Tidigare i år hade vi besök av Emanuel, Gabriella och Saga. Emanuel fotade mycket och då han kom hem satte han ihop den här bildserien från landet och från församlingens arbete i Dominikanska republiken och Haiti. Länk.
26 juli 2010
Lyssna till väckelsesånger!
På Maranataförsamlingens hemsida finns nu utlagt mediafiler med följande musik:
Arne Imsen sjunger- Jesus kommer (Live)
Belkys Rodriguez - Un canto de gratitud
Linda Liebsch - Min Konung han lever!
18 juli 2010
Gud i brödet
Då mässan avslutas tar prästen det som är över av substansen (Jesus bokstavligen enligt katolsk lära) och låser in i ett skåp, sakristian, varefter han knäböjer och tillber innehållet. Så lätt är det att låsa in gudomen i ett skåp.
Så här skriver Tidens tecken om mässoffret: "Med andra ord så är det offer som Jesus gjorde en gång för alla enligt evangelisk tro på korset inte ett avslutat offer innom katolicismen, utan ett fortsatt pågående offer där Jesus på nytt fortsätter att offra sig på ett oblodigt sätt varje gång som eukaristin firas genom ett mässoffer. Detta mässoffer sonar både levandes och dödas synder! Det är ett annat evangelium än vad Bibeln lär.
1371: Det eukaristiska offret frambärs också för avlidna troende "som dött i Kristus men ännu inte helt och hållet blivit renade" för att de skall kunna gå in i Kristi ljus och frid... då vi bär fram våra böner för dem som somnat in, även om de var syndare... 1414: I egenskap av offer frambärs eukaristin också för att sona de levandes och dödas synder och för att utverka andliga eller timliga välgärningar av Gud.
Katolska kyrkan lär sedan att hostian efter transsubstantiationen har förändrats till Jesu kropp och vinet har förvandlats till Jesu blod (1376) och att närvaron finns kvar så länge som dessa delar finns kvar. Katolska kyrkan kan därför fortsätta att tillbe Jesus efter mässan i de konsekrerade hostiorna och visa fram dem för de troende för att de skall vörda dem i högtidlig form och i det man bär dem i procession. 1378: "Den katolska kyrkan har givit och fortsätter att utöva KULT, i form av TILLBEDJAN, som tillkommer eukaristins sakrament inte bara under mässan utan också utanför mässans firande: i det att hon med största omsorg förvarar de konsekrerade hostiorna, visar fram dem för de troende för att de skall vörda dem i högtidlig form och i det att man bär dem i procession."
För den som känner sin bibel är det helt uppenbart att hela den katolska tanken med mässoffer är ett stort bedrägeri. Mässan är en en mycket viktig grundsten i den katolska läran och tar man bort den faller mycket av kyrkans uppbyggnad ihop. Den är förenad med makt och hierarki, där endast prästen äger myndighet att förmedla sakramentet.
Gud bor inte i någon byggnad (se mitt förra inlägg) och inte heller i något så kallat sakrament.
Uppdatering: En alert läsare skickade följande information, något som undervisades om på Livets Ord under 90-talet.
”Nattvardsdogmen av brödet under mässan förvandlades till Kristi fysiska kropp för att ätas levande, antogs av påven Innocentius 111 år 1215. Tillbedjan av nattvardsbrödet var något som påven Honoratius hittade på att införa i kyrkan år 1220. Katolska kyrkan tillbad alltså en Gud, gjord i ett bageri.”
/Sten Nilsson (Ur: Magazinet 5/92)
Tack för tipset!
Andy på Aletheia om Livets Ord och katolicism 2008
16 juli 2010
Gud i en stenkoloss
Var kommer då alla dessa stenkolosser ifrån som kallas katedraler, kyrkor, tempel, basilikor etc? Var finner de sina rötter? Inom judendomen fanns under gamla förbundets tid templet, prästerskapet och offren. Då Jesus kom satte han punkt för dessa tre, genom att uppfylla allt i sig själv. Han är templet som utgör det nya levande huset byggt med levande stenar "utan människohänder". Han är prästen som etablerade det nya prästadömet och han är det perfekta och slutliga offret. I Kristus finns fullkomningen av Gamla testamentets alla förebilder.
Hedendomen har liksom judendomen haft sina tempel, präster och offer. Kristendomen gjorde sig av med allt detta. I Nya testamentet förekommer det inte en enda bibelvers som talar om församling, tempel eller Guds hus som om det vore en byggnad. För de första kristna var församling , ekklesia, synonymt med dem som tagit emot Jesus som sin Frälsare och Herre. Första gången man kan läsa om hur ordet ekklessia refererar till en mötesplats är av Clemens av Alexandria ca år 190 efter Kristus. Clemens var också den första personen som myntade uttrycket "gå till kyrkan/församlingen". Men man kan inte gå till något man själv är! Då Clemens sa som han gjorde menade han ändå inte någon speciell byggnad, utan det handlade om att gå till någons hem för att samlas.
