"Rätten till livet är okränkbart från konceptonsögonblicket till döden. Dödsstraff får under inga omständigheter etableras, uttalas eller tillämpas." Art. 11 i Dominikanska Republikens kommande konstitutionDebatten om huruvida abort ska tillåtas eller inte i landet pågår med stor intensitet. Feministiska grupper demonstrar på gatorna med klassiska paroller om att värna om kvinnans frihet och i media ställer abortmotståndare och förespråkare upp i spontana dagliga debatter.
I Dominikanska Republiken pågår sedan snart ett år tillbaka ett arbete med att revidera landets grundlag och som en del i processen beslutades igår i landets nationalförsamling att människolivet i den kommande grundlagen fortsättningsvis kommer att vara okränkbart.
Det är lite ovanligt i dessa dagar att ett land stärker sin ställning mot legalisering av aborter. Att i en tid då människovärdet alltmer degraderas, många gånger i humanitetens namn, då normal familjebildning anses förlegad etc., möta en majoritet av senadorer som proklamerar rätten till livet genom att rösta mot legaliserat barnamord, är uppseendeväckande.
Tilläggas bör att problemet med aborter kvarstår och den situationen speglar också något av landets dubbelmoral. Dagligen utförs aborter - illegalt - på många av landets kliniker. Det florerar siffror som säger att i Dominikanska Republiken utförs tre gånger fler aborter än i Sverige, vilket måste betyda att ca. 100.000 kvinnor årligen genomgår processen.
På bibelns tid offrades barn på Moloks altare. Idag offras de på andra altaren. I Sverige exempelvis är det oftast materialismen och personliga framtidsdrömmar som motiverar unga kvinnor att avsluta livet på sin livsfrukt. Utofrmningen av dagens socialförsäkringssystem är bara ett exempel på hur gravida förväntas ta för givet att inte behålla sitt barn. Hela samhällsklimatet är i det avseendet livsfientligt, vilket en miljon offrade människoliv i Sverige sedan 1975 vittnar om.
Några länkar på spanska: El Caribe Listin Diario Några svenska länkar: Aftonbladet Dagen Barometern
Kommentarer
Den som tar till svärd skall förgöras med svärd, sade Jesus. Överheten bär inte sitt svärd förgäves.
Dessutom att den som förgör med svärd ska förgås av svärdet, säger Jesus i sammanhanget där han uppmanar sina lärjungar att INTE göra rättfärdigt motstånd.
Att överheten är insatt av Gud, stämmer bara till viss del. För överheten tar sig friheter och rättigheter som inte är den given av Gud - och i våra dagar har den snarast utvecklats till en stat à la Daniels och Johannes uppenbarelser.
Staten ska inte utföra Guds straff; det kan den nämligen omöjligen göra. Den har viss auktoritet som innebär att straffa den som gör det onda, och belöna den som gör det goda. Men det är en samhällsordning, för samhällets bestånd; och inte en gudomlig ordning. Och livet är givet av Gud, och skall bara tas tillbaka av Gud.
David, så många "rättfärdiga" dråp han än begick, fick beskedet att han inte fick bygga Guds tempel, därför att han utspillt för mycket blod.
Och det Nya testamentet har en ny ordning för ett nytt folk: "Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand." (juridiska lagar om hämnd) och så kommer Jesus med: "Men jag säger er..."
Om jag inte förväntas mörda/dräpa/döda/avliva själv, så måste det ju också vara fel av mig att stödja och ge mitt bifall till en stat som gör det.
Leviterna behövde inte heller strida med svärdet. Det betyder inte att svärdet försvann från Guds dagordning. Problemet med David låg hos David, inte hos svärdet som Gud hade befallt. Problem låg inte alls hos Guds bud.
Här handlar det alltså om juridik, inte om moral eller att jag som person kan förlåta en annan person, och inte gå till rättssak.
Jesus säger, efter en stund, "Den av er som är utan synd, han må kasta den första stenen."
Jesus upphäver inte vid detta tillfälle lagen. Tvärt om säger bibeln att lagen måste vi ha, för att förstå vilket straff som kommer på synd. Jesus säger också att han inte kommit för att upphäva lagen, utan för att fullborda den. Det Jesus gör, är att han uppenbarar Guds fullkomliga vilja. Precis som i fallet med skiljebrev - som gavs "för era hjärtans hårdhets skull", så är det med andra ting.
Om Jesus inte satt lagen på sin rätta plats, hade vi fortfarande firat sabbat, varit kvar i den levitiska prästtjänstgöringen och mycket annat som jag inte tror att du heller gör. Jesus fullbordade; förde alltså lagen till sitt slutmål. Och lagens mål, det är Kristus.
Många som lever, förtjänar att dö. Många som är döda, förjänade att leva. Vi kan inte ge liv åt dem som förtjänar det - varför ska vi då tro att vi har rätten att ta livet från dem som inte förtjänar det?
"Många som lever, förtjänar att dö. Många som är döda, förjänade att leva." Ja, så är det. Ta en funderare på vad det kan bero på. Kanske beror det delvis på människornas humanism där man tror sig veta bättre än Gud vad som är rätt och fel. Där man inte sällan likställer brott och straff. Där man tycker att mord och straff för mord är samma sak. Sådant är människobud, inte Guds bud.