...Sensus nya galenskaper: Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.
09 mars 2010
08 mars 2010
Upplys om hemundervisning!
Senaste tiden har flera artiklar om hemundervisning publicerats i media. Det är bra, för att ge en mer rättvis bild åt en undervisningsform som visat sig vara mycket bra och funktionell. Alltför ofta dömer kommunala myndigheter hemundervisande föräldrar utan att ha kunskap om vare sig hur hemskolning fungerar eller om att det är varje förälders rättighet att själv välja undervisningsform för sina barn.
På hemundervisning.se finns en länklista till alla de artiklar som på olika sätt skrivit om hemundervisning det senaste året. Om du ser att någon text saknas, skicka gärna ett meddelande för komplettering.
Senast idag har minst fyra medier skrivit om hemundervisning:
Trebarnspappan Jonas: Vi hemundervisar våra barn
Om vi gjort som i USA hade polisen kommit
Lagstiftarens rädsla för familjen
Den nya skollagen driver svenska familjer i politisk exil
07 mars 2010
Ny hjälpsändning till Haiti
Under kommande veckoslut, 13 – 14 mars, är det återigen dags för en resa med hjälpsändning med livsmedel till Haiti. Förutom att besöka huvudstaden Port au Prince, planeras resan gå till en sydlig stad, Jacmel, som också den drabbades hårt av jordbävningen den 12 januari.
Haitiska myndigheter vädjar om fortsatt hjälp för de ca 1,5 miljoner hemlösa varav många bor i tältläger. Var med och hjälp till. Maranataförsamlingen förmedlar din gåva direkt till sina missionärer på plats. pg 44 10 05-6
06 mars 2010
Två-årig pojke blind och lam efter att ha träffats av en förlupen kula
Alltför ofta händer att barn träffas av kulor som okontrollerat skjuts upp i luften för att sedan landa någonstans, ofta flera kilometer från där de avlossades. Flera gånger varje år kan man här läsa om hur personer som befinner sig på de mest lugna platser helt plötsligt faller ihop, döda eller skadade. Exempelvis i höstas satt en liten flicka hemma på terassen och gjorde sina läxor. Hon träffades av en kula som en motorcyklist av okänd anledning sköt upp i luften flera kvarter därifrån.
På alla hjärtans dag låg Paulino, 2 år, och sov tryggt i sitt enkla hem med plåttak i Santo Domingo. Mitt i natten väckte hans storasyster Scarlet mamman Jessica för att Paulino blödde från huvudet. Ingen fattade vad som hänt, men familjen får snabbt iväg pojken till närmsta sjukhus där det visade sig att Paulino träffats av en kula. Paulino överlevde men kan idag, tre veckor senare, varken gå eller se. Skottet gjorde honom både blind och oförmögen att röra benen. Ingen vet ännu vem som avlossade skottet.
Några dagar senare dog lilla Fermín, 6 år, av en kula som råkade träffa henne under ett våldsamt tumult i hennes bostadsområde i Santo Domingo.
Oftast är det lek eller firande som är orsaken till att folk ansvarslöst avfyrar sina vapen. Om exempelvis något av landets mest berömda baseballag vinner en viktig match så kan man sedan höra hur fansen åker omkring och skjuter i luften.
En annan allvarlig incident höll på att kosta lilla ett-åriga Caroline livet. Hon var tillsammans med sin mamma nere vid floden i Palavé och njöt av den svala eftermiddagsluften. En liten bit bort höll ett ungdomsgäng på att leka med sina revolvrar genom att de sköt mot vattenytan varefter kulorna studsade okontrollerat åt olika håll. En av dessa kulor var centimetrar från att träffa Carolines huvud. Mamman ropade desperat till ungdomarna för att be dem sluta, men de fortsatte skrattande sin lek.
I början av januari spreds nyheten om hur fyraårige Marquel satt på gudstjänst tillsammans med sina föräldrar och helt plötsligt föll död ner.
