Göteborg - i ett kusligt perspektiv

Palme-mordet 1986, Estoniakatastrofen 1994 och branden i Göteborg 1998 är tre allvarliga händelser som drabbat vårt land. Tre katastrofer, tre milstolpar, tre väckarklockor, apokalyptiska skeenden som med förödande tydlighet vittnar om tidens allvar, att Bibelns profetiska budskap går i bokstavlig uppfyllelse.

Arrangemanget kring EU-toppmötet i Göteborg 2001 var tänkt att vara en höjdpunkt för Sverige som ordförandeland, men urartade totalt och förvandlades till en tragedi. Vad som är långt mer allvarligt än upploppen och den materiella skadegörelsen eller att planerade programpunkter inte gick att genomföra, är att ännu en apokalyptisk gräns har forcerats. En historisk händelse som aldrig tidigare inträffat skakar Sverige och frammanar brutala krafter, omöjliga att stävja. Det vi vanligtvis förknippar med orosländer i södra Europa, Latinamerika, Afrika och andra avlägsna platser, får nu den svenska stabiliteten att vackla. Världspressen ställer Sverige i dålig dager, ifrågasätter säkerhet, metoder och beredskap. Skribenter i svensk dagspress och kända politiker påminner om hur Hitlers terrorister drog fram i Tyskland på 30-talet för att göra den politiska situationen instabil, med syfte att skada demokratin.

I boken ”Låt dig inte skrämmas av homosexmaffian” beskriver Arne Imsen på liknande sätt hur Hitler använde sig av kriminella trupper med målet att undergräva säkerheten och skapa kaos:

”Det är sanning att tidpunkten kom, då Führern själv av flera välgrundade orsaker gav direktiv om att bekämpa de homosexuella till döds. Men det är också sanning att de homosexuella och andra asociala grupper marscherade fram i läderstövlar i ett initialskede och brutalt beredde väg för Hitler till den attraktiva makten. En historieforskare berättar:

- Som vi har sett, drogs en blandning av kopplare, mördare, homosexuella, alkoholister och utpressare till partiet som till en naturlig hamn. Hitler brydde sig inte om det så länge han hade användning för dem.”

Det fanns alltså en period innan de rosa trianglarna uppfanns. Är det rätt att dra fram dylika paralleller med tragedin i Göteborg? Absolut. Se bara på svensk lagstiftning, hur den fått ge vika för lobbyverksamhet och hot från exempelvis den homosexuella rörelsen och dess vidriga krav. Det som nu skedde i Göteborg är en konsekvens av de avgrundslika krafter som vårt samhälle öppnat för. Homosexuella och feministiska krafter har grundligt genomsyrat dagens destruktiva samhälle.

För ett par årtionden sedan lyckades den statligt subventionerade homosexuella rörelsen med liknande metoder att inge oro och skräck så att ingen då vågade upplåta lokaler för Maranataförsamlingens offentliga sammankomster. Fyra exempel därpå från olika nordiska platser finns dokumenterade i ovan nämnda bok av Arne Imsen. Likheterna med dem Statsminister Göran Persson nu kallar för ”kriminella militärt organiserade ligister” är slående, även om de ur boken tagna exemplen då agerade i sin linda.

Idag tvingas Världsbankens planerade toppmöte att förflyttas till cyberrymden då fattigdomsbekämpningen i vår värld ska fokuseras. De samtal som skulle vara ett steg mot att bekämpa klyftorna tvingas nu istället in i bunkerliknande förhållanden och svalget mellan maktelit och fotfolk blir ännu mer befäst. Demonstranterna följer dock efter och flyttar sina attacker till Internet.

I Österrike skärps bevakningen mot gränserna till Italien och Tyskland, i strid mot Schengenavtalet, i syftet att inte få ett Göteborg i repris då toppolititiker från Mellan- och Östeuropa samlas i början av juli månad. De blodiga erfarenheterna från toppmötet i Göteborg ska inte få upprepas i Salzburg.

Vad är orsaken till att vi idag konfronteras med en så långt gående ondska i samhället? Bevisen på att Sverige blivit ett Sodom är många. Ropen som stiger upp från alla betryckta, kränkta, misshandlade och felbehandlade mitt i vår välfärd, tränger igenom de yttre materiella skalen. Arne Imsen gjorde en mycket träffande och avslöjande analys i en ledare publicerad i Midnattsropet 1994:

”Problemet som det egentligen handlar om, är bristen på fördelning av resurserna, det säger bibeln. Fördelningssynderna, den kvalificerade roffarmentaliteten, själviskheten, egoismen, skattesystemet - alltsammans är genomsyrat av materialismen och egoismen. Detta tvingar fram samhälleliga kontrollorgan och tvångsmedel som gör livet allt mer outhärdligt.

Vad beror det på? Inte beror det på homosexualiteten. Den är ju bara ett straff för en process som under årtionden har indikerat en fortgående och accelererande egoism. Vi har kallat det för tillväxt och denna välfärd har i mycket stor utsträckning inneburit andra folks ofärd. Hur skall detta få fortsätta? Hela nationen är offer för denna materialism och egoism som föder av sig sådana fenomen som den homosexuella rörelsen, vilken indikerar kultursamhällets snabba marsch mot avgrunden.”