Genom hela Nya testamentets drygt 100 skrifställen handlar ekklessia om en samling av människor, inte en plats. Så fortsätter det att vara under drygt 300 år. Tidigaste spår som går att finna efter speciellt uppförda byggnader för kristna sammankomster är under kejsar Konstantins tid.
Från 400-talet och framåt började den romerska katolska kyrkan med statliga medel uppföra speciellt invigda byggnader, i en blandning av judiska och hedniska element med införande av profesionella präster. Ungefär samtidigt började man också att göra om Herrens måltid till ett mystikens offer.
Kristendomen är unik! Då den föddes var det den enda religionen på jorden som inte tillbad heliga objekt, som inte hade speciellt helgade präster eller helgade utrymmen, trots att man var omgiven av judiska synagogor och hedniska tempel, och trots att det mesta man kände till om religionsutövande var knutet till föremål och helgade platser. Den kristna tron föddes i hemmen, på öppna platser, inför domstolar och i fängelser och utefter vägarna.
Allteftersom församlingar växte i antal byggde man om boningshusen för att få plats med flera.
Även om det inte finns några spår efter kyrkobyggnader tidigare än under kejsar Konstantins tid, fanns det dock andra avsteg från den sunda tron. Redan under 200-talet kan man exempelvis finna hur bön för döda introducerades, vilket ledde vidare till att be till döda och även att samlas i närheten av gravarna. Så där kan man se att tredje århundradets kristna hade i huvudsak två mötesplatser: hemmen och begravnigsplatserna. Ännu fanns inga spår efter kyrkobyggnader.
Finns mer att skriva om hur kyrkobyggnader så småningom kom att flytta fokus från den verkliga församlngen och bli allt mer centralt i det romerska imperiet, men det hinns inte med i det här blogginlägget. Konstaterar bara att vigda kyrkorum är främmande för bibelns lära om församlingen. Bättre riva kyrkorna och vända åter till urkristendomens enkla, klara gemenskapsideal. Kyrkorna står i vägen för frälsningen.
Jag tror inte att man i den urkristna församlingen skulle ta sig till att spara reliker som exempelvis bitar av Jesu kors, med syftet att minnas Jesus. Tvärtom var man motståndare till allt som på olika sätt kunde dra uppmärksamheten bort från honom som är den enda värdig att få församlingens tillbedjan. Där är också kyrkorna ett stort hinder för människor att kunna se Jesus (exempel).
Den Gud som har gjort världen och allt vad däri är, han som är Herre över himmel och jord, han bor icke i tempel som äro gjorda med händer.
Så säger HERREN: Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad? Min hand har ju gjort allt detta, och så har allt detta blivit till, säger HERREN. Men till den skådar jag ned, som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord.
Länkar: Dagen 1 2 3 4 5 6
Apg 29: Gud bor inte i kyrkobyggnader
Gud bor i dig som tror på Jesus
Maranatakonferens 17 - 25 juli
15 juli 2010
Angeläget om dopet till Kristus
Snart har vi dop i Palavé! Det är intressant men ganska svårt med dopfrågan bland de flesta dominikaner och haitier. I många församlingar runt om i landet döper man inte vem som helst som vill bli döpt, utan först ska man granskas och få undervisning under lång tid. Det kan handla om månader. För en del, år.
Läs fortsättningen på Veronicas blogg.
14 juli 2010
I tiden att begränsa genom lagstiftning?
Det är inne att begränsa religionsfriheten i Europa.Tidigare i år röstade Sverige igenom en ny skollag som i sin utformning förbjuder undervisning på annat sätt av filosofiska eller religiösa skäl. Lagen finner sin motsvarighet i ett enda av övriga Europas länder, nämligen Tyskland. De har en skollag som antogs av nationalförsamlingen 1938, en lag som förbjuder exempelvis hemundervisning. Enligt uppgift har minst fyra tyska familjer under senaste åren sökt och beviljats asyl i USA på grund av den lagen på grund av deras mänskliga rättigheter inte tillgodosetts.
Den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättighetern och de grundläggande friheterna, första tilläggsprotokollet, artikel 2, säger:
Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse, något svenska regeringen trots internationella protester nu forcerat.