01 mars 2010
Gårdfeldts hycklande
Homosexuellas rättigheter! Vilket trams! En hel värld verkar lägga sig platt inför de avskyvärda krav som lett till att bland annat Sverige idag utgör plattform för den homomaffia som genom skrämselpropaganda och ful lobbyverksamhet tvingat den lagstiftande kammaren att anpassa Svea rikes lagar till oigenkännlighet. Under den falska marknadsföringen att det ska bli lättare och mer humant för den homosexuelle att leva i det svenska samhället, stiftas nya lagar inom livets alla områden, med tanken att de ska utgöra skydd för en så kallad utsatt folkgrupp.
-Tack gode gud att vi bögar är de betrodda Jesus-experterna, lyser rubriken över Gårdfeldts anförande i Newmill, nästan ordagrant citerat även i DN, på framstående kulturplats. På ett glamoröst sätt lyfter tidningarna fram prästens uttalanden som om Sverige har blivit näst intill ett paradis för en betryckt och lidande människa. Vilket bedrägeri!
Vad ingen verkar se är att den väg Sverige som nation trätt in på leder mot ett totalt moraliskt fördärv, där ingen längre kan urskilja vad som är rätt och fel. Inte nog med det; den som har och vill framföra en icke politiskt korrekt avvikande åsikt, stämplas som homofob, fanatisk och hatisk.
I skolan har bibliska värderingar plockats bort och ersatts med missionärer från RFSL och RFSU. Vad de tillåts leverera rakt in i klassrummen är mer än skrämmande. Den förälder som är mån om sina barns utbildning och fostran skickar dem inte till samhällets skolor, där specialister grymt och obarmhärtigt utsätter eleverna för en påverkan som bidrar till att beröva dem deras oskuld. Brittiska BBC ger idag ett smakprov på vilka konsekvenser det blir när barn överexponeras genom denna otillbörliga påverkan.
Nu är situationen i Sverige inte så enkel. För den förälder som ser det som angeläget att ge sina barn en bästa tänkbar uppväxt så lägger sig myndigheterna i och säger helt enkelt att det inte går för sig. Från det att barnen är små till dess de går in i vuxenlivet så är det underförstått att det är staten som ska fostra - ingen annan.
Jag läste ur en bok häromdagen - inte bara Stasi - där skrämmande uppgifter presenteras om hur den svenska enhetsskolan formats utifrån nära samarbete med DDR och dess kommunistiska ideologier, uppgifter som länge varit hemligstämplade. Tanken bygger på att familjen ska tas ifrån inflytande över barnens fostran för att ge staten största möjliga utrymme att genomföra sina program med folket. På liknande sätt fungerar det med alla de familjeupplösande lagar som stiftas idag.
Helt rätt har Jesus då han säger: Hela världen är i den ondes våld. I samma vers säger han också att: Vi veta att vi är av Gud! Den kunskapen är en viktig barlast i livet, som inget barn borde berövas. Att vänja den unge att leva ett gudfruktigt liv och att lära känna Jesus, som barnens bästa vän, är att ge ett sant framtidshopp.
Enligt bibeln är den ogudaktiga utvecklingen vi ser äga rum idag ett tidstecken. Jesus säger, att då allt detta börjar ske, så närmar sig också tiden för hans andra tillkommelse!
-Inga nya tillstånd för hemundervisning ges från och med hösten 2010
Trots att skollagen ger föräldrar rätt att själva välja undervisningsform för sina barn, har det blivit allt svårare att få beviljat tillstånd att bedriva hemundervisning. Idag skriver Världen idag om två fall där en familj i Uppsala och en annan i Vimmerby, hotats med vite om de inte sänder barnen till skolan. Båda familjerna har med lagens stöd bedrivit hemundervisning och ansökt i vanlig ordning, men nu, innan rättsprocessen ens är avslutad, kräver kommunen att barnen ska avbryta sina studier, mitt i terminen, för att sändas till den kommunala skolan. Det enda kommunerna hänvisar till är sina nya riktlinjer. I Vimmerby har kommunen låtit meddela att man från och med 2010 inte kommer att bevilja någon ansökan om hemundervisning, trots att lagen fortfarande medger den rätten.