Skrämmande nog fortsätter Sverige att med de folkvaldas hjälp dras med i utförsbacken. Den homosexuella rörelsen är farlig och upplösande för vårt samhälles fundament. Genom intensiv skolverksamhet förstör den barnens sinnen då den presenterar sitt omoraliska och familjeupplösande budskap. Genom skrämselpropaganda upphöjs onaturliga styggelser med hjälp av gudlös lagstiftning till att vara något normalt.

En avfällig kristenhet sysslar mest med pseudohändelser och underhållning, istället för att med Guds ords auktoritet protestera mot avfallet. Allt som kan äventyra en framförhandlad kyrklig enhet tystas effektivt ner. I dagarna diskuterar man till och med inom ett av de större samfunden livligt möjligheten att ordinera pastorer som lever i registrerat partnerskap. I december månad förväntas en slutrapport ligga färdig efter att effektivt ha bearbetat det lilla motstånd som fortfarande existerar. Allt för att inte sektstämplas eller störa förhandlingsklimatet om statliga och kommunala verksamhetsbidrag. Omvändelsebudskapet i det sammanhanget är för länge sedan passé. Idag gäller ropet: Dragen ut ifrån henne!

I Frankrike klubbades nyligen en länge diskuterad anti-sektlag igenom, vilken innehåller en lista med 173 namngivna religioner och organisationer. Under hot om dryga böter och långa fängelsestraff kan nu i stort sett alla dessa grupper, församlingar och minoriteter summariskt upplösas på mycket luddiga och vaga grunder. Flera internationella skribenter har visserligen reagerat och varnat för vilka långtgående konsekvenser lagen kan få för mänskliga rättigheter, men det är helt andra krafter som systematiskt verkar för att hela den europeiska unionen ska in under det järngrepp som sist och slutligt kommer att vara med och frammana ett avslutande antikristligt välde.

Järn och lera, styrka och svaghet. Så klart beskriver profeten Daniel med gudomlig uppenbarelse världshärskaren Nebukadnessars syn om alla världens rikens slutliga fall. En mycket träffande beskrivning som utan överord kan appliceras på EU. En union önskad att styras med järnhand med allas likriktning som mål, där minoriteter bekämpas utan pardon. Samtidigt präglas den av ett inre moraliskt sönderfall som oundvikligen leder till en slutlig upplösning.

Mitt i detta apokalyptiska skeende ägnar sig en stor del av svensk kristenhet åt spekulation och debatt. Kultur och politik, idrott och teater, teologi och kyrkoekumenik fyller funktionärernas dagsprogram. Till och med sanningen om Jesu snara tillkommelse diskuteras ifrågasättande som om det skulle vara en avlägsen och verklighetsfrämmande bisak, då det egentligen är ett väckelserop som hela Skriften entydigt lyfter fram som församlingens stora hopp och världens enda lösning; Se, Han kommer med skyarna!

Pingströrelsens sammanstrålning i Nyhem tidigare i sommar talade samma avfallets språk. Där tidigare förkunnelsen om Jesu tillkommelse varit tongivande i litteraturutbudet, fanns det i år knappast en enda bok tillgänglig i ämnet. Däremot chockerades man av att konferensplatsens bokhandel dominerades av flertalet katolska författare, kurser i Taizéutövande, inre och yttre själavandringar, Vatikanens bildskatter etc. Märkligt att ingen av presidiemedlemmarna eller den lokala församlingens representanter stoppade försäljningen eller åtminstone sållade bland utbudet.

För att etablerad kristenhet och kyrkoekumenik ska överleva, är det nödvändigt att söka ta udden av allt som lyfter fram och proklamerar Jesu snara tillkommelse. Allt som går utanför de stora världskyrkornas klassiskt allmänt vedertagna eskatologiska synsätt söker man tysta ner eller förklara som förryckt och fanatiskt. Där maranataropet är levande, avslöjas nämligen och lyfts fram i ljuset mycket av den verksamhet man bedriver och förlitar sig på. Inför sanningen om Jesu snara tillkommelse raseras snart alla grundvalar som med lojala band är knutna till denna världen.

Nya Testamentets undervisning om den händelse som ligger strax framför är klar och entydig. Maranata - Du vår Herre kom! Det är ett väckelserop ämnat att proklameras och förkunnas med skärpa. Det levande och förkroppsligade maranataropet är tydligt i sin markering gentemot världen. Maranatasjälen hör himmelen till och lever omutligt och hängivet, i ständig förnyelse, för det rike som har denna världens furste som oförenlig fiende; ”I mig finnes intet som hör honom till”.

Kommentarer

Anonym sa…
Vad är det för fel med Taizé?
Att sjunga korta bibelstråfer tillsammans med att läsa korta bibelställen kan aldrig vara fel.
Berno sa…
Anonym, Taizé ar ett fenomen som starkt bidragit till att sudda ut granserna mellan protestantismen och katolicismen. Ceremonierna som utfors av de ledande ikladda vita klader i en avslappnad atmosfar med tanda ljus gor att manga lockas till deras gudstjanster. Man undviker tala om skillnader och olikheter och stravar mot att bli ett forum dar fler olika religioner ska rymmas. Taizé verkar mota manniskors behov av mystik men samtidigt leda bort fran Jesus Kristus.
Rekommenderar foljande lank skriven av en missionar som arbetat i det katolska Frankrike under flera decennier:
http://www.solascriptura.se/kts/taize1.html