Att Sverige idag har en näst intill totalitär skollag utan valfrihet, är inget som arbetats fram enbart under nuvarande regerings mandatperiod. Anpassningen har ägt rum ända sedan 60-talet, då Sverige mer eller mindre öppet utövade flitigt utbyte med det socialistiska DDR (Östtyskland), ett utbyte som pågick ända fram till Berlinmurens fall 1989, och även därefter. Idealet var att skapa en skola för alla, en så kallad enhetsskola. Ett slagord som användes var att bygga en "gemensam front mot den borgerliga skolpolitiken". Något överraskande är att det nu blev den borgerliga alliansen som drev igenom nya lagen.
Enligt boken 'Inte bara Stasi' av Birgitta Almgren, var samarbetet mellan länderna långt gånget och statistiskt sett fanns det under flera år en lärare på varje svensk skola som fortbildats i DDR. En fråga som under åren diskuterades mellan Sverige och DDR var om begreppet objektiv kunde betraktas som neutral, opolitisk, varvid man kom fram till att det inte kunde finnas någon skola som inte var ideologisk. Dock är det objektiviteten regeringen stöder sig på när man säger att ingen längre får bedriva alternativ undervisning av religiösa eller filosofiska skäl.
Nedan finns länkar om medias bevakning av Frankrikes beslut att införa förbud mot användande av burka, vilket också är en inskränkning av religionsfriheten i Europa. Idag handlar det om burka, i morgon något annat, exempelvis kristna symboler på offentlig plats.
Så här skriver exempelvis Expressen: I USA, som saknar vår långa tradition av främlingsrädsla, är det enligt undersökningen från Pew research center bara en minoritet som vill förbjuda heltäckande slöjor. Det påminner om vikten att sätta islamofobin i ett historiskt sammanhang.
Aftonbladet Dagen SvD DN Expressen DN
Aftonbladet: Som ett spöke genom Europa
DN: "Plagget är en del av deras frihet"
Dagen: Européerna mer positiva till slöjförbud än amerikanerna
Världen idag: Spansk förbud mot kors och burka
13 juli 2010
För dem som får hjälp betyder det så mycket!
Karin Vidén rapporterar
Mellan regnskurarna idag besökte vi Maria i bateyen Lecheria. Det lilla hemmet som mäter ca 2,5 x 2,5 m var genomfuktigt och på den enda möbeln hon har, en säng, låg lilla Ursula 8 månader sjuk. Genom hålen i plåttaket droppade regnet in, och rann utefter väggarna där centimeterstora glipor mellan de murkna brädväggarna släppte in både vind och vatten. Väggen utefter sängen hade hon klätt med tidningspapper som nu i de intensiva regnen var genomblöta och knappt hängde kvar. Tvååringen som även hon var i dålig kondition stod riskabelt nära den öppna kolelden i järngrytan på golvet, där vatten kokade för att kunna användas till den lillas mjölk. Maria är så fattig!
Tidigare tvingades hon dagligen ut med sina små för att tigga ihop till sin och barnens försörjning, och liksom för så många andra tiggande mödrar är det de små barnen som i sammanhanget ger mest resultat. Vi uppmärksammade henne för en tid sedan och hjälper henne nu med matinköp för att hon inte ska tvingas ut på gatorna lika frekvent som tidigare.
Vår förhoppning är att inom kort få tag på en bättre bostad att hyra åt henne, och då i grannbateyen Palavé där vi arbetar dagligen, och lättare kan komma henne till hjälp.
På TV-nyheterna idag uppmärksammades det växande problemet med haitisk invandring och då just den alltmer vanliga synen med tiggande småbarnsmammor, som placerar sig ute i trafiken där barnen knappt syns där de går med sin utsträckta hand utefter bilköerna.
De ensamma flyktingbarnen som kommer blir också de fler och fler nu efter den stora jordbävningskatastrofen som drabbade Haiti i januari. Myndigheterna försöker med uppsamlingshem att fånga upp dem för att utreda var de kommer ifrån och om det finns föräldrar kvar i Haiti. Situationen blir alltmer ohållbar för dessa redan så utsatta.
Vi kan inte hjälpa alla, det kan ingen....men för den som får hjälp betyder det så mycket att få tillbaka sitt värde som medmänniska, och kanske kunna återfå en strimma hopp för sig och sina barn i en annars mycket miserabel livssituation.
Du som tror på en bönhörande Gud: -Var med och be för missionen i Santo Domingo!
Finns också att läsa i Midnattsropet nr 6-2010
BEFRIAD - från religionens mörker
Missionsrapport av Karin Vidén
Jordbävningskatastrofen placerade Haiti i allas våra hjärtan. Ett halvår har nu snart gått och fokus har svalnat betydligt i media, men lidandet är fortfarande obeskrivligt och i de enorma tältlägren runt omkring huvudstaden är situationen på vissa håll mycket katastrofal.