– Det som vi upplevt de senaste 18 månaderna är svårt att förstå för andra. Det liknar politisk förföljelse. Hela samhället vänder sig mot något som är helt lagligt och som praktiseras i andra demokratiska länder, säger Jonas Himmelstrand, ordförande i Riksorganisationen för Hemundervisning i Sverige – Rohus till Världen idag.
27 februari 2010
-Mitt lands framtid ligger under stenmassorna!
Ingenting har varit sig likt här på missions-fältet i Domini-kanska republiken alltsedan vi den 12 januari nåddes av nyheten att grannlandet Haitis huvudstad Port au Prince drabbats av en jordbävning. Själv satt jag i en bil på väg ut till Palavé och kände inte av skalvet. Då vi kom fram till Palavé fick jag ett telefonsamtal från hemförsamlingen i Stockholm där min dotter Veronica oroligt undrade om vi känt av skalvet. De hade via internet fått indikationer om skalvet från en dominikan i Santo Domingo. -Vilket skalv? frågade jag. Vid en snabb rundfrågning kunde jag dock konstatera att flera hade känt av att marken vibrerade. Jag ringde upp Roger Lindroos som befann sig i Las Palmas och frågade om han märkt av något. Då förstod han att det var ett jordskalv som hade fått honom att nästan tappa balansen av yrsel. Gungstolarna hade börjat röra på sig och taklampan gungade, ca 270 km fågelvägen från skalvets epicentrum.
För varje timme som gick nåddes vi av ständigt ny rapportering om jordbävningens följder. Ett sjukhus hade eventuellt rasat, presidentpalatset var skadat och förmodligen fanns det flera döda. Men ingen visste något med säkerhet. Vi märkte av en påtaglig och stegrande oro hos våra haitiska vänner som alla har delar av sina familjer boende i Port au Prince. När det allteftersom blev uppenbart att jordbävningen, som haft sitt epicentrum bara några kilometer utanför den haitiska huvudstaden, var den absolut värsta som drabbat landet under hela dess historia, och då det började talas om hundratusentals döda och skadade, och att över en miljon haitier förlorat sina hem, var det svårt att finna ord till tröst för alla våra haitiska vänner.
Just nu mobiliserar hela världen med hjälpinsatser av gigantiska mått, allt under ledning av USA, som med hjälp av tio tusen extrainkallade soldater leder arbetet för att upprätthålla någon slags ordning i det totala kaos som råder. Under katastrofens första dagar blev landets president René Préval helt plötsligt en man av folket. Bostadslös som de flesta andra, då både palatset och hans privata residens hade rasat, var han hänvisad till gatan och syntes ofta ute bland folket. Regeringsbyggnader, domstolar, universitetet, FNs högkvarter, katedralen, ja, listan kan göras lång på byggnader med styrande funktioner för landets verksamheter som nu är borta.
Tragedin kommer att ha långt gående konsekvenser för det haitiska folket, vilket inte går att mäta enbart i antalet döda eller hur många byggnader som kollapsat. För det första är Haiti redan tidigare ett mycket hårt drabbat land och alltsedan nationen utropade sin självständighet för över 200 år sedan har korruption, statskupper och extrem fattigdom förenat med att Haiti även slagits hårt av flera stormar, som exempelvis när orkanerna Jeanne 2004 och Ike 2008 dränkte storstaden Gonaives i vatten och lera, varit en del av vardagen. Likaså ställde de tropiska regnovädren Olga och Noel 2007 till stora problem för stora delar av landet.
