Galaterbrevet är olikt Paulus övriga brev. Redan från inledningen märker man att det är mycket speciella skäl som ligger till grund för det han skriver.
Efter sin första missionsresa, då han tillsammans med Barnabas förmedlat evangelium till Galatiens bygder, vilket resulterade i att minst fyra nya församlingar föddes till liv, går det inte lång tid, kanske ett år, innan han nås av oroande rapporter om hur judaiserande bröder från Jerusalem besökt de platser han varit på. Deras ärende var att omkullkasta det evangelium Paulus predikat och påföra dem ett religiöst ok genom att blanda in judiska traditioner och riter i evangeliet.
Anklagelserna som riktades mot Paulus antog de mest lögnaktiga former men gick i stort sett ut på att misskreditera honom som apostel och utmåla honom som en person som på ett lättvindigt sätt anpassar evangeliet till den som lyssnar.
På grund av de stridigheter som blossade upp har den kristna församlingen i alla tider haft tillgång till den undervisning Galaterbrevet ger, där evangeliets grundsatser med himmelsk
auktoritet fastslås. Ingen människa kan bli frälst vare sig genom religiösa traditioner eller genom sina egna gärningar!
Traditionens förbannelse har under seklernas gång satt sina spår inom kristenheten. Miljontals människor har exempelvis genom den romerska katolska kyrkan förvillats in i en falsk tillvaro där man förlitar sig till de sakrament kyrkan erbjuder som frälsningsmedel. Den moderna ekumeniken banar vägen för ytterligare kategorier av kristenheten in under katolicismens förrädiska inflytande. I den traditionella frikyrkliga församlingen är förvirringen
idag förödande. Dess företrädare väljer medvetet att i ekumenikens namn fördjupa gemenskapen med Rom, med de sammanhang där man i egenskap av medlemskyrka i Sveriges Kristna Råd skrivit under på Charta Oequemenica, där första kapitlet fastslår: "Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka".
Den nyligen avslutade Jesusmanifestationen i Stockholm, där massorna enades i tillbedjan bland korstecken, madonnabilder, Kristusbilder, Jesusplakat, kors, krucifix och inför brännofferaltaret där den svarta röken steg upp mot skyn, bekräftar avfallet inom svensk kristenhet.
Parallellt i tiden växer det upp messianska rörelser som förändrar frälsningsbudskapet genom att lägga till och dra ifrån bibliska sanningar. Man grumlar budskapet och talar allt mer om att vägen till frälsning inte är så enkel som bibeln lär. Det märkliga är att även evangeliska kristna låter sig attraheras av dessa bedrägliga läror. Inom exempelvis den Messianska föreningen säger man att "frälsning handlar om att konvertera till den messianska judendomen”, varefter man pålägger människor att hålla judiska riter, seder och bruk. Med andra ord säger man att frälsning uppnås genom påbudet att hålla Mose lag.
Paulus proklamerar: "Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden", och "om någon förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad."
I samma brev till galaterna beskriver Paulus hur han fick gå tillrätta med Petrus som av fruktan för judiska bröder från Jerusalem föll tillbaka in i judiskt väsende. Tidigare hade han delat en fullödig församlingsgemenskap med både judar och hedningar vilket innebar att man även åt vid samma bord. Nu drog Petrus sig undan från bordsgemenskapen, något Paulus kallar för skrymteri, för att i nästa andetag påminna om vikten att vandra med fasta steg enligt evangelii sanning.
Paulus hade alla möjligheter att själv berömma sig av laggärningar, men sedan han mötte Jesus förvandlades hela hans liv. Allt som var innan räknade han som avskräde – för att vinna Kristus. Med samma håg och övertygelse får vi fortsätta kampen för nådens evangelium, ty det – och inget annat – är en Guds kraft till frälsning!
Efter sin första missionsresa, då han tillsammans med Barnabas förmedlat evangelium till Galatiens bygder, vilket resulterade i att minst fyra nya församlingar föddes till liv, går det inte lång tid, kanske ett år, innan han nås av oroande rapporter om hur judaiserande bröder från Jerusalem besökt de platser han varit på. Deras ärende var att omkullkasta det evangelium Paulus predikat och påföra dem ett religiöst ok genom att blanda in judiska traditioner och riter i evangeliet.
Anklagelserna som riktades mot Paulus antog de mest lögnaktiga former men gick i stort sett ut på att misskreditera honom som apostel och utmåla honom som en person som på ett lättvindigt sätt anpassar evangeliet till den som lyssnar.
På grund av de stridigheter som blossade upp har den kristna församlingen i alla tider haft tillgång till den undervisning Galaterbrevet ger, där evangeliets grundsatser med himmelsk
auktoritet fastslås. Ingen människa kan bli frälst vare sig genom religiösa traditioner eller genom sina egna gärningar!