I missionsarbetet här i Dominikanska republiken möter vi drabbade människor som på olika vägar lyckats ta sig över hit för att om möjligt finna ett nytt fäste i livet, en framtid. Många av dem har förlorat, inte bara sina tillhörigheter utan också alla sina nära och kära.
En ung kvinna bad om förbön i ett möte tidigare i veckan. Hon hade kommit från Haiti för bara några månader sedan och bor nu med sin pojkvän i ett litet skjul i Palavé utanför Santo Domingo, bara en kort promenad från församlingens missionscenter. Den mäktiga sången i mötet och det till hennes eget språk kreol tolkade budskapet om frälsning i Jesus Kristus, grep hennes hjärta och hon ville ta ett avgörande steg i sitt liv; hon ville bli frälst!
Innan vi skildes åt i den mörka tropiska kvällen bad hon oss besöka henne, helst redan dagen därpå eftersom hon hade något viktigt som hon behövde prata om.
Hemmet var ett litet och nästintill tomt rum, förutom en säng och några sidendukar som var upphängda på en takbjälke, och det var dessa båda dukar besöket kom att handla om. De i klara färger så typiska dukarna för hemmets voodooaltare var nu något den unga kvinnan ville få hjälp att göra sig av med. Detta som hon växt upp med och som varit så ett med hennes kultur och religionsutövning innebar nu istället en tung börda och en belastning som hon ville befrias ifrån. -Ta de här, sa hon och lade de båda sidendukarna i en plastpåse. -Hjälp mig att bli av med dem!
Bara några veckor innan hade ännu en haitier som tagit emot Jesus som sin frälsare upplevt samma behov av befrielse. Från det hemmet hämtades en hel säck med allsköns träfigurer och prylar som i våra ögon bara var krims-krams, men som för en religionens utövare innebar kontakt med en hel värld av andar och fenomen. Att konkret göra sig av med religiösa och ockulta ting och företeelser, blir en naturlig följd av det fullkomliga frälsningsverk Gud gör i en människas liv.
I konfrontation med evangelium avslöjas alltmer av religionens ok och mörker som tungt vilar på människor. Katolska helgon tillsammans med voodoons andar dyrkas, för att om möjligt nå fram till den store guden som den lilla människan inte förmår att få kontakt med. Voodoopräster och prästinnor bereder v
äg till den andevärld som bryter ned människor och för dem in i ett djupt andligt mörker; en andevärld som förespeglar sig vara god men som i sitt väsen är religiös och Kristusfientlig.
I samhället Baptiste i Haitis bergsbygd knyts alltfler kontakter med människor som på olika sätt behöver hjälp av skilda slag. Konkret handlar det just nu om att inför nästa skolår hjälpa så många barn som möjligt att få skolgång. För de många flyktingfamiljer från Port au Prince som sökt sig till området är skolavgifter och andra kostnader för skoluniform och material alltför svårt att klara av, och där ser vi det angeläget att hjälpa till.
Församlingens syskon Marcélo och Fifi med sina fyra barn, varav den äldsta är Jessica, som många av tidn
ingens läsare tidigare känner till, planerar just nu för fullt för att flytta till Baptiste där Marcélo har sina rötter. På deras lilla blåmålade hus i Palavé hänger en ”Till salu”-skylt, och vi ber till Gud för familjen att de ska få erfara att de får gå vidare i av Honom förutberedda gärningar.
Människor ska räddas för evigheten och Gud använder sina tjänare och sänder dem med det glada budskapet om att det finns frälsning och befrielse att få för var och en som tar sin tillflykt till Jesus; frälsning och befrielse för den dag som är, och för evigheten.
Missionsrapporten finns publicerad i Midnattsropet nr 3-2010
Nya skollagen går i DDR's spår
Riksdagen röstade nyligen igenom regeringens förslag till ny skollag, vilket innebär att den valfrihet som tidigare fanns för alternativ undervisning nu är borta. Lagen för därmed Sverige ett steg närmare till att vara ett totalitärt samhälle - åtminstone inom skolväsendet. I EU finns det bara ett annat land som har en så pass restriktiv skollag som den nya svenska, där hemundervisning är förbjudet. 1938 antog den tyska nationalförsamlingen under inflytande av tredje rikets diktaturvälde en skollag som alltjämt är gällande. Som resultat av den lagen har tyska familjer i våra dagar tvingats lämna sitt hemland. De har ansökt och beviljats asyl i USA på grund av att de förföljts i sitt hemland då de nekats rätten att hemundervisa sina barn. En liknande lag är nu framröstad i svenska riksdagen under den falskflaggande vinjetten 'för kunskap, valfrihet och trygghet'.