-Haitis framtid ligger under stenmassorna! Det är den unge studenten Claudy Macillon som desperat ropar ut något av det han bär på efter att ha besökt Port au Prince och funnit att alla hans studiekamrater från universitetet var döda, begravda tillsammans med sina lärare under pågående lektion. Analfabetismen i Haiti är stor och då någon i sina studier lyckas med att ta sig ända upp till universitetsnivå är det något stort, något som borgar för Haitis framtid. På liknande sätt har flera för landet viktiga nyckelpersoner i ett ögonblick försvunnit - ministrar, polischefer, domare, politiker, kyrkliga ledare, kända frihetskämpar, artister, FN-chefen tillsammans med en stor del av sin personal etc. etc. - och landet verkar ha lämnats åt sitt öde.
Dominikanska republiken var som första land snabbt på plats i Port au Prince med ambulanser och sjukvårdspersonal. Över 30 000 svårt skadade människor har förts till dominikanska sjukhus och där fått vård. Bland de skadade, med amputerade armar och ben, finns många, många barn, än så länge vet ingen hur många. TV har kablat ut hur svårt skadade små barn ligger i provisoriska sjuksalar och ropar efter mamma, rop som förmodligen aldrig kommer att bli besvarade. En nio-årig flicka hittades med brutet ben i en park utanför Port au Prince's sjukhus. Förbipasserande försökte hjälpa henne få kontakt med läkare, men flickan svarade gråtande att hon väntade på sin mamma som skulle hjälpa henne. Vad hon inte visste var att mamman var död.
Det är många omänskliga trauman som idag präglar Haiti. Lever min familj? Har någon sett mina barn? Bara några dagar efter jordbävningen kunde vi läsa om hur det haitiska folket själva begravde alla döda som låg överallt utefter vägkanterna, framgrävda ur ruinerna. Massgravar grävdes och i total anonymitet har tiotusentals kroppar på det sättet lagts under jorden. Det kommer att ta tid innan alla får veta om just deras anhöriga ligger i någon av alla dessa gravar. Den situationen ställer också till rättsliga problem eftersom de omkomna juridiskt sett lever ända tills den dag de dödsförklaras av behörig rättsläkare. En försvunnen person kan inte dödsförklaras förrän tidigast efter femton år.
Landet ska nu återuppbyggas. Under våra resor med hjälpsändningar till drabbade människor i Haiti har vi sett hur konvoj efter konvoj med trailers fyllda med byggmaterial och andra förnödenheter bokstavligen väller in i landet, något som gör att köerna vid gränsövergångarna kan kännas oändligt långa. Det ska nu med hjälp av internationella resurser satsas på nya byggnader, nya vägar, bättre infrastruktur, arbetstillfällen, ekonomisk stimulans etc. Allt detta behöver Haiti. Men mitt i allt detta finns en fattig, lidande befolkning med själsliga sår svåra att läka. Sår som ingen infrastruktur kan avhjälpa.
Ett annat problem med återuppbyggnaden kommer att vara alla konflikter om vem som äger vilken mark. Ingen myndighet kommer att inom överskådlig tid ha möjlighet att reda ut vilka som lever eller är döda. Lagfarter ska överföras på anhöriga som menar sig ha förlorat sina familjer, men som ingen kan kontrollera ifall det stämmer. Vems är huset? Vem äger bilen? Affären? Jordlotten? De juridiska tvisterna lär bli enorma.
