13 maj 2008

Ekumenikens nätverk

Spindeln har en säregen fallenhet att anpassa sig och smälta in i de mest skiftande miljöer. Korsspindeln äger dessutom en speciell begåvning att spinna trådar. Genom sinnrikt byggda nät fångar den sina rov, som den livnär sig av. Med hjälp av en effektiv signaltråd gömmer sig spindeln till dess bytet fastnar i garnet. Snabbt och effektivt lämnar den då sitt gömställe, kastar sig över bytet och suger sedan långsamt livet ur det.

Ett märklig sätt att inleda en artikel som ska handla om kristna allianser. I Sverige är ännu en ny stor kyrka på väg att organiseras genom sammanslagning av Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan och Svenska babtistsamfundet. Vad är egentligen en kristen allians? Har den sin grund i Bibeln? Eller kanske det snarare handlar om ett organisatoriskt enande för att tillhöra ett större sammanhang? Rädslan att hamna utanför, stämplad som sekterist? Alla svaren på ställda frågor finner du förmodligen inte i denna artikel, men förhoppningsvis kan den hjälpa dig att reflektera över många viktiga frågor. Är du sedan angelägen om att få sann kunskap om vad kyrkoekumenik och andra religiösa allianser representerar, finns det trovärdiga källor att forska vidare i. Främst ur Guds eget ord finner vi en undervisning om på vilka grunder en sann enhet kan bevaras. Där talas det aldrig om enhet kring stora världsomspännande organisationer annat än i varnande ordalag. Ett exempel är om vilddjuret ur Uppenbarelseboken 13; "det förmår alla…". Helt klart finns här redan ett väl utformat nät som gör det möjligt för vilddjuret att förvilla jordens alla inbyggare.

Bibeln presenterar tydligt att det råder en total väsensskillnad mellan änkan och "hon som tronar som drottning" (Upp. 18). Änkan representerar ingenting av synlig storhet och makt, snarare är hon utlämnad, utan försörjare, men finner sitt hopp i Gud. Drottningen däremot har genom världslig makt och allianser försäkrat sig om en tryggad tillvaro här i tiden. Hon bygger upp sitt rike med hjälp av en mycket välanpassad religiös framtoning som ska medverka till att så många som möjligt ska känna sig hemma och hitta sin gren i det religiösa trädet (Matt. 13:31,32) Redan långt framskridna, ekumeniska resultat visar hur hon vunnit jordiska rikedomar, politiskt och religiöst inflytande och målet är att förena hela den etablerade kristenheten med övriga religioner under sina fötter; men inför Gud är hon en vedervärdig styggelse.

Redan då den Romerska Kejsarens edikt år 321 påbjöd att söndagen skulle vara en kyrkans dag, ser vi oroväckande hur församlingen närmat sig världen och dess angelägenheter har blivit statens. Statsreligionen växte snabbt och den förföljelse som tidigare riktats mot "de kristna" svängde så totalt att t.o.m. hedningar som inte ville ansluta sig till kyrkan fick sina martyrer. Alla skulle nu tillhöra kyrkan. Det var ett smart drag av kejsaren att locka in denna kapacitet under sin hägn. Det var nu tid att organisera 'Kyrkan'.
Samtidigt fanns det Jesu hängivna vänner runt omkring i det Romerska Riket som vägrade erkänna denna allians. De hade en gång för alla allierat sig med Jesus, Nasaréen, och för dem fanns det ingen annan tänkbar hängivenhet. De fick klart betala ett högt pris för sin tro och ståndaktighet men ändock är det dem vi snart ska möta som segrare, som himmelrikets sanna och trogna troshjältar.

En populär uppfattning då det gäller Gudsriket på jorden är att "Församlingen har att gå framåt i hans namn och söka utvidga detta rikes gränser, tills hela världen kommer under hans moraliska och andliga makt och att Kristus på så sätt skall bliva Konungars Konung, som regerar över en värld, fylld med hans frid och rättfärdighet." (Citat från Belfrage, Den ekumeniska rörelsen, 1932).
Den uppfattningen har till stor del varit med och byggt upp den ekumeniska rörelsen av idag. Genom reformer söker man genomsyra hela samhället för att då tiden är inne ha marken förberedd för Jesu synliga ankomst till jorden. Genom organisatorisk enhet söker man uppnå både politisk och religiös makt och genom påtryckningar få igenom sina krav. Alltså en rent, evolutionistisk syn som finner sitt stöd hos många av de stora ekumeniska organisationerna.
Sista paragrafen i en allmänt antagen trosbekännelse inom evangeliska världsallianser lyder så här: "En evangelisk tror att Jesus Kristus ska återvända personligt och synligt, i makt och härlighet."