Enligt nya lagen tillåts ingen förälder bedriva hemundervisning av religiösa eller filosofiska skäl. Enda sättet att få en ansökan beviljad är om det finns 'synnerliga skäl' som motiverar hemundervisningen, dock godkänns inte religiösa eller filosofiska skäl. Lagen står i strid med mänskliga rättigheter, vilka exempelvis kommer till uttryck i Europeiska konventionen och gäller som svensk lag:
Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
Att Sverige idag har en näst intill totalitär skollag utan valfrihet, är inget som arbetats fram enbart under nuvarande regerings mandatperiod. Anpassningen har ägt rum ända sedan 60-talet, då Sverige mer eller mindre öppet utövade flitigt utbyte med det socialistiska DDR (Östtyskland), ett utbyte som pågick ända fram till Berlinmurens fall 1989, och även därefter. Idealet var att skapa en skola för alla, en så kallad enhetsskola. Ett slagord som användes var att bygga en "gemensam front mot den borgerliga skolpolitiken". Något överraskande är att det nu blev den borgerliga alliansen som drev igenom nya lagen.
Enligt boken 'Inte bara Stasi' av Birgitta Almgren, var samarbetet mellan länderna långt gånget och statistiskt sett fanns det under flera år en lärare på varje svensk skola som fortbildats i DDR. En fråga som under åren diskuterades mellan Sverige och DDR var om begreppet objektiv kunde betraktas som neutral, opolitisk, varvid man kom fram till att det inte kunde finnas någon skola som inte var ideologisk. Dock är det objektiviteten regeringen stöder sig på när man säger att ingen längre får bedriva alternativ undervisning av religiösa eller filosofiska skäl.
Föräldrarnas roll i sin fostrargärning blev alltmer marginaliserad allteftersom åren gick och nya främst socialistiska tankar slog rot. 60-talets frigörelseprocesser, där alla barn från tidig ålder skulle in i samhällets förskolor och mödrarna ut i förvärvslivet, bidrog starkt till att många familjer splittrades. Staten krävde alltmer makt och inflytande över den enskildes valfrihet.
Nya skollagen ska enligt riksdagsbeslut tillämpas på undervisning från och med juli månad 2011. Men redan idag vet vi att flera kommuner hanterar frågan om hemundervisning med stor misstänksamhet och mycket okunskap. Familjer som tidigare beviljats hemundervisning har senaste året fått avslag på sina ansökningar gällande det nu avslutade läsåret. Därutöver har en del också under hot om vite mer eller mindre beordrats att sända sina barn till den allmänna skolan kommande augusti. Lagen står dock fortfarande på föräldrarnas sida, fram till 2011. Kampen går vidare.
11 juli 2010
Sex månader senare - mindre än 2% av hjälpen till Haiti har nått fram
 |
| Comunidad Maranata levererar elverk till Haiti |
Enligt media har inte ens 2 % av en utlovad internationell hjälp på 9 miljarder USA-dollar nått fram till Haiti. Svårigheterna att kanalisera hjälpen på ett säkert och tryggt sätt är många. I ett land som redan innan katastrofen saknade utbyggd infrastruktur och där korruptionen dominerat genom diktaturvälde och en ganska nyvunnen demokrati som kantats av flera oroliga statskupper, är det inte lätt att snabbt försöka åstadkomma djupgående förändringar. Ett av problemen är folkets berättigade misstro mot maktmissbruk. Man tror inte att styrande krafter vare sig kan eller vill förbättra folkets livsvillkor.
Grannlandet Dominikanska republikens största dagstidning skriver idag om ett landområde ca 15 km utanför Port au Prince som avsatts för att skapa "ett nytt Haiti". Området är bebott av tusentals hemlösa som byggt upp provisoriska tält av lakan och kartonger att bo i, vilka man nu med våld försöker få bort därifrån. Exempelvis berättas om hur en höggravid kvinna som bor där med sina fyra barn blir bortjagad av en grupp män med stora djungelknivar. De skär sönder hennes tält och tvingar henne fly. Då hon protesterar mot att de skär sönder hennes tält säger de bara att de likaväl hade kunnat förstöra det med henne kvar där inne. Våldet, hatet, grymheten har inga gränser i denna djuriska tillvaro människor är hänvisade att leva i. Jakten på mat för dagen är nog det svåraste mitt i all misär.
Återuppbyggnaden har stött på många svåra problem, mycket beroende på att det fattas bra organisation men också på rivalitet och privata intressen där dolda, privata överenskommelser gjorts. Många familjer utser sig själva som ägare till de områden där byggnationen är planerad. Byggherrar och andra inflytelserika personer i landet försäkrar att "det nya Haiti" inte kommer att bli något annat än ytterligare ett fattigt slumområde, om inte regeringen visar mer handfast ledning i projektet.