En och annan överhettad kristen förkunnare har uttalat att haitierna har sig själva att skylla, att förstörelsen är ett straff från Gud på grund av att frihetskämpar för över 200 år sedan ska ha ingått en pakt med satan, där man sagt sig villiga att tjäna honom under 200 år om landet blir fritt från kolonialmakten. Visserligen förekommer mycket voodoo och annan svartkonst i Haiti. Höga politiker har flera gånger bekräftats söka råd hos häxdoktorer inför viktiga beslut och om hur de på bästa sätt ska styra landet. Men det är inget unikt för Haiti. Samma fenomen är vanligt i Dominikanska republiken, USA och andra länder, men på olika sätt beroende på vilken kultur som är rådande. Jesus själv säger att hela världen är i den ondes våld, utan undantag. Om det är sant att Gud skulle ha straffat Haiti på det här sättet måste något liknande och mycket värre drabba USA, Sverige och många andra länder, som exempelvis genom orättfärdig handelspolitik varit med och utsugit många fattiga länder.
Personligen känner jag många haitier som är levande kristna. De brinner av iver att få vinna sina landsmän för Kristus. Efter jordbävningskatastrofen har grupper av svårt drabbade kristna haitier samlats på huvudstadens gator för att sjunga och påminna varandra om Guds trofasthet, något som vittnar om att det finns ett annat rike vars grund aldrig någonsin kan skakas sönder. Dessa Herrens tjänare, berövade allt som ger trygghet här i livet, bär som signum att de har ett medborgarskap i ett rike utan ände. Då finns det också förutsättningar för att kunna förmedla ett sant hopp om en trygg framtid även under värsta tänkbara förhållanden.
Det finns geologiska förklaringar till att jordens plattor rör sig. Man kan förutse att det kommer att inträffa fler jordbävningar, men inte var och när, och Haiti och Dominikanska republiken är belägna i ett ostabilt område. Jesus använde vid ett tillfälle en nyligen inträffad katastrof med syftet att varna dem han mötte, till att påminna om den verklighet varje människa en dag kommer att möta. Jesus säger om de 18 som dog då tornet vid Siloam rasade över dem, att de inte var större syndare än några andra. Men han stannar inte där utan fortsätter att tala om den större katastrofen, den som oundvikligen kommer att drabba alla människor en dag: "Jag säger er att om ni inte gör bättring kommer ni alla att förgås."
Jordbävningen i Haiti är inte ett straff från Gud, men däremot en händelse som borde få oss att vakna till och inse hur kort och dyrbar tiden är. Jesus själv säger att då människor uppger andan av förskräckelse över det som drabbar jorden, då ska vi lyfta vår blick och se upp till honom, ty förlossningens dag närmar sig. Den stora katastrofen är att gå in i evigheten utan att vara försonad med Gud genom Jesus Kristus.
Angelägen artikel om hemundervisning
I årets första nummer av Midnattsropet publiceras en angelägen artikel om hemundervisning, skriven av Karin Vidén, under rubriken Hemundervisning - en mänsklig rättighet.
Citat:
En amerikansk domstol har helt nyligen beviljat en tysk hemundervisande familj politisk asyl då de i sitt hemland är förbjudna att hemundervisa. Adolf Hitler skapade 1938 den förbudslag mot hemundervisning som fortfarande gäller i Tyskland, och den amerikanske domaren kritiserade kraftigt hur hemundervisande familjer förföljs och bestraffas. I Sverige förbereds nu den skollag som i princip kommer att helt förbjuda hemundervisning och även radera den grundläggande motiveringen om ”religiös och filosofisk övertygelse”. Läs hela texten här!
24 februari 2010
Baptiste - en haitisk bergsbygd
Under senaste veckoslutet hade några av oss förmånen att få vara i Baptiste, den haitiska bergsbygd vi nämnt lite om tidigare. Det var Michelot, Marceló och jag som reste dit i en skumpig överlastad sk linjebuss. Efter ca 5 timmars färd kom vi fram till gränssamhället Elias Piña, där ett par motorcyklar tog oss vidare till passkontrollen några kilometer längre fram. Som organiserad hjälporganisation behövde vi inte betala den annars obligatoriska visumavgiften och väl inne på haitiskt territorium var det min funktion som församlingsherde, här pastor, som befriade från den 
haitiska visumavgiften. Efter ytterligare en timmes motorcykelfärd uppför slingriga bergsvägar kom vi till sist fram till Baptiste.
