Jessica folkbokförd efter 10 år

Då och då har vi i tidningen Midnattsropet rapporterat från missionsarbetet i Dominikanska Republiken, ett land som drabbats hårt av den globala energikrisen. Såväl bränslekostnader som livsmedelspriser har gått upp med över 700 procent under de senaste tio åren och bara i år har kostnaderna stigit så markant att många inte har råd att åka till sina arbeten. Strömavbrott hör till vanligheten och så har det alltid varit. Skillnaden idag är att avbrotten numera kan lamslå hela samhällen med över tio timmars avbrott varje dag vilket slår hårt mot alla företag och industrier.

Landet fortsätter också att dras av en oändlig korruption. Senast i ledet handlar det om Cámara de Cuentas, en svensk motsvarighet av Riksrevisionen, med uppdrag att motverka, just, korruptionen. Nu är dess ledamöter anklagade för att ha förskingrat en massa pengar och för att ha höjt sina egna löner med flera hundra procent. Ett problem är att man inte vet vem som ska döma en institution som är satt att vaka över domstolar, kongressen och andra av landets myndigheter osv. Lär bli en lång följetong som redan åstadkommit många spaltmetrar med text i lokala medier.

Korruptionen visar sig på alla nivåer. I dagarna har avslöjats hur mjölken som delas ut till barnen i landets statliga skolor bara innehåller i stort sett mjölkfärgat vatten. Det är det statliga universitetets jordbrukslinje som testat skolmjölken och i sina prover kommit fram till att produkten saknar både fett och proteiner i proportion till innehållsförteckningen.

Ett annat problem landet lider av är att hundratusentals medborgare inte finns folkbokförda. Företeelsen drabbar först och främst fattiga familjer som inte har råd helt enkelt att ta itu med det tuffa arbetet att deklarera sina barn. Uppgiften åligger egentligen myndigheterna men i det verkliga livet är det upp till föräldrarna att se till att deras barn blir registrerade. Om inte riskerar barnen att bli lämnade utan vare sig skola eller sjukvård under uppväxten.

Ett färskt exempel på hur processen kan gå till är fallet med Jessica, idag 10 år, en fattig dominikansk flicka med haitiska rötter vi lärt känna genom missionsarbetet i Palavé. Det var genom en av våra norska vänner, Dag Sandslett, som vi första gången fick syn på flickan. Hon var då fem år och sprang omkring vind för våg i området, smutsig och med trasiga kläder. Vid lite närmare efterforskning kom vi i kontakt med hennes gammelmormor, där det visade sig att flickan bodde. Hemmet var något av det värsta jag upplevt under mina år här i landet. Gammelmormor Eunicia var själv i stort behov av hjälp och nästintill blind. Hemmet, ett ihoplappat skjul av murket trä och gamla rostiga plåtbitar, var igengrott av smuts och kackerlackorna såg ut att stormtrivas. Sängar, möbler, köksredskap, ja allt var totalt utslitet och stanken outhärdlig för en person med ett normalt utvecklat luktsinne. Eunicia samlade torra kvistar som hon gjorde kol utav för att sälja till sin och barnbarnsbarnets försörjning.

Vi började ta oss an både Jessica och hela hennes familjs situation, men det är en annan berättelse. Idag har vi i vart fall lyckats med att hjälpa hela familjen så till vida att Jessica är återförenad med sin biologiska mor och med sina tre småsyskon. Jessica började studera i misionens skola och har idag avancerat så pass i sina studier att hon ska få börja i en ny skola. För att få bli inskriven där var det helt nödvändigt att presentera en födelseattest, något Jessica saknade.

Hennes mamma Fifa kan inte läsa och har svårt att komma ihåg alla detaljer kring Jessicas födsel. Fifa blev gravid vid sexton års ålder och saknade själv vid den tidpunkten identitetshandlingar varför Jessicas tillkomst aldrig registrerades ordentligt. Nåväl, vi började att med hjälp av de knapphändiga uppgifter vi förfogade söka efter Jessicas ursprung. Det blev många turer till sjukhuset och flera samtal med tidigare grannar och till sist ledde det till att vi fick fram ett födelsedatum; 8 maj 1998. Efter ytterligare några turer fick vi också loss ett födelsebevis från sjukhuset där hon föddes. Med det mycket viktiga pappret i handen kunde vi nu åka till folkbokföringskontoret för att efter sex timmars köande till sist få den åtråvärda akten där Jessicas namn för första gången registreras och något av hennes värdighet som människa erkänns.

Tilläggas bör att den 8 maj 2008 firade vi Jessicas 10-årsdag. Det var första gången någonsin som hennes födelsedag blev uppmärksammad.

I Palavé finns det mängder av familjer som saknar födelseattester. De flesta av dem kommer från Haiti och förmodligen lär de aldrig någonsin få några papper som erkänner deras identitet. Av de drygt en miljon haitier som bor i Dominikanska Republiken är endast fem procent registrerade. Resterande lever med ett ständigt utvisningshot hängande över sig. Idag råder en laddad stämning mellan nationerna mycket beroende på den rådande ekonomiska krisen.

Kommentarer