Det hemlösa folket hamnar mitt i striderna och olika grupperingar jagar bort varandra från de mest attraktiva platserna, i hopp om att någon gång få en något mer trygg tillvaro.
Bråtet efter de raserade husen handlar om enorma mängder, uppskattningsvis omkring 20 miljoner m3 material, som ska forslas bort, något man har svårt att klara av med sina undermåliga och få lastbilar. Enligt samma dominikanska tidning lyckas man med att få bort en bråkdel. Enligt DN har ca. 250 000 m3 körts iväg.Genom våra direkta kontakter med drabbade haitiska familjer förstår vi att situationen i tältlägren är mycket kritisk. Folk är desperata i den dagliga jakten på mat, över skolgång som inte fungerar, arbeten som inte finns, leran som penetrerar tälten och sprider sjukdomar, denguemyggen, insekter, transporter som inte fungerar, vattenbrist, etc. etc. Dessutom är de tält som tagits till landet av olika hjälporganisationer inte lämpade för långtidsboende. De flesta av dem är idag trasiga efter de hemska regnvädren som dragit över landet.
Officiella funktionärer har sedan februari månad planerat att bygga 125 000 genomgångsbostäder med enkelt material. Ännu sex månader efter katastrofen har man inte lyckats med att sätta upp fler än 3722 st. En av orsakerna är alla de konflikter som finns om vem som egentligen äger marken som tänkt användas.Problemen synes vara svåra att övervinna. Dock vill vi uppmana var och en att fortsätta bidra med hjälp till dem som drabbats. Alla kan hjälpa någon. Tidningen Expressen skrev häromdagen om lilla Emmanuela, 3 år, som hittades utmärglad och uttorkad på en av Port au Princes gator av en mycket fattig kvinna, Azemar. Den ensamstående sjubarnsmamman tog direkt hand om flickan, som ingen annan verkade bry sig om. Trots fattigdomen och bristen på mat, har nu Emmanuela blivit en självklar del i familjen. Förmodligen omkom flickans föräldrar i jordbävningen.
Församlingens mission Comunidad Maranata förmedlar direkt på plats din gåva. Just nu planerar vi att hjälpa barn med skolgång inför höstterminen, något som är långt ifrån en självklarhet för den drabbade haitiska befolkningen idag. Maranataförsamlingen förmedlar din gåva.
Nyhetsverket: En miljon ännu hemlösa
DN: Återuppbyggnaden går långsamt
UNICEF: Sex månader efter katastrofen – akuta insatser behövs fortfarande
Vasabladet: Haiti i ruiner ett halvt år efter skalvet
Expressen: Återuppbyggnaden går långsamt
DN: Sex månader efter
Aftonbladet: Orkaner och smitta hotar drabbat Haiti
Spegelfäkteri i valtider
Lyssna till ett väckande och angeläget profetiskt brandtal från 1970, med fokus på Jesu tillkommelse:
"Vi sitter inne med världens i särklass största sensation. Ty förmodligen lever du och jag i den generation som kommer att få vara med om det här bokstavligt. Ändå kan människor ägna sig åt sådant spegelfäkteri som politiskt arbete, social verksamhet, som inte är någonting annat än ett utanpåverk, när JESUS KOMMER!"
06 juli 2010
Vilket välfärdsproblem!
05 juli 2010
Återtåg till katolskt mörker
(Tidigare publicerad 2006)
Under årtusenden har människor dragits till religioner av olika slag. Gemensam nämnare, oavsett vilka kulturer eller folkslag det handlar om, tycks vara att det finns ett omättligt behov av att mystifiera och materialisera föremålet för sin religionsutövning, något som tar sig mångahanda uttryck. En trend som är på stark frammarsch i våra dagar är bruket av sakrala föremål i en form av katolicism som sträcker sig långt utanför den organiserade katolska kyrkan med säte i Rom.
Aposteln Paulus brev och reseskildringar, nedtecknade av Lukas, visar på vilken kamp den urkristna församlingen hade för att stävja de grupper av lagbundna messianska judar som frenetiskt sökte införa en gammaltestamentlig gudstjänstordning i församlingen. Paulus själv praktiserade vid vissa strategiska tillfällen renlighetsceremonier som fanns för det judiska folket, något som bl.a. visar sig då han vid sitt sista besök i Jerusalem åtar sig ansvaret för fyra av församlingens bröder vilka ska genomgå en reningsprocess i templet. Av vilken anledning är det då han samtidigt varnar församlingarna för ett lagiskt väsende och grundligt går tillrätta med de bröder som vill återinföra lagiskheten att gälla för de, hedningar och judar som ansluter sig till församlingarna?
- Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom... Så drastiskt och allvarligt förmanas galaterförsamlingen. Väl insatt i de ceremonilagar Paulus själv tidigare försvarat till det yttersta inser han faran av att fastna i religiösa traditioner, och synen på att dessa skulle utgöra ett villkor för frälsningen. Istället för att uppenbara Kristus, läggs ett täckelse över evangeliet, något som för församlingen innebär ett nytt träldomsok.
En bra bit in i 100-talet fanns ännu ingen antydan om att församlingens ledning skulle ha intagit en sakral ställning i likhet med kultpräster inom judendom och hedniska religioner, men redan under andra århundradets senare del hade stora delar av den tidigare fria urkristna församlingen lagts under en centralt styrd kyrkoledning med auktoritativa anspråk och en hierarkisk ordning där en begynnande magisk-mystisk föreställning till sakramenten kunde skönjas. Bruket av altarbord och uppförandet av kyrkobyggnader kom som en konsekvens av dessa avsteg. Den gammalkatolska kyrkan bär alltifrån sitt ursprung en stark prägel av ett judaistiskt ämbets- och offertänkande, med åberopande av Gamla testamentets judiska förebilder. I urkristendomen däremot finns inga som helst spår efter offerpräster med heliga rum och altaren.
Påvekyrkan i Rom gör stora anspråk på att vara det enda giltiga redskapet för vägen till frälsning, såsom förvaltare av sakrala ämbeten och kultakter. Utanför kyrkan finns ingen frälsning, är ett slitet uttryck men samtidigt utgör det en stomme i påvekyrkans lära. Eller som biskopen Ciprian av Kartago uttryckte det under 200-talet: “Den som inte håller Kyrkan som moder kan inte ha Gud som fader.” Läran byggs sedan upp utifrån den teorin att Kyrkan genom sin kyrkliga succession står som förvaltare och förmedlare av nådamedel och dem förutan kan ingen uppnå frälsning.
Bruket av sakral och ceremoniell gudstjänstutövning är på stark frammarsch i våra dagar. Långt utanför den organiserade katolska kyrkans sfär söker sig människor antingen in i karismatiska rörelser eller också in i starkt lagbundna ceremonier. Man söker oftast yttringarna, atmosfären och upplevelserna, något som i sig vittnar om den andliga hunger som finns representerad i dagens avkristnade samhälle. Det är också ett tecken på avsaknad av sann biblisk kunskap. Utan att följa den bibliska principen att pröva allt inför Guds eget ord, låter många sig vilseledas av sina samfunds ledare då de i sin maktposition förför sina intet ont anande skaror.
Hur är det exempelvis möjligt att en bok utgiven av Livets Ords förlag, som på ett lättsinnigt sätt tar upp nattvarden och förvandlar den till en sakral offermåltid, kan spridas utan hörbara protester från de kristna leden? I boken, som för övrigt kommenteras på annan plats i det här numret av Midnattsropet, går författaren så långt att han förespråkar bruket av invigda altarbord och krucifix, vilket inte kan ses som något annat än ett markant avsteg från den urkristna församlingens och senare tiders väckelsepionjärers distinkta förkunnelse. Samtidigt visar utvecklingen på ett närmande till en teologi och ett kyrkoväsen Bibeln varnar för.
- Detta är din Gud! Uttrycket återkommer vid några tillfällen under Guds folks bibliska historia. Det handlar om ett avfall då gudsbilden förvrängts och visualiserats genom invigning av objekt ämnade för tillbedjan. På liknande sätt ser vi idag hur tyngdpunkten flyttas från honom som ska ha all vår tillbedjan till att mer handla om en återgång till ett katoliserat gudstjänstliv. Det verkar som att man i delar av svensk frikyrka står redo återinföra en lära som ligger snubblande nära den mässoffersteologi som dagligen praktiseras av inte mindre än 400.000 katolska präster runt om vår jord, då dessa i sitt ämbete genom att höja upp bägaren med nattvardsvinet menar sig förvandla materian till Jesu kropp. Med andra ord korsfäster man Jesus på nytt 400.000 gånger dagligen. Väckelsepionjärerna lade ner mycket energi för att gå emot den magi som kyrkan i samband med nattvarden ägnade sig åt.
