppfattning hos familjen. Samman-
taget innebär detta att den nu föreslagna ändringen inte kan
anses stå i strid med Sveriges internationella förpliktelser.
"

Bägge citaten är från sidan 584 i förslaget till ny skollag, se regeringens hemsida: http://www.regeringen.se/sb/d/11355/a/128290
Med andra ord: "Eftersom vi vet bäst, så måste alla tycka som oss."

Det intressanta är att de inte verkar ta med i beräkningen att de gör en stor grupp människor, föräldrar, till lagbrytare. Jag räknar kallt med att de flesta kommer strunta blankt i denna lagen, om den går igenom - och därigenom skapar man sig problem nummer två: Ska vi skapa ofrid i hemmet, med tvångsomhändertagande och liknande, för att skapa harmoniska barn?
Nu kommer naturligtvis någon att protestera och säga att så långt skulle det aldrig gå; men jag har själv läst brev från skolmyndigheter där de hotat med att om jag inte kommer självmant till skolan, kan det bli aktuellt att blanda in polis och barnavårdsmyndigheten.

Det andra intressanta faktumet är ju att norska, amerikanska och andra skolor anser sig också vara neutrala och toleranta, men medger ändå föräldrar rätt att ha hemundervisning...
Berno sa…
Hur är det egentligen med rätten till hemundervisning i Norge? Jag hörde för något år sedan att regeringen ville skärpa lagstiftningen även där?
Ja, för några år sedan. Pilgrimsfolket stod utanför och protesterade, och skickade informationsskrifter till alla stortingsrepresentanter (riksdagsledamöter). Flera ledamöter använde citat och formuleringar från skrifterna, och efteråt skrev och ringde de och tackade för goda argument. Resultatet blev att hemundervisningen blev ännu tydligare lagskyddat, och är idag presenterat som alternativ nummer tre vid sidan om statlig skola och friskola.
Berno sa…
Ok, då får vi inbjuda alla hemundervisare att emigrera till Norge om nya lagförslaget går igenom i Sverige:) På samma sätt som tyska medborgare sökt och beviljats asyl i USA pga hemundervisning.
Martin sa…
Hur kan troende föräldrar begå ett sådan övergrepp mot sina barn, genom att sända dem i väg till en kommunal skola för att få dem uppfostrade till att bli hedningar? Även om de mot förmodan överlever i tron (de flesta gör det inte), är risken överhängande att deras tro har blivit så fördärvad att de talar hälften hedniska och andra hälften kristniska. De har blivit hycklare, sådana som till det yttre nämner Kristus namn men som till det inre är hedningar av hjärtat. Föräldrarna har inte gjort någon åtskillnad med avseende på Guds utkallade och frälsta församling och världens människors, sådana som står under Satans makt och är Djävulens barn, och nu också har blivit deras uppfostrare och läromästare, i stället för Herren själv som har friköpt dem och låtit dem givas dig till din vård.

Och går det inte att själv fostra sina barn till att bli kristna människor, om denna frihet inte ges i den nation där man befinner sig i under sitt främlingskap, är det dags att överväga att emigrera till ett friare land, varför inte ett grannland som Finland där det talas svenska, Norge eller en engelsktalande nation, där staten stadgar rättigheter som varje god Guds tjänare företräder. Annars har det alltid varit fritt fram för församlingen att kollektivt be för överheten att friheten till att undervisa sina egna barn skall ges åt de heliga.

Om någon tycker att jag varit för sträng i mitt utlåtande, tänk då på Herrens ords stränga straff till den som förför en av dessa små som tror på Honom. Genom att älska sina barn mer än Kristus, bevisar de troende föräldrarna i själva verket att de hatar sina egna mer än de tror.

Vilken förlust!