Hur kommer svenska bidragsberoende församlingar reagera?

Att statliga och kommunala verksamhetsbidrag till kyrkor och samfund är en snara för ett fritt bibelförankrat församlingsliv borde inte vara en hemlighet för någon. Varningar, förmaningar, ja, flera röster har höjts under åren som försökt nå fram med det budskapet, men statens pengakista har varit alltför åtråvärd.
För att bidragsanpassa verksamheter byttes exempelvis ordinarie bönemöten och bibelstudier ut mot studiecirklar i bön och andra kulturellt anpassade studier tillsammans med Frikyrkliga Studieförbundet, den organisation som kom att bli samordnare för en ny sorts gemenskap kyrkor emellan. Så började den moderna ekumeniken ta form, inte med Guds ord som gemensam nämnare, men med ett gemensamt intresse för mamon, pengarna. Påminner lite om hur kejsare Konstantin fångade upp församlingen på sin tid och organiserade den första statskyrkan. Förföljelsen upphörde men även den enkla församlingsgemenskapen, och troheten till Herren Jesus Kristus.

Nu dras snaran åt och bidragen dras in om inte församlingarna samarbetar utifrån samhällets direktiv. I Norge förlorar Frälsningsarmén 1,2 miljoner kronor för att man vidhåller en biblisk syn på homosexualiteten, något som ligger mycket nära till hands också här hemma. Vi har redan mött indicier på att den förkunnare eller församling som predikar vad Guds ord säger, och handlar därefter, blir ställd inför domstol eller hotas av censur. Fallet Åke Green är ett praktexempel på vilka metoder man är redo att använda mot bibeltroende, även om det i dagsläget inte fanns någon möjlighet att fälla honom. Ett annat exempel är den friförsamling i Alunda, utanför Uppsala, som hotades med indragna bidrag från Östhammars kommun för att församlingen krävde tro på Jesus för medlemskap.

Filadelfiaförsamlingen i Stockholm brottas idag med stora ekonomiska problem och måste vidta åtgärder för att skära ner i verksamheten. På bloggen Aletheia tar man upp något om vad som hänt där samtidigt som frågan om vad kärnan i församlingen egentligen handlar om tas upp. Vad blir kvar om alla kostnadskrävande aktiviteter skalas bort?
Ett annat exempel är det som hände med Carismaförsamlingen i Stockholm, som upplöstes i sina beståndsdelar då ekonomin inte höll längre. Frågan kan med rätta ställas om det överhuvudtaget var en församling eller om det kanske handlade om ett ekonomiskt vidlyftigt experiment?

Det som är fött av Gud övervinner världen. Tror det är viktigt att församlingen söker sig tillbaka till de bibliska urkunderna, till det urkristna ideal vi finner i Nya testamentet. Nu menar jag definitivt inte att falla in i ett judaiserande där cermemonier och andra traditioner sätts i centrum, något som verkar blir alltmer vanligt idag. Det leder endast in i andlig träldom. Däremot finns det en utstakad väg för församlingen idag och den leder Utanför Lägret, till Jesus. Han som sa att han inte är av denna världen, och som även kallade sina lärjungar ut ur världen.

Den bästa och enda lösningen för alla samfund och församlingar som vill arbeta med Jesus som Herre är att säga nej till bidragen, avstå dem helt enkelt, för att istället bli församlingar beroende av Gud och varandra.

Kommentarer

Rolf sa…
Och genom att kyrkan blir bidragsberoende kan vi den som en fortfarande statlig kyrka.