Traditionens förbannelse har under seklernas gång satt sina spår inom kristenheten. Miljontals människor har exempelvis genom den romerska katolska kyrkan förvillats in i en falsk tillvaro där man förlitar sig till de sakrament kyrkan erbjuder som frälsningsmedel. Den moderna ekumeniken banar vägen för ytterligare kategorier av kristenheten in under katolicismens förrädiska inflytande. I den traditionella frikyrkliga församlingen är förvirringen
idag förödande. Dess företrädare väljer medvetet att i ekumenikens namn fördjupa gemenskapen med Rom, med de sammanhang där man i egenskap av medlemskyrka i Sveriges Kristna Råd skrivit under på Charta Oequemenica, där första kapitlet fastslår: "Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka".
Den nyligen avslutade Jesusmanifestationen i Stockholm, där massorna enades i tillbedjan bland korstecken, madonnabilder, Kristusbilder, Jesusplakat, kors, krucifix och inför brännofferaltaret där den svarta röken steg upp mot skyn, bekräftar avfallet inom svensk kristenhet.
Parallellt i tiden växer det upp messianska rörelser som förändrar frälsningsbudskapet genom att lägga till och dra ifrån bibliska sanningar. Man grumlar budskapet och talar allt mer om att vägen till frälsning inte är så enkel som bibeln lär. Det märkliga är att även evangeliska kristna låter sig attraheras av dessa bedrägliga läror. Inom exempelvis den Messianska föreningen säger man att "frälsning handlar om att konvertera till den messianska judendomen”, varefter man pålägger människor att hålla judiska riter, seder och bruk. Med andra ord säger man att frälsning uppnås genom påbudet att hålla Mose lag.
Paulus proklamerar: "Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden", och "om någon förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad."
I samma brev till galaterna beskriver Paulus hur han fick gå tillrätta med Petrus som av fruktan för judiska bröder från Jerusalem föll tillbaka in i judiskt väsende. Tidigare hade han delat en fullödig församlingsgemenskap med både judar och hedningar vilket innebar att man även åt vid samma bord. Nu drog Petrus sig undan från bordsgemenskapen, något Paulus kallar för skrymteri, för att i nästa andetag påminna om vikten att vandra med fasta steg enligt evangelii sanning.
Paulus hade alla möjligheter att själv berömma sig av laggärningar, men sedan han mötte Jesus förvandlades hela hans liv. Allt som var innan räknade han som avskräde – för att vinna Kristus. Med samma håg och övertygelse får vi fortsätta kampen för nådens evangelium, ty det – och inget annat – är en Guds kraft till frälsning!
Kommentarer
Barnbegjutelse har inget stöd i bibeln och är också en senare uppfinning.
Apostlagärningarna 2:37-38 När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skola vi göra?"
Petrus svarade dem: "Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.
Apg 8:36-37 Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: "Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?"
Filippus sade till honom: "Om du tro av hela ditt hjärta, så kan det ske. Han svarade och sade: "Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son."
Act 8:38 Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom.
Kristus säger ju: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.” (Joh 3:5-6).
Precis som psalmisten säger är barnen födda i synd: ”Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv.” (Ps 51:5) och är därför i behov av dopet.
Enligt dopbefallningen (Matt 28) är kyrkan kallad till att döpa och därmed föra barnen till Kristus.
Kyrkan har skäl att döpa (barnen är födda i synd) och saknar skäl att inte döpa ty Kristus säger: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana.” (Matt 19:14).
Det är därför barnen ska döpas. Skriften säger detta entydigt och klart.
Vart står det i Skriften att ”Det är först när människan växer upp och kommer till insikt om synden som det finns förutsättningar för omvändelse.”?
Några exempel:
Matt 28:18-20
Mark 16:16
Apg 2:37-38
Apg 8:36-38
Apg 16:30-33
Rom 6:1-4
Genom att läsa vad du skrivit har jag har hittat några olika invändingar som du verkar ha mot att barnen döps. Det blir dock lite svårt för mig att veta hur jag ska svara dig när du kommer med en ny invändning efter att jag svarat dig varför barnen ska döpas. Vilken är din starkaste invänding? Låt oss börja med den och se vad Skriften lär. Dessa är de invändingar jag hittat:
1. Barnen ska inte döpas för de har ingen synd. De tillhör himmelriket automatiskt utan att bli döpta.
2. Barndopet är inte historiskt utan en senare uppfinning. I NT finns inte ett exempel på att barn döps.
3. Dopet är inte giltigt om det inte föregås av omvändelse och bekännelse.
4. Barndopet är inte ett dop genom att det är bara en begjutning.
5. Guds rike kan inte massbefolkas genom att döpa barn ty detta är orimligt.
Rent historiskt kan man följa dopets utveckling ungefär så här:
1. Under bibelns tid och följande generation: Dop av troende vuxna, under fasthållande av bibelns lära angående dopet, dvs. en lydnadshandling som ett tecken på omvändelse till Herren Jesus Kristus.