Hela Baptiste består av 52 regioner med 30 000 invånare utspridda i bergsbygden, men den centrala byn är liten och allt präglas av stor fattigdom. De flesta lever i enkla små hus utan elektricitet. Den huvudsakliga inkomstkällan är det man kan odla på sin lilla jordbit. Två dagar i veckan är det marknadsdag och då ser ma
n mest hur kvinnor och barn kommer bärande på sina skördar av bananer, kaffe, ärtor, citrusfrukter etc. för att sälja. Många av dem har flera timmars väg att gå med sina varor och efter en lång dags marknad har man i bästa fall fått ihop tillräckligt med pengar för att klara sig några dagar till.
Under mina besök i Baptiste har jag sett en enda TV-apparat, och när den är påslagen samlas mycket folk utanför huset för att se. Dagstidningar verkar inte finnas alls. Nyheter får man mestadels via gammal traditionell radio. Baptiste har också ett center med en dator med internetuppkoppling som är öppet ibland och en egen mast för mobiltelefoni, vilket är den huvudsakliga vägen till kommunikation.
Syftet med den här resan var dels att besöka den baptistförsamling vi haft kontakt med sedan några månader tillbaka och dels för att förbereda för framtida hjälpinsatser. Enligt information vi fått från våra haitiska vänner har uppskattningsvis mellan 600 och 800 av de haitier som lämnat Port au Prince efter jordbävningskatastrofen tagit sin tillflykt till Baptiste. I de flesta fall handlar det om personer som varit bosatta i huvudstaden för att kunna försörja sina famljer på landsbygden. Nu då de förlorat allt i katastrofen blir de istället en större belastning för dem de skulle hjälpa.
Den 21 februari var det en speciell helgdag i Haiti och församlingen vi besökte hade inbjudit till högtid. Vi kom dit på lördagen och inne på gården hos församlingen fann vi stora grupper med kvinnor och män som förberedde maten. Där fanns allt från nyslaktade getter och kor till rotfrukter, bönor, sallader och frukter. Enligt gammal god tradition så offrar församlingens vänner i natura och deltar på det sättet med att ordna en festmåltid för alla som kommer. Tillredningen av maten pågick i två dagar för att ordna med allt så att alla som avslutning på högtiden skulle kunna äta tillsammans. Den här helgen v
ar det över 1 000 personer som deltog i måltiden, vilket var en stor upplevelse och erfarenhet att delta i.
Under lördagen va
r det också dop nere i floden. För att komma dit fick vi gå några kilometer genom landsbygden utefter upptrampade stigar. Solen kändes mycket påträngande när vi sakta vandrade fram. Naturen vid floden är mycket vacker och rik på kulörer av all växtlighet och nere vid vattnet sitter oftast grupper med kvinnor och tvättar kläder. Den här dagen var flera hundra personer samlade för att delta då ett 50-tal nyfrälsta vänner skulle döp
as till Kristus. Under tiden som dopkandidaterna gick ner i vattnet ljöd den vackra haitiska sången.
Broder Marc
eló äger en bit mark utanför byn. En dag då vi vandrade i området berättade Marceló att många av barnen som bor där aldrig har möjlighet att gå i skolan, mest beroende på att skolgången kostar alldeles för mycket i form av avgifter, skrivböcker, uniformer etc. Som en hjälp till dessa familjer erbjöd oss Marceló att ta över en bit av hans tomt för att där bygga en skola, vilket skulle vara en stor hjälp för många av de fattiga familjer som bor i området. Enligt uppgift så är det över 25 procent av Baptistes barn som inte har möjlighet att gå i skola.