Det himmelska hoppets förkunnelse är bortrationaliserat. Förkunnelsen om brud och Brudgum, den stora händelse som ligger strax framför, då församlingen ska möta sin Brudgum på skyn, för att sedan för alltid få vara hos Herren, är idag sällsynt.
Församlingen hör Himmelen till! Hon är inte en del av denna världen, inte ens allierad med något av alla de karismatiska nätverk som växer upp likt svampar inom den etablerade kristenheten. Alla band är klippta och i hela hennes utstrålning och konstitution finns en klart uttalad bekännelse, väl förankrad i gemenskapen; Himmelen är vårt rätta hem! För den lever, arbetar och kämpar vi, ty vår Frälsare Jesus Kristus har gått före och öppnat en väg åt församlingen. Fri från partipolitik och kyrkoekumenik kan det himmelska hoppet hållas levande. Det finns ett Maranatarop som fortfarande ljuder med en ren och tydlig signal - Se han kommer med skyarna!

Den kristna församlingen av idag är många gånger hårt utsatt för påtryckningar och bearbetas för att anpassa och ansluta sig till någon av de allianser som ställer sig till förfogande. Som oftast börjar allianserna i liten skala på det lokala planet och bland vänner man känner sig ett med. Om man nu redan är ett, varför ska man då behöva organisera enheten?

Vi citerar Arne Imsen, ur en tidigare ledare:
"Jesus beder aldrig om kyrkornas enhet. Det var en omöjlighet, eftersom de inte är hans skapelse och egendom, utan fastmer det profana samhället med religiösa förtecken. Allians och ekumenik är kyrkliga attribut, utanför Guds rike, och därför mänskliga uppfinningar.
Jesus beder om den fullkomliga, osynliga enheten för sina lärjungar; den himmelska enhet som förenar Fadern och sonen. Den kan människan inte skapa och strukturera, den finns redan för evigt och skall genom Anden prägla det kristna lärjungaskapet i tiden i Jesu Kristi kropp." (MR 5-97)

I toppen av kyrkoekumeniska nätverk kan vi finna organisationer som Kyrkornas Världsråd, Evangeliska Världsalliansen, Romerska Katolska Kyrkan, Ryska Ortodoxa Kyrkan m.fl. Var och en av dessa är markerat inomvärldsliga organ och för samtal med varandra med avsikten att nå fram till en full organisatorisk enhet. För att ta ett exempel, så kan vi läsa ur ett av Kyrkornas Världsråds dokument, där de beklagar att flertalet församlingar, av olika orsaker, avstått från att bli medlemmar i Rådet: "Några av dessa hinder har börjat att ge efter, tack vare etablerade kontakter mellan Kyrkornas Världsråd och organ som Evangeliska Världsalliansen. Dessa ansträngningar borde stödja sig på sökandet efter nya relationsformer på alla nivåer mellan medlemskyrkor i Kyrkornas Världsråd och andra ekumeniska organisationer." (sep. 97).

Efter att ha sträckt en tråd mellan ett par kvistar bygger spindeln en ram för nätet. Sedan spinns radierna som ekrarna i ett cykelhjul.( Biologiboken, Almqvist & Wiksell)

Evangeliska Världsalliansen, med säte i Singapore, står som paraplyorganisation över totalt 160 miljoner medlemmar. Närmast under sig har de sju evangeliska allianser som i sin tur står över 108 nationella evangeliska allianser, i och utanför Europa. Den europeiska flanken representerar 28 nationella evangeliska allianser. Går vi vidare i nedåtgående riktning hamnar vi ganska snart på det lokala planet och i den lokala församlingens verklighet.