2. Under 200-talet: Dop av troende vuxna, men oriktiga föreställningar om dopet som ett sakrament med magisk verkan hade fått inflytande.
3. Dop av icke troende. Främst under 300-talet, då kyrkan börjat alliera sig med staten och behovet av att 'kristna' massorna var stort.
4. Dop av barn började bli mer allmänt accepterat.
Det första spåret man rent historiskt kan hitta om barndopet är en protest av Tertullianus år 197, där han går till rätta med uppkommande tankar om att barn borde döpas.
Ett av Paulus brev i NT riktar sig till församlingen i Kollose. I denna församling finns det barn ty Paulus riktar en uppmaning till dem: ”Ni barn, lyd era föräldrar i allt,” (Kol 3:20).
Är då dessa heliga barn i Kollosse döpta? Javisst är de det. Paulus säger ju till de heliga (Kol 1:2), (inklusive barnen) att:
I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda. Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. (Kol 2:11-14)
Var detta då en handling som de själva gjorde till tecken på lydnad? Nej, Paulus berättar ju vad det var som Gud verkligen gjorde med dem när de döptes, inte vad de själva gjorde till tecken på.
Tertullianus är kritisk till barndopet, han tycker att man bör vänta tills efter det att man gift sig. Men genom att han är kritisk bekräftar han vad som händer, inte vad någon tänker ska hända. Hippolytus skriver 215 att ”döp först barnen”. Ireneneus skriver om spädbarn som pånyttfödda redan år 190. Barn till troende föräldrar blir helt enkelt döpta då som nu.
Det finns inte heller ett spår i NT av det skulle vara så att barn, när föräldrarna är troende, förbliver odöpta tills de blir vuxna. Så nu är jag nyfiken på de historiska bevis som du säger dig ha, att barn till troende föräldrar förbliver odöpta till vuxen ålder under Bibelns och följande generations tid. Vilka är dessa bevis?
Historien vet att berätta. Luther var en stor reformator och han hade goda tankar…men han fullföljde inte sina ideal.
Luther såg den fria församlingen av troende, omvända människor, och han hade ingen möjlighet att fullfölja det han ville..pga att statskyrkosystemet börjat att ta form.
Den nya kyrkan konkurrerade med den katolska kyrkan, så då var det lättaste sättet att få medlemmar till kyrkan att:
Döpa barnen och få in dem i kyrkan redan från livets början.
På så sätt infördes barndopet.
Men Luther hade fått upp ögonen för de troendes dop och framhöll att det tyska ordet för dop, tauf, kommer från det tyska ordet tief, som betyder att djupt nedsänka i vatten.
Vattnet skulle med andra ord slå igen om den döpte, så att han nedsänktes som i en grav.
Men Luther svek senare denna sin dopsyn, som har sitt stöd i Rom 6:4 ”Så hava vi då blivit begravna med honom genom dopet till döden genom Faderns härlighet, så skola ock vi vandra i ett nytt väsende, i liv”.
____
1 Petrus brev 3:21 säger oss följande om Dopet
”I dopet vittnar vi om att vi har blivit räddade från döden och domen genom Kristi uppståndelse, inte därför att våra kroppar tvättats rena av vattnet, utan därför att vi i dopet vänder oss till Gud och ber honom rena oss från synden. Och nu är Kristus i himlen och sitter på hederspaltsen bredvid Gud, och alla himlens änglar och makter böjer sig inför honom och lyder honom.”
Förklaring
I dopet följer vi Kristus. Han har avskiljt oss från de förlorade och gett oss ett nytt liv. Det är inte dophandlingen i sig som frälser utan tron på Jesu död och uppståndelse. Dopet är en symbol för den förvandling som äger rum i alla dem som tror. (Rom 6:3; Gal 3:27; Kol 2:12). För dem bland mottagarna av Petrus brev som valde att följa Kristus genom dopet fanns det ingen väg tillbaka, inte ens under hot om förföljelse.Ett offentligt dop blev en hjälp att inte falla för frestelsen att avsäga sig tron.
Om vi läser i texten ser vi att det står: I dopet vänder vi oss till Gud och ber honom rena oss från synden. Detta kan inte ett litet barn göra, barnet kan inte förstå vad dopet betyder, och kan inte ta ställning till dopet alls, pga att barnet ingen kunskap har om detta. Det står också: i tron på Jesu död och uppståndelse…. Vad har ett barn för kunskap om detta? När man som vuxen väljer att döpa sig pga att man tror, då har man gjort en överlåtelsehandling tillKristus Jesus, lovat att följa honom, lovat att vittna om honom, och föra evangelium vidare. Så var det för mig och för alla mina kristna vänner. Skulle detta då vara fel som står i bibeln? Nej./Maria
Låt din kärlek bli min lag, Herre Jesus, dag för dag. Kärlek lär jag blott av dig. Du som först har älskat mig. /Okänd