Vi kommer snart att återvända till Baptiste med hjälpsändningar. Vi är vana vid att möta fattigdomen här i Santo Domingo men den nöd vi sett i Haiti är mycket svårare. Utifrån efterforskningar vi gjort på plats råder det stor brist på basvaror som ris, bönor, olja, hygienartiklar, rengöringsmedel etc. Det finns också stora behov av mediciner.
För att bättre lära känna folket och kunna nå fram till de mest behövande planerar vi att hyra ett hus i Baptiste, vilket skulle ge oss möjlighet att stanna där lite längre perioder. Vid senaste besöket tittade vi på ett par olika hus men det var inget av dem som vi fastnade för. Marceló, som fortfarande är kvar i Baptiste, ringde mig tidigare idag och sa att han hittat ett annat hus som kanske skulle passa oss bättre.
Under senaste besöket fick vi bo på i ett rum på byns läkarmottagning. Mitt i natten vaknade jag av att en kvinna skrek om och om igen. Efter en stund hördes också hur en man talade med kraftig stämma. Kort därefter hördes hur en nyfödd bebis skrek. Det hade varit förlossning, nästan vägg i vägg där vi bodde.
Ett akut behov för arbetet i Haiti är ett kraftigare fordon som klarar av att köras på de dåliga vägarna. För de resor vi hitintills gjort in i Haiti har vi antingen abonnerat fordon med förare eller tagit oss fram kollektivt. För att effektivit kunna transportera hjälpsändningar med mat och mediciner upp till Baptiste är vi i behov av ett mer terränggående fordon.
Allt det jag skrivit om ovan är en stor utmaning för församlingens mission i Karibien. Vi förstår att då skördens Herre öppnar nya dörrar så är det viktigt att vara lyhörd och gå. Under flera års tid har vi arbetat i Palavé och fått nära kontakt med flera haitiska vänner som funnit sin hemvist i församlingsgemenskapen där. Det i sin tur har lett oss till Baptiste och det verkar som att tiden nu är inne för missionen att ta ännu ett steg, att gå vidare.
Maranatahälsningar, Berno
20 februari 2010
Comunidad Maranata besöker haitisk bergsbygd
Sedan en tid tillbaka har församlingens mission i Dominikanska republiken kontakt med en församling i Baptiste, en haitisk bergsbygd med ca 30 000 invånare. Flera av församlingens syskon från Palavé har sina rötter i Baptiste och nu under helgen är Comunidad Maranata inbjudna att delta i en konferens där. Efter jordbävningskatastrofen i Port au Prince har flera hundra tusen invånare flytt ut till landsbygden, varav ca 1500 flyktingar befinner sig i Baptiste.
Tillsammans med två haitiska bröder, Michelot och Marceló, besöker jag platsen under helgen och kommer då även att förbereda för kommande hjälpinsatser. Var med i förbön och offer.
19 februari 2010
Läsvärt i kampen för Dominic!
Tidningen Barometern publicerar idag en kolumn som lyfter fram fallet Dominic på ett bra sätt. Ärendet har redan fått mycket internationell kritik från flera människorättskämpande organisationer.
Det är helt otroligt att svenska myndigheter tillåts agera så pass fritt trots att deras agerande resulterat i att en harmonisk familj genom misstänkliggöranden och trakasserier slagits i spillror.
10 februari 2010
08 februari 2010
Hägglund; se dig i spegeln!
Den kritik Hägglund riktar mot de rödgröna partierna, om att de vill frånta föräldrarna deras självständiga val när det gäller barnen, tror jag kan vara berättigad. Men, Hägglund borde rikta samma kritik mot sin egen regering, som agerat precis på det sätt han varnar för. Det är exempelvis Hägglunds egen regering som har diskvalificerat föräldrar i sina val att själv välja undervisningsform för sina barn. Om det förslag till skollag som ligger på regeringens bord blir verklighet innebär det att ett hundratal familjer som gjort självständiga val att hemundervisa sina barn, över en natt kommer att kriminaliseras.
Länkar: DN Dagen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