I Storbritannien står Evangelical Alliance U K som moder för närmare 4000 församlingar och organisationer. Alla som väljer att ansluta sig till alliansen favoriseras med deras erkännanden om att vara en ren, evangelisk församling. Man länkas in och blir en del i det världsomfattande nätverket och får stå registrerad tillsammans med tiotusentals andra kyrkor och organisationer utöver vår jord. Där blir man även föreslagen att organisationen erbjuder sig att företräda församlingarna i kyrkomöten och andra råd för den totala enhetens mål.

Ett av kraven för att få ansluta sig är att ha ett gott samarbete med övriga kyrkor på den plats man arbetar. Ett annat är att skriva under på en för hela det evangeliska nätverkets gemensam trosbekännelse, en relativt allmän och välanpassad sådan, lämpad för de flesta ekumeniska sammanhang. Frågor som berör exempelvis dopet är mycket oklart tecknade och välanpassade för att så många som möjligt ska hitta vägen in i nätverket: "En evangelisk tror på det gudomliga instiftandet och förordnandet av dop och Herrens måltid."
En vaken, bibeltroende kristen kan omöjligt skriva under på en dylik bekännelse. Vare sig nedsänkning i vatten eller tro verkar ha någon avgörande betydelse i en så viktig fråga som dopfrågan. Ett ordinerat dop kan likaväl handla om barnbegjutning.


Är församlingen mer mån om ekumeniska allianser än om att slå vakt om centrala, bibliska sanningar, kan resultatet te sig som det gjort för en av vårt lands s.k. trosförsamlingar, som i sin församlingspresentation ger följande ståndpunkt: "När det gäller perifera saker som gudstjänstfirandet, liturgin och dopsynen så skiljer vi oss inte mer än andra frikyrkor från Svenska Kyrkan." Ett luddigt, undvikande svar för att inte störa klimatet i sina allianssträvanden att erhålla erkänd status och diverse medlemskap i olika kyrkliga sammanhang.

Till sist spinns den klibbiga fångsttråden, som bytet ska fastna i. Den spinns utifrån och inåt. (Biologiboken, Almqvist & Wiksell)

För många fria församlingar och organisationer är det oförenligt att anpassa sig till dessa nätverk. Under de senaste åren har dock spindeln i nätet lyckats att även fånga in flera av dessa grupper.
Vi kan samlas kring olika värderingar. Vilken normal människa protesterar exempelvis inte mot abortlagstiftningen? Andra har funnit kommunitetslivet som en naturlig gemenskap och enas kring den typen av frågor. Hemundervisningen är en annan rättighet som allt fler föräldrar fått upp ögonen för. Dessa och många fler angelägna frågor förenar olika människor att arbeta mot ett gemensamt mål.
Nästa steg blir allt som oftast någon form av organisatorisk förening. Det bildas en förening som anpassas utifrån medlemmarnas värderingar. Föreningen i sin tur ansöker om och erhåller medlemskap i ett större nätverk. Ett sådant exempel är Multiply Christian Network, en organisation bildad av Jesus Fellowship Church i Storbritannien, vilka uttalar sitt tydliga stöd för den evangelikala trosbekännelse vi tidigare citerat ur.
Multiply är i sin tur medlemmar i Evangelical Alliance UK vilket innebär att alla anslutna församlingar och grupper snabbt länkas vidare ut i den ekumeniska djungeln.

Jesus Fellowship Church är känt för sitt kommunitetsliv. Många har uttalat sina vitsord över deras radikala och enkla livsstil. I Storbritannien har de bildat och utvecklat ett stort antal storfamiljer. Dessa enheter är anslutna till en organisation som heter The New Creation Christian Community. Den organisationen är i sin tur medlem i the National Association of Christian Communities and Networks.

Nu kan vi på liknande sätt se hur denna organisation är infångad i ett nätverk som leder vidare ut i det ekumeniska nätverket. Sammanslutningen Member Churches of Churches Together in England är ett ekumeniskt organ dit många församlingar och organisationer i Storbritannien har anslutit sig. Bland dessa återfinns Romerska Katolska Kyrkan, Grekiska Ortodoxa Kyrkan, Ryska Ortodoxa Kyrkan, Lutherska kyrkor, Metodister, Baptister, Frälsningsarmén osv. Där återfinns även the National Association of Christian Communities and Networks, alltså de som i sin tur sammanlänkar The New Creation Christian Community med Jesus Fellowship Church och så ser vi hur cirkeln slutes på nytt.