- Detta är din Gud! Rubriken kan med rätta sättas över fler områden i många av dagens kyrkliga miljöer. Fokus läggs alltmer på kyrkorummet, utsmyckning, helgonbilder, krucifix, sjuarmade ljusstakar och andra sakrala föremål. Det blir allt vanligare att till och med pingstpastorer kläder sig i prästerlig utstyrsel, kanske för att inte känna sig alltför simpla vid sidan om sina högkyrkliga kollegors rikt utsmyckade ämbetsskrudar. Det för inte tankarna till Bibelns Kristus, utan snarare till en kyrklig förvanskning av det ursprungliga evangeliet. Fokus hamnar istället i själva religionsutövandet och dess prål.
Katolsk lära skiljer mellan tre grader av tillbedjan, varav den högsta, latría, endast får tillägnas Gud. Det budskapet låter sig höras och tas väl emot i många ekumeniska sammanhang. Men vid en närmare studie av hur denna tillbedjan ska gå till, framgår att det katolska prästerskapet genom sin magiska makt överför denna gudom till nattvardens sakrament (eukaristin) och varje långfredag förvandlas även krucifix där Jesus finns avbildad till Jesus bokstavligen. Exempelvis då några av Stockholms frikyrkor under den gångna påskhelgen gick ut i gemensam procession tillsammans med Katolska kyrkan och man ställde upp ett krucifix mitt på Sergels torg som man knäböjde inför, så handlade det om en regelrätt tillbedjan av just det krucifixet såsom gud.
Ett tredje element som i den romerska kyrkans teologi tillägnas den högsta graden av tillbedjan är förmodade reliker av Jesu kors, eftersom dessa varit i fysisk beröring med hans kropp.
För den allmänt praktiserande katoliken skiljer sig vardagsutövandet av tron mycket från det teoretiska planet. Exempelvis har Maria, Jesu moder, en långt mer framskjuten plats i katolikens liv än vad dagens katolska teologer vill göra gällande. Maria är för dem i praktiken vägen till Kristus på samma sätt som Kristus är vägen till Fadern. Ingen kan komma till Kristus utan att först möta hennes nåd. Hon anses även vara himmelens drottning och Guds moder och så sent som 1950 fastställde påvedömet dogmen om att Maria kropp undgick förruttnelsen genom att hon på samma sätt som Jesus blev upptagen till himmelen.
I katolska kyrkan finns som synes en illa dold flergudalära. Framhävandet av sakramenten och bruket av gammaltestamentliga ceremonier, som även tar sig uttryck i något som kan tyckas vara raka motsatsen till allt vad den romerska kyrkan representerar, nämligen bland sionistiska rörelser, har en gemensam nämnare; de tar uppmärksamheten bort från Kristus, han som vill vara församlingens allt. Oavsett om det handlar om helgontillbedjan eller upprätthållandet av reningsceremonier enligt en mosaisk lag, så läggs ett täckelse över evangeliet. Detta leder till andlig träldom.
-Jag vill lära känna honom och hans uppståndelses kraft... För att nå fram till den erfarenheten fick Paulus lägga av allt som var honom till hinder. Mycket av det han nämner är meriter som vanligtvis leder tankarna till ära och berömmelse; “...i fråga om rättfärdighet - den som vinnes i kraft av lagen - varit en ostrafflig man...” Men Paulus vinnlägger sig om att ingenting av vare sig goda eller allmänt nedbrytande ting skulle få någon makt över honom. Allt räknar han för Kristi skull såsom en förlust, stödd på den vetskapen, och än mer - den erfarenheten, att Kristus friköpt honom från lagens förbannelse.
-När hör man eder nu prisa eder saliga? Galaterförsamlingens återtåg till en ceremoniell gudstjänstform tog ifrån dem en sann frälsningsgläjde man tidigare ägt. Den spontana hängivelsen hade fått ge vika för en ny form av lagträldom. Paulus beskriver sin vånda över det som gått förlorat och vädjar till församlingen om att Kristus åter måtte få ta gestalt i dem.
En hemlighet som hjälpte Paulus att behålla en sann andlig vitalitet och som han förkunnade vid många tillfällen, var att han levde med det tillkommande som mål. Än mer, han levde i sanningen om Jesu snara tillkommelse. Ibland framställde han budskapet med en kraftigt förmanande ton, andra gånger som ett tröstens budskap, men alltid som något nära förestående. Med den maranatatonen rådande kommer även blicken för det sanna Jerusalem, det som är fritt och som finns därovan, att bli en verklighet värd att kämpa för.
Hebreerbrevets författare presenterar ett Kristuscentrerat budskap och lyfter oss från skuggornas och symbolikens värld in i verkligheten. Det nya som kommit istället, får det jordiska att blekna. Kristus blir allt och uppmaningen i det avslutande kapitlet en självklarhet;
-Låtom oss alltså gå ut till honom ‘utanför lägret’ och bära hans smälek. Ty vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den tillkommande staden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