Hur oskyldigt det än kan se ut i början, hur ädla motiv församlingar, storfamiljer, intresseföreningar etc. än kan drivas utav, leder kyrkliga allianser alltid till ett och samma mål; en uppslutning kring en totalitär världskyrka. "Det förmår alla." Vem är spindel i dessa så sinnrikt konstruerade nätverk?

Många röster har under åren höjt sina varnande rop mot kyrkornas allianssträvanden. Tyvärr har flertalet av dessa profeter antingen gått ur tiden eller bekvämt anpassat sig för att slippa ta upp kampen och bära smäleken.

Beklaglig kursändring löd rubriken i tidningen Missionsbanerets ledare, mars 1972:
"Denna kursändring från de olika protestantiska kyrkornas sida som många gläder sig åt, men som är beklaglig, kan nog anses vara frukten av den kyrkoekumenik som bedrivs från Kyrkornas Världsråds sida, som verkat och verkar i den riktningen att alla kristna kyrkor skall gå samman och erkänna varandra som kristna. Men det är en ekumenik som inte håller inför bibelordet."

"Enheterna blir färre och större. Tröghetsmomentet är av naturliga skäl större i folkrörelserna och i kyrkorna, men utvecklingen är på gång , och accelererar med samhälleliga subventioner, och det icke föraktliga karismatiska, energitillskottet från pingströrelsen, fram mot ekumenikens slutmål: Enhetskyrkan med totalt mamonsvälde." På det träffande sättet uttalade sig Arne Imsen i en tidigare ledare (MR 5/97)

Vad del har en levande Guds församling i kyrkoekumenikens värld? Den markerar tydligt avstånd! Finns det överhuvudtaget något som kan förbinda två så oförenliga motsatser? Nej! Men då kryddväxten abnormt tillväxer och förhäver sig och blir ett stort, grenrikt träd med djupa rötter här i världen, då övergår den från att ha varit den växt Gud hade tänkt, till att bli ett tillhåll för fåglar och andra väsen. Det har skett ett avfall som för med sig stora konsekvenser. Istället för att vara en av Gud friköpt församling, en avskild brudeskara, blir hon en del av det stora Babylon och lever i otukt med skökan och den värld som förklarat fiendskap mot vår Herre och hans tjänare.

Guds församling här på jorden bär på en hemlighet som ingen någonsin kan utröna eller komma åt, en hemlighet som inte saluförs till något pris. Världen söker förvärva den genom sina lockelser i form av taburetter och bidrag. Den har redan lyckats att fånga in och få på fall stora delar av kristenheten. Men det folk som Gud utvalt till att vara ett avskilt folk, är för alltid förlorat för världen. Församlingen är för evigt sammanvigd med Kristus. Den sammanvigningen utesluter alla former av kyrkliga allianser. Att vara sammanvigd med Kristus är att vara friköpt från världen.

"Det hemlighetsfulla Maranata förenar i alla tider det levande Guds-folket i detta innerliga förväntansfulla bönerop: 'Du vår Herre kom' " (Arne Imsen). Maranatasjälen är mer brinnande idag än i förstone och lever som om var dag vore den sista. Maranatahoppet blir starkare för varje dag; jord och värld förlorar alltmer sin glans. Maranatabudskapet manar till kamp och strid mot all form av orättfärdighet avgudadyrkan och andligt avfall. Maranataropet är mer aktuellt idag än någon gång tidigare; Se, Brudgummen kommer!

1 kommentar:

GospelofChrist sa...

Tack Berno för Ditt inlägg, det är ytterst angeläget, att visa på hur de oheliga allianserna inverkar och tar död på Trons substans! Den ljumma, förflackade, sammanblandade, utväxlande, skökokristendomen har satt sina spår i många sammanhang!
Detta Satans-evangelium som lockar, förtjusar och bedrar så många i vår tid! Mysterium - en labyrint av olösta gåtor! Magiskt, tjusande, förförande! Att bygga nätverk är vår tids sammanslutning/enhetsformler som ska ena alla till att endräktigt tillbedja vilddjuret!
Fridshälsningar Leif Berg.